Singel.

Tre år, känns rätt ok, men skulle vara fint att ha en relation. Måste inte ha en relation men söker just nu en stadigvarande kk/fwb, hellre det än tillfälliga ligg.

Det beror på hur man räknar. Jag har varit singel sedan jag började försöka hitta en partner för snart 18 år sedan. 

Cirka 5 år nu. Jag lider inte av det men kan sakna någon att dela upplevelser med nu när mitt barn har vuxit upp. 

Jag har vänner fast de har män som de t.ex. reser med eller yngre barn. 

Jag är runt 50 och har väninnor som är flera år äldre. De har levt ensamma i många år. De tror inte själva att de kommer att träffa någon och verkar inte särskilt intresserade.

Jag har ibland undrat om jag kommer att sluta så och jag tror faktiskt det. Jag vet inte hur jag skulle orka med dejtingsvängen i den här åldern.

Kolla på Konsum , kanske det finns nån extra särbo där 

Skulle gissa på att det blir svårt att träffa någon när man redan innan försöker karva ut hur en eventuell relation ska se ut. Alltså kärlek är ju mer dynamisk, det blir vad det blir och tillsammans med den man träffar hittar man vägar fram.

Men det är inte ovanligt, min uppfattning baserat på omgivningen kring mig är att just därför blir det ofta svårare och svårare ju längre man varit ensam, det är lätt att en förutbestämd bild av en relation byggs upp, som sedan är svår att omsätta i praktiken eftersom det finns lika många personligheter och sätt att leva som det finns personer

Jag har varit singel i nio år och jag trivs för det mesta med det, men jag saknar närhet och sex. 

Sant fast för min del är problemet det motsatta. 

Jag har inga orealistiska förväntningar på andra och är lätt att umgås med eftersom jag har ungefär noll kontrollbehov och tar folk som de är. 

Däremot har jag svårt för när andra försöker kontrollera mig eller berätta för mig hur jag ska göra saker som inte på något sätt påverkar dem. 

Jag kan absolut kompromissa om sådant som rör båda men jag har behov av egentid och frihet som jag förstås även ger en partner. 

Mitt senaste ex hade synpunkter på precis allt och bara tanken på det får mig att undvika dejting. 

Sedan är min erfarenhet att många inte ens har börjat bearbeta sina hang ups och tidigare trauman och då blir det svårt att ha en relation. 

Jag har jobbat mycket med mig själv, gått i terapi och vil hela tiden utvecklas. Alla har bagage men om man inte ens vill ta itu med det så blir det knepigt. 

Om jag väger lugnet och friden jag känner som singel mot det så blir jag inte direkt motiverad att dejta. 

Det enda som verkligen suger är att en del av de platser jag vill besöka är för farliga för ensamma kvinnliga resenärer. Jag har rest ensam flera gånger men det är tyvärr en begränsning.