Vad göra? Sonens flickvän har ett självskadebeteende

Å vad jobbigt - och svårt! Svårt också att analysera andras personlighet tycker jag. Min sons tjej är väldigt glad och energisk. Jag har misstänkt att hon kanske då har toppar och dalar OM det nu är så att hon har självskadebeteende fortfarande. Men det lör väl visa sig isåfall?

Hur lång tid brukar dessa svängar ta om man är bipolär?

Jag tycker det är bra att du läser på om detta och känner till hur det kan vara. Sen kan du någon gång kolla med sonen om allt verkar ok, och säga att du känner till lite om detta, så han vet att han kan prata med dig om det behövs.
För övrigt, lita på ungdomarna, de flesta hänger tillräckligt mycket på internet för att känna till det mesta om det mesta. 

Min äldre tonåring har sin första seriösa relation. Hans flickvän är rena svärmorsdrömmen när det gäller det mesta men hon kan bli väldigt osäker på sig själv, få prestationsångest och bli nervös och hispig. Jag har läst på lite om detta och frågar sonen en aning om hur hon mår och om hur allt fungerar, så jag tror att han kan vet han kan prata med mig om detta om det behövs. Om jag skulle märka att detta påverkar min son skulle jag verkligen prata med honom, men jag litar på att de fixar detta själva. Han verkar ha bra inflytande på hennes mående och de verkar lyckliga tillsammans. 

Men du borde verkligen lära känna henne, och hennes föräldrar. Viktigt att du har en bra kontakt med henne.  

Men för i helvete vad är detta........

Idag är tyvärr självskadebeteende relativt vanligt, du kan googla på det. Särskilt i tonåren.

Det beror oftast på att man inte kan hantera ångest, det är ett sätt att kanalisera dåligt mående. Om det gör ont i såret sp flyttas fokus dit och dessuton bildas endorfiner av kroppen på grund av smärtan, som hjälper upp det psykiska måendet.

Man har svårt att hålla en ångest/obehagskänsla tills den har fått vara ett tag och går över av sig själv. Alla människor känner oro eller ångest iblsnd, en del starkare än andra.
Alternativt att man slarvat med sömnen/maten/stressen och vilan så att hela kroppen är uppvarvad på ett obehagligt sätt. Och man tycker att det är jobbigt att vara i obehaget.

Ibland kan det vara kopplat till psykisk sjukdom som exempelvis bipolär sjukdom eller instabil personlighetsstörning. Då är det ju tyngre, när det gäller bipolaritet behöver personen medicinera, för att slippa åka upp och ner. 

Om det dyker upp igen behöver flickvännen emotionellt stöd men också terapi för att kunna hantera sina känslor. Inte bara stöd när hon skurit sig. 

Ofta hör det till ungdomen, men det finns en sårbarhet.

Jättebra tips tack.
Jag tycker det är en superglad och trevlig tjej vad jag sett. Jag ska verkligen läsa på om detta. Har bara hejat på hennes föräldar en gång i ett köpcentrum för länge sen. Men det skulle vara roligt att lära känna dem också. 

Ja jag tänker också att det är typiskt ungdomstiden. Jag hoppas verkligen att det bara var någon svacka och inte att det är något värre. Tack för din beskrivning!

Nu har jag fått veta att flickvännen gör detta kontinuerligt vid perioder när hon är stressad. Det är alltså inte en engångsgrej för ett år sen.

Nu blir jag genuint orolig. 

Hur stöttar man här??? Är det verkligen bra för en ung person att ha en relation med någon som mår så dåligt att den skär sig i armarna? Bör jag råda min son att gära slut om inte det blir bättre? Tydligen har flickvännen stöd för detta men det verkar ju då inte hjälpa eftersom det är återkommande 

Jag är jätteorolig för hur det kan utvecklas 

Jag vet inte vad din son bör göra men förstår att du blir orolig,

Man kan undra om flickvännen får rätt hjälp. Hoppas att hon får psykologisk behandling för sin ångest och stress, inte bara vanliga stödsamtal. Hon behöver en riktig behandling för att kunna hålla sin oro, utan att det blir självskadebeteende. I de fallen lärs det ut olika allmänt lugnande tekniker, för att kunna lugna sin egen kropp kontinuerligt under stressiga peruider.  Men man försöker också hita sätt som personen kan använda om det plötsligt uppkommer stark oro i stunden, något som kan ersätta självskadebeteendet. Det bästa är alltså att göra något annat, att ersätta självskadebeteendet.

Ångest når ju en topp och ligger sedan där en stund och går därefter ner. Vad många människor är rädda för är att ångesten bara ska fortsätta rakt upp och att de ska bli tokiga, men det gör den inte. Till slut blir kroppen trött och då lugnar det ner sig igern. Så kan personen bara stå ut med toppen av ångesten på något sätt, så går den sedan ner. 

