
-
-
Svar på tråden Gravid men olycklig i relationen
-
Och helst inte förstöra ett oskyldigt liv heller.Lynx123 skrev 2025-02-10 21:19:32 följande:Självklart gör du som du vill med din graviditet men du förstår väl att det här inte är din livspartner? Att medvetet skaffa barn med någon efter bara några månader är hur oansvarigt som helst, men låt åtminstone inte snubben förstöra resten av ditt liv.
-
Oavsett vad så kommer du att fixa det! Självklart är du ingen egoist som behåller. Jag tar inte heller lätt på abort. Om det är till någon tröst så finns många ensamstående med barn som ordnar ett bra liv för barnet. Jag är en av dessa kvinnor =) Du förtjänar att bli behandlad bra så försök att omge dig med dem som ger dig stöd. Barnets pappa kan ju ändra sig sen, men jag hade nog rent krasst inte förväntat mig något av honom.Anonym (Anonym) skrev 2025-02-10 20:52:35 följande:
Ja. Många tar så lätt på det här med abort men det är inget jag vill göra. Jag har stöd från min mamma och vänner så helt ensam är jag inte. Folk kanske tycker att det är egoistiskt om barnet inte har en traditionell kärnfamilj men ensamstående som åker till Danmark då? Eller de som blir lämnade när barnet är nyfött. Livet blir ju inte alltid som man tänkt sig. Jag är ingen egoist. -
Hur menar du med "bli behandlad som skit"? Vad gör han som är ego?
Bara för att han inte är kärleksfull?
Ni har varit tillsammans så kort tid. Kan det vara en fas bara eller osäkerhet inför att bli pappa?
Hade ni båda verkligen varit med på att skaffa barn så snart i relationen eller har ert prat om det mest handlat om framtidsdrömmar?
Ber om ursäkt att det blev många frågor.
Det kan vara skrämmande stt bli pappa. Tycker att du ska prata med honom ordentligt och se vad han säger. Vet att ens om att du tycker att han blivit förändrad? -
Ni har bara varit tillsammans i några få månader och känner inte varandra. Det tar tid att lära sig att förstå varandra, att läsa av varandras behov, att stödja varandra på rätt sätt. Lägg sen till att graviditet är en rätt extrem situation, där den gravida är full av hormoner och det kan vara svårt för partnern att veta vad hen ska göra. Även partnern kan vara överväldigad av känslor av graviditeten.
Du har tagit ett jättestort beslut att bilda familj med den här mannen. Man kan tycka vad man vill om att det beslutet togs så fort, men du tog det. Och du vill inte göra abort, vilket är helt din rätt och ditt beslut. Men du får ta konsekvensen av dina val nu, och göra allt för att det ska funka. Det är det som det innebär att bli familj och skaffa barn - man får kämpa sig igenom svåra tider och kanske lägga egna önskningar åt sidan för att få det att funka.
Vad är det för behov du har som han inte tillfredsställer? På vilket sätt tar han inte hand om dig? Vet han om vad konkret du förväntar dig? Att ta hand om någon är ett väldigt vitt begrepp, du kanske behöver vara tydligare.
Obs?rådet att kämpa gäller inte om han blir våldsam. Då lämnar du. Direkt.
-
Har han sagt det nu när han vet att du är gravid ? Man kan tro en hel del innan verkligheten kommer i fatt och man ska ha barn ihop med någon man träffat väldigt kort tid och faktiskt inte alls känner.Anonym (Anonym) skrev 2025-02-10 20:18:06 följande:Han har också sagt att han kan erbjuda stabilitet och kommer vara i sina barns liv så länge han lever.
-
Anonym (12345) skrev 2025-02-11 04:27:04 följande:
Hur menar du med "bli behandlad som skit"? Vad gör han som är ego?
Bara för att han inte är kärleksfull?
Ni har varit tillsammans så kort tid. Kan det vara en fas bara eller osäkerhet inför att bli pappa?
Hade ni båda verkligen varit med på att skaffa barn så snart i relationen eller har ert prat om det mest handlat om framtidsdrömmar?
Ber om ursäkt att det blev många frågor.
Det kan vara skrämmande stt bli pappa. Tycker att du ska prata med honom ordentligt och se vad han säger. Vet att ens om att du tycker att han blivit förändrad?
Jag tycker att han dragit sig undan och inte riktigt bryr sig när jag berättat om diverse symtom. Han sa bara att det blir ändå bara värre senare och tar det inte riktigt på allvar om jag säger att jag är ledsen (hormonell) el har fysiska symtom. Är det normalt?
Ja, det kan det nog vara. Vi båda har verkligen velat det.
Jag har försökt men han svarar inte när jag frågar rakt ut om han känner sig rädd eller nervös. Jag har försökt förklsra att en man inte måste vara tuff och hård jämt som han verkar tro.
