Fult att ljuga om detta?

Allt beror på vem du ljuger för. Du måste se till att ha stöd i detta.

Har du läst om medberoende?
Om inte, gör det.

Sådana där saker är det ju liksom inte fult att ljuga om. Det är mer att man inte är helt transparent. Men också att om han hade hamnat på sjukhus för något underlivsproblem så hade du ju inte varit helt öppen med det heller. Inte minst för hans skull.
Däremot kan det ju vara en del i din omgivning, som behöver veta för att kunna ta hänsyn, hjälpa till eller ge stöd.

Vad har detta med medberoende att göra? Mina närmaste vet självklart vad som har hänt?. Men när jag behöver berätta för andra, typ på jobbet så är detta min förklaring till varför jag behöver gå tidigare för att vara med på möten med läkarna? 

Men du kanske tycker man ska vara ärlig för att inte vara medberoende. 

Som jag ser det så är det inte din historia att berätta om. När det kommer till vår hälsa så finns det inte någon förpliktelse att berätta det för alla vi stöter på. Och det gäller väl i än högre utsträckning andras hälsa.

Så länge du känner att du har någon att prata med som kan hjälpa dig genom det hela och så länge din man inte försöker hemlighålla sitt missbruk för personer som har rätt att känna till det (vet inte riktigt vem som passar i den här kategorin, men kanske vuxna barn, någon som varit medberoende under tidigare missbruk, eller arbetsgivare?) så behöver inte resten av världen känna till det. Låt din man ta ledningen när det kommer till vad och till vem han vill berätta utöver det.

Det framgick inte i ditt första inlägg. Då skrev du bara att du ljög. Hur skulle vi andra veta att du bara menar för vissa men inte för andra?

Nej, det kan jag förstå. Men mina närmaste vet självklart detta. Däremot säger jag inte på jobbet att min man är inne på avgiftning. 

Så vad är problemet?  Du är inte skyldig någon bekant att ge ut personliga detaljer om din mans sjukdom.