Läraren lutar sig mot min bänk och pratar jättenära mitt ansikte

Har ni iup? Du kan ta upp det då. Annars efter en lektion. 

Lägg fram det med utgångspunkt från dig själv. Säg att du tycker att det är jobbigt med människor nära inpå och att du behöver mer utrymme för att känna dig ok. Då blir det inte en beskyllning som läraren skulle kunna slå ifrån sig. Det handlar om dig och vad du behöver och du har ju så klart rätt att säga nej till att någon är närgången. 

Är hon arg på dig, och därför beter sig så här? Gör hon så mot de andra eleverna också?

För att inte skada också lärarens känslor, tänker jag att du behöver att sa det strax därefter hon böjar sig ner, men gör det med leende som en skämt, typ "oj inte så nära att mina ögonen slutar fokusera". 

Jag får ingen utskällning eller att hon är arg på mig. Hon gör såhär när hon vill ta upp något personligt till mig, som inte har med lektionen och ibland inget med skolan att göra överhuvudtaget.

En gång gjorde hon såhär t.ex när hon sa att hon såg mig ute på stan, men att jag missade henne.

En annan gång gjorde hon såhär när hon ville ge mig beröm för en annan grej och det hade inget med hennes lektion att göra.

Så hon gör inte såhär när hon är arg och jag har inte märkt att hon gör såhär mot andra eleverna.

Det låter obehagligt. Som att hon vill ha en lite speciell och närmre relation med dig. Det kan man ju ha, om det är ömsesidigt, men i det här fallet verkar det mest creepy.

Observera klassen, hon gör säkert samma med andra men du har inte lagt märke till det. Hon vill väl inte basunera ut vissa saker så hela klassen hör, utan bara den hon pratar med ska höra.

Hehe, känns som typiskt lärare, särskilt mattelärare :) Och gärna en lärare med sur andedräkt och armsvett. 

Att de pratar nära en beror säkert på att de inte vill prata högt och störa resten av klassen. Luta sig nära också för att se det du jobbar med? 

Vet inte om man kan säga till på nåt bra sätt, finns alltid risk att det tas emot dåligt. Jag genomled alla såna lärare under grundskolan och gymnasiet, karaktärsdanande. Sen slipper man. 

Jag tyckte de flesta lärare gjorde så med mig. Jag är kvinna och det hade ingen betydelse om det var en manlig eller kvinnlig lärare. Jag hade t.o.m. en kvinnlig chef som betedde sig så.

Inte kul, och särskilt inte som jag senare i livet fick diagnosen asperger. Ögonkontakt och närgånget upplever jag särskilt jobbigt just p.g.a det.

Jag har ett barn med npf som också är känslig för när lärare gör sådär. Men oavsett orsak tycker jag att man bör säga till och be läraren öka avståndet.