Hur gör ni om ni känner/upplever att en person som verkar omtyckt av en viss grupp, men du ser "igenom" denne och ser att denne inte är genuin/falsk?
Ska man för en gångs skull bara hålla käften & inte säga något? Det här har tyvärr hänt åtminstone 2-3 ggr under mitt vuxna liv: att en viss person är omtyckt & alla ser på denne med "rosa-färgade"-glasögon, men Du ser inte alls vad alla andra ser. Du säger då något, får typ alla "emot" dig... tiden går, ibland månader ibland år, sedan visar det sig att du hade rätt & de som inte höll med dig eller tyckte du var för hård, kmr igen och säger att man inte såg det ena med det andra. Nu händer det igen... Men jag känner att jag egentligen varken orkar eller har lust att bli utmålad som den "elake" som inte ger denne en chans eller är "nojig". Men detta gäller en väldigt fin & kär person till mig, en ung tjej som blivit förälskad & nu ska gifta sig ganska ungt. Ska jag hålla tyst? Låta henne få gå igenom detta & lära sig av sina egna steg i livet? Samtidigt vet jag nästan 100 % säkert, att även om jag hade sagt ngt, indikerat, hon hade inte lyssnat på mig. Hon är så kär & ser bara det goda. Hennes mamma är på samma plan, han har charmat sönder mamman. Men han märker väl att han inte kan charma sönder mig. Jag är trevlig mot honom, men han vet att jag ser Honom. Fattar ngn hur jag menar, har ngn varit med om d här? Att
nästan alla runt omkring inte ser, men du ser, och får efter en period veta att du hade rätt, medan alla andra inte såg?