Barn utan nätverk?

Man skaffar sig ett nätverk. Man kan ha vänner som ställer upp i en nödsituation, någon eller några grannar t ex.Behöver inte vara så svårt. 

Synd att era släktingar verkar visa noll intresse, men det är tyvärr inte så mycket att göra åt.

Jag känner folk som passar varandras barn ibland. Häng inte upp er på att det måste vara mor- farföräldrar eller andra släktingar. 

Sen går det alltid att bygga upp ett nätverk som ställer upp i nödsituationer. Vänner, grannar etc. Ni kanske inte får den där regelbundna avlastningen, men det kan man inte räkna med även om man har engagerade släktingar. Man kan ha mor- och farföräldrar som är för gamla eller sjuka för att ställa upp som barnvakt, eller som bor för långt bort.

Grattis till graviditeten! Det går bra ändå men det är guld värt om man har några bekanta som känner barnet så pass att det kan vara där själv i vissa situationer. En annan sak är era arbetssituationer efter föräldraledigheten , om ni båda pendlar och jobbar heltid tex blir det väldigt långa dagar på förskola då ingen hjälper med hämtning. Sparade pengar för att kunna jobba deltid första tiden är väldigt bra då!

Om ni har någon nära vän utan barn, försök att få denna engegerad i barnet från start, kanske bli gudmor eller liknande. Toppen med flera vuxna förebilder för barn och även för er som framtida barnvakt!

Var aktiv med öppna förskolan och senare förskolan, knyt kontakter med andra föräldrar.

Jag har visserligen min mamma men i övrigt inget större nätverk förutom vänner. Jag är ensamstående på heltid (inte planerat) och såg till att vara social med andra föräldrar. 

Vi var framför allt ett gäng ensamstående mammor som hjälptes åt, var barnvakt åt varandras barn och hittade på saker ihop. Fast jag umgicks även med föräldrapar och semestrade med dem etc. 

Vi höll kontakten tills barnen kom upp i tonåren. 

Om ni är aktiva och tar initiativ så kommer det att lösa sig. Det finns ju andra par som är i er situation och många har släkten i andra delar av landet (iaf här i Stockholm) så det kommer säkert att finnas intresse. 

Trist såklart.Vänner är inte lika intresserade av barnen som en mormor/farmor.

Men är det inte lite överskattat att ha en hel by som är där och kan ställa upp som barnpassare i tid och otid. vi har lite släkt och vänner som kan passa vårt 5 årliga barn , men det har bara varit mormor som passat henne några timmar enstaka gånger. Hon har aldrig påtalat att hon vill sova över hos mormor eller kusiner. 

går jag och sambon på restaurang eller något så vill vi ta med dottern såklart. Man får ju ändå egentid hemma då barnet sover 

Sen har man väl vanligtvis vänner man träffar på tumanhand , och då är den andra föräldern med barnet

Man skaffar ett nätverk. Närstående måste inte vara familj. Som förälder är man mer sårbar så leta asap efter nätverk på öppna förskolan mm. Håll också utkik efter lite äldre personer. Någon vill kanske ha rollen som bonusfarfar, så att säga. 

Vi drabbades av en rejäl kris för en tid sedan. Utan nätverk hade vi varit rätt rökta. Som sagt, som förälder är man mer sårbar och man ska inte tro att samhällets skyddsnät kommer att rädda en. Man behöver ha ett eget, både ekonomiskt och socialt.