Ojämn ekonomisk standard

Massor? Som vad? Hur är du ett stöd?

Be personen att sluta då? Du tycker ju att personen gör fel mot dig här. Var ärlig om hur du känner. Säg att du vill inte höra sånt här något mer.

Även om det.känns jobbigt så säg: vad tråkigt du får spara ihop till en ny. 
Vill du så kan jag hjälpa dig att lägga upp en budget. 

Du kan också säga att det känns jobbigt att hen säger det så många gånger. 

Även om det.känns jobbigt så säg: vad tråkigt du får spara ihop till en ny. 
Vill du så kan jag hjälpa dig att lägga upp en budget. 

Du kan också säga att det känns jobbigt att hen säger det så många gånger. 

Och hur svarade du?

Jag hade sagt "Nu är det andra (eller tredje, fjärde) gången du nämner detta. Jag hör att det är viktigt för dig, och att du oroar dig. Vill du att jag stödjer dig genom att bara lyssna, eller vill du ha konkreta råd på hur du kan tänka kring DIN ekonomi?"

Notera att du inte frågar "hur kan jag hjälpa", vilket lämnar öppet för penning-bidrag, utan du specificerar att valmöjligheterna är *att lyssna* eller *att ge råd* - inte att betala saken. Då hamnar hon i situationen att själv ta upp ekonomisk hjälp, och ni kan ha ett öppet samtal--- eller så fattar hon att du inte anser att det är ditt jobb att fixa hennes ekonomiska problem.

Men du ställer ju ändå upp! Du stänger inte ner henne. Men tydliggör också att du hamnat i sitsen att lyssna på hennes klagomål (over and over again).

Fast TS verkar inte tro att personen ?oroar sig? så varför ska TS låtsas? Varför ska TS ställa de frågorna när TS redan är övertygad om vad personen vill? TS är övertygad om att denna person vill utnyttja med dåliga avsikter och därför ger hintar. Tycker det är både oärligt och tramsigt att hålla på att spela spel, om TS är så säker på att personen gör avsiktligt fel så säg ifrån, skaffa lite ryggrad och var ärlig och säg lägg av med det där nu! Jag är inte din personliga bankomat.

Det där är du som läser in. Jag har aldrig sagt att jag tror hen har dåliga avsikter. Däremot en skev bild av pengar och inte verkar tycka att det är en stor sak när jag "har råd".

Ryggrad har jag så det räcker och blir över, men jag har också takt, empati och sympati nog att förstå hens sida av det, men det är inte synonymt med att jag tänker underhålla den.

Så vad kallar du detta för då, om inte en dålig avsikt? 

Idag har hintandet om nästa grej kommit. En köksapparat har slutat fungera och det har hunnit tas upp fyra gånger bara idag och prat om hur svårt det blir utan och att hen inte har råd med en ny osv...

Nån tanke på detta? inlusive svar på frågan jag ställde? -hur bemöter du hen, som upprepar samma sak fyra gånger? 

För att komma in i samtalet utan att framstå som oempatisk? För att skapa en situation där denna person måste lägga fram vad hen förväntar sig av TS, utan att slinga sig? 

Jag tycker detta vore ett taktfullt sätt att hålla dörren öppen för denna person - men samtidigt vänligt men bestämt få klargjort att hen inte kan förvänta sig att en köksmaskin plötsligt ska dyka upp! Och att klargöra att jotack, jag hör vad du säger! (Du behöver iten upprepa för min förståelses skull).

Jag förstår att TS inte tycker råd som att svara henne/honom rent ut med ett "jag är inte din plånbok" känns för elakt! Särskilt som personen då kan kontra med "men jag menade inte det så!!", och så är TS bara bad guy...

Om du inte tänker att det är dåliga avsikter, varför skrev du då till mig att personen hintar, det är underförstått att du ska betala och personen vill att du ska försörja den? Detta är alltså någonting BRA? Från den personens sida? Den har goda avsikter med detta beteende? Men du gillar ju att ge påstår du, så vad är då problemet? Varför erbjuder du dig inte att betala bara?

