• Anonym (Gjort allt eller?)

    Varför är relationer så svårt?

    Hej. För några veckor sedan var jag bestämd på att jag skulle göra slut. Jag bestämde ett datum och sa då gör jag det. Dagen innan började jag söka lägenheter (jag skulle ju ändå göra slut dagen efter). Jag sätter mig ner och gör slut. Jag drabbas av någon slags separationsångest antar jag och ifrågasätter mitt val. Har vi verkligen försökt allt? Ska vi försöka igen? Har jag varit tydlig nog? Är vi verkligen inte kompatibla? Så jag berättar för honom ännu en gång samma sak som jag försökt få fram i månader. Skillnaden är att denna gången gråter jag under tiden och blottar mig helt. Jag säger aldrig att jag ångrar mig men att jag kanske gick lite väl hårt på. Jag började liksom samtalet med att jag ville göra slut. I alla fall så säger han ja när jag frågar om han vill försöka igen. Jag är tydlig med att vi inte kan ha det såhär utan att vi behöver förändring. Att jag inte vill leva såhär.


    Tre dagar senare blir jag erbjuden en lägenhet och jag berättar för honom om det. Att jag har tillgång till en ny lägenhet om två månader och att vi i bästa fall bara säger upp den.  Att jag då betalar uppsägningstiden och att hans ekonomi inte drabbas men annars så flyttar jag ut. Nuvarande lägenhet är hans trygghet och jag har ingen liksom. 


    Vårt problem är och har varit att han är oförmögen att kommunicera och ta intiativ. Jag har sagt ett flertal gånger att jag inte är nöjd och inte vet om jag ser en framtid. Han är nöjd som livet är och liksom kommunicerar inte för att fråga vad som kan ändras. Varför ändra något som funkar liksom? Nu har jag nämnt diskussionen så många gånger och öppnat upp mig på alla möjliga sätt. Men vår vardag är tillbaka till där vi var. Han låtsas som inget. Han frågar inte vad jag vill se för förändring, han frågar inte om  jag känner att detta är tillräckligt bra. Han frågar mig inte ifall att jag kommer flytta. Han låtsas som inget och pratar enbart om vad vi ska äta till middag. Han hintar även om serier som kommer senare i vår och att han vill åka på en utomlandsresa. Men jag flyttar om två månader ifall han inte gör ett försök. Har jag varit otydlig nog? Eller tar jag mitt pick och pack och drar om två månader och lämnar honom med hakan i golvet?

  • Svar på tråden Varför är relationer så svårt?
  • Lynx123

    Jag hade flyttat. Du mår ju inte bra i relationen och du har kommunicerat varför så det blir knappast som en blixt från en klar himmel.

  • Anonym (Dahlia)

    Man ska aldrig ställa ultimatum om man inte är beredd att agera på dem.

    Säger du att du ska flytta så föreslår jag att du gör det, för att inte göra det nu blir bara som ett bakvänt sätt att säga att du accepterar hans beteende ändå, och att man inte behöver respektera när du drar gränser.

    Eftersom han knappt verkar bry sig när du häller ut din själ på golvet verkar du mest vara ett sätt att få sex och han är egentligen rätt ointresserad av dig som person.

    En del män är så- jag minns så väl avsnittet i Lyxfällan när mannen själv konstaterade att han "inte lyssnat på sin sambo en enda gång i hela relationen".

    Vill du ha en annan typ av man så får du nog ge upp det här projektet, för han verkar inte intresserad av att bli någon som du vill leva med.

  • burleskburkläsk

    Klart att du skall flytta!

    Dock undrar jag en sak, har han någon eller några neurologiska funktionsnedsättningar?

  • Anonym (Patricia)

    Något du kan ta med dig att fundera på.och som nog är en pusselbit till hur du mår är varför är hans känslor viktigare än dina?  
    Har du får nog så har du. Då finns det inte mer kvar att göra. 

  • Anonym (Gjort allt eller?)
    Lynx123 skrev 2025-02-15 07:01:29 följande:

    Jag hade flyttat. Du mår ju inte bra i relationen och du har kommunicerat varför så det blir knappast som en blixt från en klar himmel.


    Det är ju så komiskt. För jo det kommer komma som en blixt från himmelen. Jag är helt övertygad om att han tror att allt är bra så länge jag inte säger något. Som sagt hittas det om framtiden istället för att fråga vad vi konkret kan göra för att ha en framtid. Så jag tror verkligen inte att han fattat, fastän jag har sagt att jag tackat ja till en lägenhet. Han har inte brytt sig om att fråga exakt datum inflyttning är eller var den ligger/ser ut etc. Så jag tror han bara vill förtränga att den finns och ja fortsätta som vanligt?
  • Anonym (Gjort allt eller?)
    Anonym (Dahlia) skrev 2025-02-15 07:30:53 följande:

    Man ska aldrig ställa ultimatum om man inte är beredd att agera på dem.

