Ni i min ålder (45), hur tänker ni med dejting?

Jag skaffade mig en särbo.
Vi ses när jag inte har mina barn.
Han har inga barn och är 50 jag är 46, det har hållt i 6 år

Jag är 45 år och singel sen 5 år. Jag dejtar inte alls, är inte så intresserad av det men visst, skulle det dyka upp någon jag klickar med så kanske. Mina barn är större än dina, bara en som inte är myndig och går i gymnasiet. De andra är över 18 år. Om jag ska dejta vill jag helst träffa någon jämnårig, dvs någon 40-50 år. Han ska helst inte vara barnfri men visst har han självmant valt bort barn men ok med att jag har stora barn kan det gå. Om han har barn ska det inte vara småbarn, helst inte barn under 15 år och de får gärna bara vuxna. 

Men du vill ju inte flytta ihop och ha barn? Jag tycker också att det låter som att du vill ha en KK. Kärlek utan förpliktelser.

Såklart att det går.

Man måste inte flytta ihop bara för att man har ett förhållande med någon. Heller inget konstigt om man vill hitta någon utan barn eller barn som är vuxna etc. Det är ju upp till var och en. 

Kk har inget med kärlek att göra. Det är bara sex och man träffar inte och umgås med vänner och familj ihop.Något man gör med den man är tillsammans med. Väldigt stor skillnad på kärleksförhållande och kk. 

Är strax över 30 med barn. När jag var 30 och redan hade ett barn, ville en 28 åring Ung kille ha mig. Först accepterade jag inte och hade berättat ärlig varför jag inte vill skapa relation med han.
Hade sagt till han att det skulle bli svårt för oss eftersom han hade inga barn alls och att han är också yngre än mig vilket som är svårt att acceptera i vårt kultur. Men ändå han sa att han kommer inte bry sig om vad andra tycker utan det blir räcker att han älskar mig. Han hade också sagt att han ville ha barn från mig o ville veta om jag ville ha fler. Efter många diskussioner hade jag accepterat honom och lovat att jag kunde max skaffa två barn till från han.

Men tyvärr har den här killen lämnade mig när Jag var gravid.

Så nu vill jag inte träffa någon med redan två barn från olika pappor.

Känns väldigt jobbigt att tänka träffa någon med små barn även om man är inte så gammal. Vill helst leva för mina barn och kämpa på livet själv.

Verkligen inte! Förstår inte alls hur du resonerar. Ska jag ha fler barn vid 45 menar du? Det funkar nog inte ens. Jag tror att det bästa för barnen är om det inte involveras ytterligare en vuxen. Jag menar inte att jag skulle hålla min framtida pojkvän borta från barnen, absolut inte, men jag tror inte att det är bra om de bor ihop. Det får isf bli en senare fråga när de är så pass gamla att de flyttat ut, vilket ju lär dröja. 

KK är inte kärlek utan förpliktelser och har aldrig varit. KK är en knullkompis som man bara träffar för sex. Jag vill ha kärleken, är inte intresserad av lösa förbindelser alls. Jag kräver känslor för att ens vilja ha sex. 

Nja...

För de som bara vill knulla blir det ju torka varannan vecka, inte kul.

För de som vill ha lite mer seriöst kommer att känna sig åsidosatt.

För de som inte vill skaffa egna barn men gärna blir styvfar blir det också mindre intressant.

Kvar är de som har en massa fritidsintressen och hobbies som de får tid för varannan vecka och är med dig den andra veckan, men lycka till att hitta honom.

Jag har haft det precis som du önskat under flera år. Även när jag dejtat har utbudet varit stort med precis det upplägget som du beskriver, med män både med och utan barn. Just nu är jag i en relation med en man som är några år äldre än mig, 48, och vi ses varannan vecka. Han är i behov av mycket egentid och jag vill gärna ha både mycket egentid och är begränsad med barn, men för oss funkar det fint. Det blir automatiskt ett lugnt tempo, man hinner längta och sakna, behöver inte blanda in barn och behålla tiden vi värdesätter för oss själva. Ingen av oss är särskilt sugen på samboskap tex. Jag har också haft fantastiska kk/älskare som fungerat likadant när jag inte orkat investera i en relation men saknat sex, närhet och romantik. Så länge man är öppen och ärlig så finns massa härliga möjligheter!