Personen behöver bestämma sig innan ångesten kommer för vilka andra saker som den ska göra när det blir kritiskt läge. Och dessutom komma ihåg att göra sådant som är allmänt nedstressande under stressiga perioder, så att stressen hålls under en viss nivå. Ångest är inte farligt, bara väldigt obehaglugt.

Jag tycker att flickvännen ska pröva någon enklare yoga för att få ner ångesten en del. Rörelser som Barnet, Haren eller Corpse, kan vara bra. Det finns nybörjarkurser.

Ett snabbt sätt att få ned ångest är också Tapping. Det använder personer som har posttraumatisk stress. Enkelt att göra och instruktioner finns på nätet.

Rörelse är bra som förebyggande, som snabba promenader t.ex., det "bränner av" stresshormonet kortisol. Lagom är bäst, springer man t.ex. snabbt och är otränad så  blr kroppen bara mer stressad.

Att inte äta en måltid för sent på kvällen är bra. Äter man mycket på kvällen så störs sömnen och man blir mer stressad. Sämst är att kombinera mycket sött och fett sent på kvällen, det ger mest störnngar. 

Hej 
Min son har nu sagt att flickvännen skär sig i armarna när hon mår dåligt/ är stressas. Han har sagt att hon måste gå och prata med någon eller berätta för sin familj så de kan hjälpa henne. Flickvännen vill inte säga något då hon skäms. Hon vet inte heller att jag vet.

Jag blir nu ännu mer orolig att min som fastnar i ett medberoende om hon mår så dåligt så ofta (typ 1 ggr i månaden) att hon skär sig. 

Min son är som sagt väldigt oerfaren av relationer trots sin ålder, och jätterädd att förlora sin sambo om han är för hård kring detta. Jag är orolig att det eskalerar. Jag menar, tänk om detta beteende inte går över?

Hur blir man av med detta utan hjälp? Går det? 

Har de alltså hunnit flytta ihop på mindre än två mänader trots denna oro???

Det finns en bra bok som heter "För att överleva" av Sofia Åkerman.

Sofia Ånerman har tidigare självskadat sig men är nu frisk. Hon har sammanställt fakta om självskador och vad som kan vara hjälpsamt för en person som gör det. Det var en bok som hon själv hade velat ha när hon var mitt inne i det.

Sonen skulle kunna ge boken till fliclvännen. 

Det finns terapi, men då måste man till BUP för ungdomar. eller till vuxenpsykiatrin, beroende på hur gammal hon är. Hon kan få en remiss genom läkare på vårdcentralen eller jag tror att hon också själv kan skriva en egenremiss genom att gå in på 1177 på nätet, men där är jag lite osäker. Det räcker inte med vanliga stödsamtal, även om det också kan vara bra när livet gumgar. 

En person med de svårigheterna behöver stöd när stressen och oron bygger upp sig, innan hon skär sig. 

Sonen behöver nog vara lite tuff mot henne och säga till henne att hon behöver stöd. Att hon inte klarar det på egen hand. 

Är det en gång i månaden före mens? Då kanske hon har någon hormonell obalans dom ställer till det? Som medecin skulle kunna hjälpa mot. 

Det kan vara typiskt för människor som inte fått så mycket stöd under uppväxten, att de skäms över sina bekymmer och inte tycker att de förtjänar att få hjälp. Kan det vara så för flickvännen?

Nja, inte direkt men De lever i princip som sambos även om de har 2 lgh. Hon sover oftast hos honom pga närheten till jobbet.

Bipolära svängningar finns det ingen tidsram på, jag kan vara glad 2 timmar och deppig I 3 veckor , bara ett exempel . Men jag medicinerar inte heller så man får ha strategier att klara av det .

Det finns många som självskadar sig, men de flesta är inte bipolära. Klagar sonen på att flickvännen är jättemycket upp eller ner i humöret? För skiftnimgarna är mycket tydliga i så fall. 

De flesta av oss skiftar en del i humöret, vi är också olika till personligheten, så det behövs mycket stora växlingar för att det ska vara bipolärt.

Sedan finns det en diagnos som heter instabil personlighetsstörning. De personerna skiftar mycket också, men har inte den kemiska obalans i hjärnan som bipolära personer har när de är i ett skov. Personer med instabil personlighetsstörning brukar ha haft en mycket tuff uppväxt med stor brist på stöd. Nervsystemet är överkänsligt, skulle man kunna säga

Med de flesta som självskadar sig har vanliga problem med stress, ångest och oro och är känsliga, och kan inte hantera sin ångest.