    Säger du att du ska flytta så föreslår jag att du gör det, för att inte göra det nu blir bara som ett bakvänt sätt att säga att du accepterar hans beteende ändå, och att man inte behöver respektera när du drar gränser.

    Eftersom han knappt verkar bry sig när du häller ut din själ på golvet verkar du mest vara ett sätt att få sex och han är egentligen rätt ointresserad av dig som person.

    En del män är så- jag minns så väl avsnittet i Lyxfällan när mannen själv konstaterade att han "inte lyssnat på sin sambo en enda gång i hela relationen".

    Vill du ha en annan typ av man så får du nog ge upp det här projektet, för han verkar inte intresserad av att bli någon som du vill leva med.


    Komiskt nog har vi inte ens sex för tillfället haha? och det är vi båda nöjda med? detta är såklart inget han kommunicerat själv utan ytterligare en grej jag fått fråga honom om. Varför vi inte är intima. Han har bara svarat för sin del och inte frågat om jag tycker det är bra/är nöjd eller inte. 
  • Anonym (Gjort allt eller?)
    burleskburkläsk skrev 2025-02-15 08:20:29 följande:

    Klart att du skall flytta!

    Dock undrar jag en sak, har han någon eller några neurologiska funktionsnedsättningar?


    Nej det finns det inte. Det är faktiskt lite knepigt att han egentligen är en väldigt intellektuell person, mycket smartare än mig både socialt och vad ska man säga skolmässigt? Vet mycket om mycket? Utan att vara speciellt ?nördig?. Men han är inte bra på att upprätthålla några relationer. Vill hans föräldrar prata så får dem ringa och ställa frågor. Vill dem ses så får de bjuda hem på mat/fika etc. Ligger en släkting på sjukhus behöver mamman fråga om han vill besöka, de kommer liksom inte naturligt. Men jag tror också att en stor del är för att han inte behöver. Hans familj har accepterat att han har noll driv och lika så hans vänner. Så att jag ber honom stäppa upp är nog första gången han får höra det på allvar. Det skojas och hintas om från flera håll däremot. 
  • Anonym (Man)

    Herrarna kan inte kommunicera och är nöjda som det är. Damerna försöker få till det som dom ser som brister i förhållandet, lyckas inte och tappar känslor med tiden och lämnar tillslut. Det uppfattas ofta av männen som konstigt då dom var relativt nöjda som det var.

    Detta är så vanligt tyvärr.

  • burleskburkläsk
    Anonym (Man) skrev 2025-02-16 08:31:54 följande:

    Herrarna kan inte kommunicera och är nöjda som det är. Damerna försöker få till det som dom ser som brister i förhållandet, lyckas inte och tappar känslor med tiden och lämnar tillslut. Det uppfattas ofta av männen som konstigt då dom var relativt nöjda som det var.

    Detta är så vanligt tyvärr.


    (Också man)

    Har hört mycket sånt genom åren.
    Förstår kvinnorna i dessa lägen, de har det tufft.
  • Anonym (Man)
    burleskburkläsk skrev 2025-02-16 09:25:06 följande:
    (Också man)

    Har hört mycket sånt genom åren.
    Förstår kvinnorna i dessa lägen, de har det tufft.

    Jo, men jag tar inget parti i frågan. Det finns tillkortakommanden både hos kvinnor och män i detta. 


    Resultatet av det blir dock att kvinnorna generellt sett har det tuffast dom sista åren av förhållandet med mycket tankevånda och beslutsångest, medan männen har det tuffast när det väl tar slut.

  • Anonym (Drömmen om en kollega)

    Jag har varit mannen i din situation, ja tror att män och kvinnor fungerar olika där. Kvinnan väntar tills att hon har bestämt sig och då ska allt ske på en gång, för våran del fick jag flera heads up och vi fortsatte som vanligt så jag trodde att det var lugnt. Sen gjorde hon ändå slut, jag tror att antingen är din gubbe chockad eller så tror att allt är bra igen.

    Det kan vara svårt att inse allvaret eller vad du begär av honom. 

    Älskar du honom så tycker jag att du ska ge honom en chans men det låter som du redan har bestämt dig. 

    Suck 

Svar på tråden Varför är relationer så svårt?