Varför är relationer så svårt?
Hej. För några veckor sedan var jag bestämd på att jag skulle göra slut. Jag bestämde ett datum och sa då gör jag det. Dagen innan började jag söka lägenheter (jag skulle ju ändå göra slut dagen efter). Jag sätter mig ner och gör slut. Jag drabbas av någon slags separationsångest antar jag och ifrågasätter mitt val. Har vi verkligen försökt allt? Ska vi försöka igen? Har jag varit tydlig nog? Är vi verkligen inte kompatibla? Så jag berättar för honom ännu en gång samma sak som jag försökt få fram i månader. Skillnaden är att denna gången gråter jag under tiden och blottar mig helt. Jag säger aldrig att jag ångrar mig men att jag kanske gick lite väl hårt på. Jag började liksom samtalet med att jag ville göra slut. I alla fall så säger han ja när jag frågar om han vill försöka igen. Jag är tydlig med att vi inte kan ha det såhär utan att vi behöver förändring. Att jag inte vill leva såhär.
Tre dagar senare blir jag erbjuden en lägenhet och jag berättar för honom om det. Att jag har tillgång till en ny lägenhet om två månader och att vi i bästa fall bara säger upp den. Att jag då betalar uppsägningstiden och att hans ekonomi inte drabbas men annars så flyttar jag ut. Nuvarande lägenhet är hans trygghet och jag har ingen liksom.
Vårt problem är och har varit att han är oförmögen att kommunicera och ta intiativ. Jag har sagt ett flertal gånger att jag inte är nöjd och inte vet om jag ser en framtid. Han är nöjd som livet är och liksom kommunicerar inte för att fråga vad som kan ändras. Varför ändra något som funkar liksom? Nu har jag nämnt diskussionen så många gånger och öppnat upp mig på alla möjliga sätt. Men vår vardag är tillbaka till där vi var. Han låtsas som inget. Han frågar inte vad jag vill se för förändring, han frågar inte om jag känner att detta är tillräckligt bra. Han frågar mig inte ifall att jag kommer flytta. Han låtsas som inget och pratar enbart om vad vi ska äta till middag. Han hintar även om serier som kommer senare i vår och att han vill åka på en utomlandsresa. Men jag flyttar om två månader ifall han inte gör ett försök. Har jag varit otydlig nog? Eller tar jag mitt pick och pack och drar om två månader och lämnar honom med hakan i golvet?