Förstår att underlivet är ett känsligt ämne, så kanske inte är ett samtalsämne som är lätt att ta upp bara sådär.
Men undrar om hur många som lider i tystnad med deta? Eller är det vanligare än man tror att man pratar om underlivsbesvär med andra i sin omgivning?
Har pratat lite med min mamma (minimalt) för att få bra råd och med min sambo. Min sambo är den jag pratar mest med om detta. Men säger inget till mina väninnor eller syskon.
Jag pratar med min man om mina besvär. Ingen annan.
Har några väninnor som jag träffar regelbundet. Jag har inga besvär men några har/har haft, och ja, det kan komma upp som ett samtalsämne.
Jag rådfrågar faktiskt vården först. 1177 i första hand eller på telefontid hos vårdcentralen/gyn . Även diffusa mindre besvär tar jag hellre den vägen.
Konstaterade besvär kan jag förmedla till mamma för stöttning och råd , allra helst nu senast då jag hade cellförändringar och hon genomgått operation för det och även tagit bort livmodern.
Diverse klimakteriebesvär kan jag prata om med vänner , det är ju nåt i princip alla kvinnor drabbas av . Inga konstigheter.
Sexrelaterade saker kring underlivet pratar jag med min partner om. Då det ju i högsta grad gäller vårt gemensamma sexliv. Det har ingen annan med att göra.
Allmänt tjejsnack om underlivet? Ytterst sällan. Möjligen kan det komma upp om nån har mens och behöver en Alvedon typ så kan det bli en stunds prat men inte annars.
Intressant att höra hur andra hanterar det, då i vissa fall kan det påverka ens vardag så mycket och ens omgivning kanske märker att man inte mår bra.
Min mamma och syster har märkt att jag mår dåligt i perioder när jag haft som mest besvär, så ibland har det svårt att dölja när det är som värst. Upplever att det känns skönt att kunna prata om det med min sambo och lättar lite på det man håller inom sig.
Jag har en vän där vi kan prata om sånt. Aldrig mamma även om hon vet om mina vanliga "besvär" då de inte är övergående.