-
Nej det är inte normalt. En partner ska vara stöttande och kärleksfull.Anonym (Anonym) skrev 2025-02-11 09:16:49 följande:
Jag tycker att han dragit sig undan och inte riktigt bryr sig när jag berättat om diverse symtom. Han sa bara att det blir ändå bara värre senare och tar det inte riktigt på allvar om jag säger att jag är ledsen (hormonell) el har fysiska symtom. Är det normalt?
Ja, det kan det nog vara. Vi båda har verkligen velat det.
Jag har försökt men han svarar inte när jag frågar rakt ut om han känner sig rädd eller nervös. Jag har försökt förklsra att en man inte måste vara tuff och hård jämt som han verkar tro.
-
Ja, han sa det efter beskedet,Dexter dot com skrev 2025-02-11 06:03:13 följande:Har han sagt det nu när han vet att du är gravid ? Man kan tro en hel del innan verkligheten kommer i fatt och man ska ha barn ihop med någon man träffat väldigt kort tid och faktiskt inte alls känner.
-
Meddelande borttaget
-
Tack så mycket för att du vågar dela med dig av något så privat och känsligt. Ja, det gör mig ledsen när folk ens nämner abort när jag inte själv uttryckligen bett om ett sådant råd. Det känns faktiskt som ett påhopp.Anonym (Hk) skrev 2025-02-11 09:32:19 följande:Jag blev hotad och pressad till abort mot min vilja och fick ptsd, ångest och svår depression med självmordstankar och flera självmordsförsök som följd. I flera år drev jag bara runt (klarade inte av vare sig utbildning eller jobb), började plötsligt gråta i offentliga miljöer så pass att främlingar kom fram och undrade och försökte trösta. 10 år senare är depressionen fortfarande kvar och jag tänker på det dagligen och kan inte prata eller tanka på det eller ens läsa om något relaterat till abort utan att börja gråta och få hjärtklappningar. Jag tycker du ska ta och hålla din stora käft om saker du inte vet något om. Psykisk ohälsa är vanligt efter abort och det finns kvinnor som tagit livet av sig själva efteråt.
-
Ni får tro vad fan ni vill, det är inget påhopp bara för att någon känner sig kränkt.
-
Ja, det är helt normalt. Du går omkring i dina hormondimma och han är precis som vanligt. Du behöver inte lägga dina förväntningar på honom, självklart är det inte samma för honom som för dig. Han delar inte din oro, dina symptom eller någonting annat. Han har säkert fullt upp med att processa sin egen del just nu. Och det kan nog vara väldigt uttråkande att höra om symptom stup i kvarten. Det spelar ingen roll vad man pratar om, men om man tar upp samma sak var och varannan dag så blir det självklart tjatigt. Och han kanske inte alls är varken rädd eller nervös just nu. Låt honom komma fram till sina egna tankar utan att lägga ord i hans mun.Anonym (Anonym) skrev 2025-02-11 09:16:49 följande:
Jag tycker att han dragit sig undan och inte riktigt bryr sig när jag berättat om diverse symtom. Han sa bara att det blir ändå bara värre senare och tar det inte riktigt på allvar om jag säger att jag är ledsen (hormonell) el har fysiska symtom. Är det normalt?
Ja, det kan det nog vara. Vi båda har verkligen velat det.
Jag har försökt men han svarar inte när jag frågar rakt ut om han känner sig rädd eller nervös. Jag har försökt förklsra att en man inte måste vara tuff och hård jämt som han verkar tro.
-
Ställ ett ultimatum. Att vill han vara en del av ditt liv och erat barn. Får han bestämma sig.
Annars skulle jag bryta upp. Föda och ta hand om barnet själv. Det där blir ju ingen vidare miljö för dig under graviditeten heller. Kanske du kan få stöd av familj och vänner. -
Anonym (Enkelt) skrev 2025-02-11 09:54:43 följande:Ja, det är helt normalt. Du går omkring i dina hormondimma och han är precis som vanligt. Du behöver inte lägga dina förväntningar på honom, självklart är det inte samma för honom som för dig. Han delar inte din oro, dina symptom eller någonting annat. Han har säkert fullt upp med att processa sin egen del just nu. Och det kan nog vara väldigt uttråkande att höra om symptom stup i kvarten. Det spelar ingen roll vad man pratar om, men om man tar upp samma sak var och varannan dag så blir det självklart tjatigt. Och han kanske inte alls är varken rädd eller nervös just nu. Låt honom komma fram till sina egna tankar utan att lägga ord i hans mun.