Finns nog gott om unga män som kan tänka sig ett äventyr med en äldre kvinna. Men att tro att det är vanligt med unga killar som vill ha ett förhållande med en äldre kvinna med barn är knappast vanligt. Ska i så fall vara någon desperat kille som saknar alternativ.

Finns många unga MILF-hunters...

Bara för att personen har barn och är äldre innebär inte att det är en milf.

Men ja det finns säkert mpnga unga som vill tömma påsen.

Men i vilket syfte, för ligg eller förhållande?

Alltså ingen här kan veta om det du önskar är möjligt.  Du måste helt enkelt ut i verkligheten och testa och se om du till en början ens hittar någon yngre och sen om han är intresserad av ditt upplägg.

Var beredd på att det du önskar kräver både uppoffringar och kompromisser från dig och killen och inte kommer vara någon lätt resa just med tanke på åldersskillnad och att han förmodligen inte har barn. 

Tycker du fått en del realistiska frågeställningar här i tråden som du kommer att behöva fundera på i letandet av kille. 

Mitt råd är att var inte naiv och kärleken kan du inte styra över ... 

Allt går väl, men är man barnfri och singel i åldern 30+ till 45 har man ju i regel antingen aktivt valt bort barn, eller så vill man skaffa. Det jag säger är att visst borde det gå i teorin, men med de preferenserna är marknaden fruktansvärt smal, så du får hoppas att du har mycket att erbjuda en sån man, och att du hittar en nål i en höstack 

Sen spelar så klart övrig kravbild in också. Har du inte så höga krav i övrigt på en sån man, kanske det är lite lättare så klart.

Jag är 46 år och dejtar sedan 10 månader en man på 50 år. Vi har båda barn, mina är i förskoleålder och hans går i grundskolan. 

Vi ses de veckor vi inte har barnen. De andra veckorna pratar vi i telefon och skickar lite meddelanden.

Han trivs med upplägget, jag har nog svårare för det. Inte för att jag inte gillar det. Men jag har lite svårt för distansen som blir varannan vecka. Samtalen blir inte desamma i telefon som när vi ses. 

Vi har pratat om framtiden och båda är överens om att vi ska ta god tid på oss men att vi tillslut ska bo ihop. Det största problemet för oss är väl logistiken då vi bor en bit ifrån varandra. 

Håller med. Hur många normala, ansvarstagande vuxna män utan partner och barn kommer man på som finns runt sig? Av ett par tusen vänner på Facebook kommer jag på en som eventuellt passar in i den bilden, och han lever för resor. Skulle vara nån sån då, grejen är väl att skaffar han partner antar jag att det skulle vara nån som också lever för resor, är ju rätt svårt med småbarn.

Med det sagt ska jag så klart stå fast vid att ingenting är omöjligt, men singlar vittnar ju om och om igen hur svårt det är att hitta normala människor på marknaden över 30, och med de här preferenserna lär det ju inte bli lättare..

Jag förstår dock TS. Blev jag singel hade jag aldrig träffat ny kvinna med hemmavarande barn. Dock hade jag nog snarare räknat med att då leva själv , med lösa förbindelser, tills ungarna vart större och flyttade.

Vi MILF-hunters letar efter mogna och härliga kvinnor att göka.

Som jag trodde, få unga killar som kan tänkas stadga sig med en äldre kvinna och det är ju sunt. Och det är då klart få unga tjejer som kan tänka sig det omvända.

Tack för ditt svar. Det är detta upplägg jag är intresserad av. Jag känner själv att det på många sätt förstör relationen att blanda in barn och dessutom bo ihop. Jag vill ha en partner som är min hamn i stormen, där jag kan landa mellan barnveckorna. Har gärna en partner med stort behov av egentid och som får längta efter mig mellan varven. På så sätt värdesätter man det mer när man väl ses.