Galen svärmor

Släpp inte in henne i hemmet bara??

Skojar du med oss? Träffar du en person som beter  sig som pesten varje vecka? Inte ens i trevliga relationer har man sällan tid att ses varje vecka. Föräldrar yrkesarbetar och man har även annan släkt och vänner som man vill träffa. 
Jag tror du borde börja fundera lite kring vad du tror ska hända med svärmor och hennes beteende bara för att ni träffas varje vecka. Svärmor är som hon är och hon kommer inte förändras för att ni nöter på varann varje vecka. Hennes beteende kommer fortsätta på samma sätt. 
Har du någon dröm om en storfamilj med den äldre generationen? Vad gör att du kämpar så mycket, helt själv? Din svärmor bidrar inte med något trevligt till gemenskapen. Din man ser henne som hon är, han vill inte ens träffa henne själv med barnet. 
Jag tror att du och din man skulle må bra av att se någon familjeterapeut.  Vad gör att ni tillåter att svärmor dominerar er och er familj? Varför är svärmors känslor och behov viktigare än att ni värnar er familj? Varför sätter ni inte era egna behov och känslor först? Ni tillåter att svärmor korsar alla gränser.

Håller med

Gå på äggskal i sitt eget hem i rädsla för att svärmor ska få ett utbrott?
Nej, man är ingen bra farmor om man utsätter barnets mamma för det.

Låt din sambo hantera henne

Det är dags att ge henne begränsningar.

Sluta ge henne insyn i det privata, ni släpper in henne för långt

Ja, det finns en anledning till att han inte vill

Hur går det ts?

Du överdriver inte när du säger att du vill flytta. Jag skulle känna precis likadant.

Det enda jag kan säga (har ej läst hela tråden) är att det förmodligen är hennes första barnbarn och det är EXTREMT känsligt har jag förstått från min egen mamma. Mitt barn var inte hennes första barnbarn, men när mina bröder fick barn var det sååå mycket känslor och hon satte sig själv i främsta rummet hela tiden precis som att allt handlade om henne och den relation hon skulle ha med barnen. Vi pratade mycket om det, men alla är ju inte öppna för en sådan diskussion. Jag förstod det som att det är minst lika känsligt att bli mormor/farmor som att bli mamma eller pappa. Det är en konkurrens gentemot de andra mor- och farföräldrarna och en slags panikångest över hur nära man får komma det lilla barnet. Det verkar svårt att sätta sig in i någon annans situation. Kanske är åldern, kan vara annat. Kanske för att man är van att vara Mamman med stort M som har stått i centrum i alla år. 

Jag förstår det säkert bättre när jag blir farmor själv en vacker dag. Jag vill ändå inte be dig att ha större förståelse för henne, för det hon gör är inte normalt. Men jag vill bara säga att det är vanligare än man tror att en farmor eller mormor blir fixerad vid sitt barnbarn, särskilt det första. Hur man ska tackla det vet jag inte...

Jösses, låter som hon har både borderline, narcissism och några andra skruvar lösa i huvudet. Eftersom din man inte heller vill umgås med henne tycker jag att ni ska flytta så långt jäkla bort som det bara går om ni har möjlighet till det. Låter ju nästan som att hon bor hos er?!

Ansök om kontaktförbud..

Traffas bara ute eller hos henne. Sa fort hon borjar bete sig illa sa bara gar ni darifran. Efter ett par ganger kanske hon tanker till lite innan hon borjar bete sig illa eftersom hon vet att ni gar ifall hon borjar.
Traffas aldrig hemma hos er (for att slippa behova kora ut henne). Acceptera inte daligt beteende overhuvudtaget. Sta fast vid det. 
Denna nolltolerans av daligt beteende kan aven goras nar det galler telefonsamtal. Gormar hon och skriker sa far ni helt enkelt lagga pa med orden att ni inte accepterar skrik/grat/hot/harskartekniker/skuldbelaggande osv. utan ni pratar endast med normal samtalston och att hon far hora av sig igen nar hon ar kapabel till det - sen lagger ni pa. Det kommer sakert att ta tid, men efter ett par ganger nar ni tvingats att lagga pa sa kanske det blir snallare och lugnare samtal (eftersom hon ju vill prata med er, men ni ju lagger pa om hon inte haller sig i skinnet).
Lycka till!