Jag tror de flesta förstår vad TS menar. Det blir väldigt svart-vitt att säga att någon (som man dessutom älskar) har dåliga avsikter, när denne kanske inte ser sitt eget beteende som så störande/strategiskt. 

Å andra sidan vet jag inte riktigt vad TS vill ha får råd? 

För att försöka svara på TS faktiska fråga, så tjänar min make (management konsult) ca 6-7 gånger så mycket som jag. När vi dejtade gjorde vi som du gjorde först, han bjöd (använde ordet sponsrade :) kanske för att jag skulle fatta vinken?) en del, men det mesta kördes 50/50. Resor, restaurangbesök osv fick anpassas efter min budget, vilken ifs inte var så dålig den heller. resten sparade han. 

Som sambo och sedermera gifta hade vi en dialog om just detta - jag kommer aldrig kunna komma ikapp honom lönemässigt, så hur ställde han sig till det? Har haft ett ex som krävde exakt 50/50, och det kändes inte bra för mig (newsflash - kvinnor tjänar ofta lite mindre). Särskilt som mitt ex tyckte att jag skulle städa, för han "hade inte tid", och han drog ju in mera pengar ... som jag inte fick någon nytta av iallafall?... Jag arbetade också betydligt mer än 40h/v, så det där argumentet funkade liksom inte för mig. Såg inte kärleken i det heller.

Nu har jag och min make ett gemensamt konto där vi för över en % av lönen, och därifrån dras löpande kostnader såsom mat, amorteringar - och semestrar. Båda sparar också samma summa, alltså exakt samma summa vardera, i fonder. 

Det vi har kvar får vi använda hur vi vill! Det ska täcka kläder, hobbyer osv. Han 'sponsrar' fortfarande då han dels betalar mer till gemensamma kontot, och har lägt ner av sina pengar på två bilar varav jag kör en av dem till vardags, samt köpt en båt som vi såklart båda njuter av. Honeymoon och vissa extravaganta semestrar har han valt att sponsra också - och då säger jag tack. ALDRIG något jag skulle hinta om, *skämskudde*

Vi har också en deal att när han vill pensionera sig (vid ca 50, och jag kommer vara 3 år yngre), så ska vi BÅDA pensionera oss, och han får bekosta vårt levene... (Alternativet är att vi skiljer oss, och då får ju jag 50%...). Det är väl det enda jag varit lite hård om. Vill inte gå och jobba om han ska dra till golfbanan liksom, 

Men ni är ju inte ens sambos TS, så du lever ju i en situation där ni är särbos med separata ekonomier -  och det låter verkligen jättesorgligt att hen istället för att visa förvåning och uppskattning när du bjuder, vänt det hela till en ekonomisk uppgörelse där hon tigger av dig... Jag skulle inte bete mig så, och du borde ta upp saken med henne på nytt. Även om det är att bara upprepa "Jag vet itne riktigt vad du förväntar dig av mig", tills hon fattar själv att hennes 'hintar' är störande!

Någon man älskar kan ha även dåliga sidor det är väl inget som är svartvitt med det. Men TS verkar ha svårt för att vara ärlig både inför sig själv och sin partner. Och då ska han/hon inte bli förvånad om han/hon inte kommer någonstans i detta.

Och du borde läsa hans frågeställning på nytt. Han har inte bett om råd om hur han ska ta detta vidare. Han bara och enbart undrade hur andra gör. 

Fast det är ju vad TS faktiskt tänker, jag tycker tvärtom som du, jag tycker det är elakt att undanhålla det från partnern. Jag tycker denna människa har rätt att få veta vad TS verkligen tycker om honom/henne. Men det kommer TS såklart aldrig göra, med ursäkten att det hade ju inte varit så snällt. Och TS får ju ut mycket av relationen med stort stöd och sidor som TS uppskattar. Vem utnyttjar vem egentligen det kan man verkligen fundera över.

Ok men då får väl TS stanna på samma ställe, kanske återigen uppdatera och berätta om de här hintarna utan att någon i tråden svarar på hur vi tycker han/hon borde hantera det. Klaga gärna på de andra svaren också som inte heller svarar på den faktiska frågan i TS.