Okej. Tack för ditt inlägg. Det kan vara så. Han lever på som vanligt och jag uppfattas som tjatig när jag pratar om halsbränna, illamående, trötthet m.m. Hade kanske för stora förväntningar, att han skulle va nån slags ängel och stötta mig dygnet runt. Hormonerna spelar mig ett spratt. Han är inte direkt elak och han vill ha en hälsosam familj och säkert bo ihop på sikt, just nu går det bara inte av vissa orsaker. Jag känner bara att han är lite mindre gullig än han varit innan och inte jätteintresserad av allt som har med graviditeten att göra men han vill gå med på kontroller på familjecentralen. Det är ju inte alla män som vill?
När jag frågade om han är glad över detta så sa han ju ja.
Kanske jag som är överdramatisk bara.
-
Ja alltså han har sagt att han alltid kommer vara en del av sina kommande barns liv och att han vill följa med till bvc. Jag har bara känt mig som ett hormonellt vrak med alla känslor och velat ha lite extra kärlek men han kanske tycker det är jobbigt att handskas med. Vet inte om en barnmorska kan va till stöd i dessa lägen.Anonym (Ultimatum) skrev 2025-02-11 10:21:31 följande:
Ställ ett ultimatum. Att vill han vara en del av ditt liv och erat barn. Får han bestämma sig.
Annars skulle jag bryta upp. Föda och ta hand om barnet själv. Det där blir ju ingen vidare miljö för dig under graviditeten heller. Kanske du kan få stöd av familj och vänner.
-
Man kan ju också tänka att det borde ligga i hans intresse. Att se till sin partners välmående och hälsa. Hon bär ju för sjutton hans barn. Han låter inte speciellt intresserad eller engagerad. Hon kanske lr orolig, då borde han ju finna tillgänglig för stöd.Anonym (Enkelt) skrev 2025-02-11 09:54:43 följande:Ja, det är helt normalt. Du går omkring i dina hormondimma och han är precis som vanligt. Du behöver inte lägga dina förväntningar på honom, självklart är det inte samma för honom som för dig. Han delar inte din oro, dina symptom eller någonting annat. Han har säkert fullt upp med att processa sin egen del just nu. Och det kan nog vara väldigt uttråkande att höra om symptom stup i kvarten. Det spelar ingen roll vad man pratar om, men om man tar upp samma sak var och varannan dag så blir det självklart tjatigt. Och han kanske inte alls är varken rädd eller nervös just nu. Låt honom komma fram till sina egna tankar utan att lägga ord i hans mun.
Många män tar alldeles för lätt på det. Det är en oerhörd uppoffring för en kvinna. Som kan påverka både psyke hälsa och ens liv. -
Du ska inte göra abort om du inte vill TS, men det var inte så smart att medvetet skaffa barn redan efter några månader. Hur tänkte ni där?
Nu får ni ta konsekvenserna av att ni hade så bråttom. -
Jo, det kan man hålla med om. Där spelar det nog ingen roll hur lång tid man har varit tillsammans. Samtidigt får man komma ihåg att män inte är av naturen elaka på det sättet, det känns bara inte på samma sätt för dem och därmed svårare att förstå hur mycket empati en kvinna behöver i det läget.Anonym (Ultimatum) skrev 2025-02-11 10:24:44 följande:Man kan ju också tänka att det borde ligga i hans intresse. Att se till sin partners välmående och hälsa. Hon bär ju för sjutton hans barn. Han låter inte speciellt intresserad eller engagerad. Hon kanske lr orolig, då borde han ju finna tillgänglig för stöd.
Många män tar alldeles för lätt på det. Det är en oerhörd uppoffring för en kvinna. Som kan påverka både psyke hälsa och ens liv. -
Ja, om du vill ha mycket empati så är det bättre att prata med kvinnorna i ditt liv. De kommer att kunna sätta sig in i din sits på ett annat sätt (eller iaf större chans för det). Utgå från att han borde bete sig mot dig precis som han alltid har gjort, förutsatt att du är ungefär som vanligt. Om du visar ett beteende som stör honom, ja då lär han inte vara så stöttande heller. Det är inget fel på hans empati för det, bara så vi människor fungerar. Om du backar lite så kanske (kanske!) han vaknar till liv och visar mer engagemang, eller så är han mer neutral. Och det är så klart bra att han vill gå med på kontrollerna.Anonym (Anonym) skrev 2025-02-11 10:22:03 följande:
Okej. Tack för ditt inlägg. Det kan vara så. Han lever på som vanligt och jag uppfattas som tjatig när jag pratar om halsbränna, illamående, trötthet m.m. Hade kanske för stora förväntningar, att han skulle va nån slags ängel och stötta mig dygnet runt. Hormonerna spelar mig ett spratt. Han är inte direkt elak och han vill ha en hälsosam familj och säkert bo ihop på sikt, just nu går det bara inte av vissa orsaker. Jag känner bara att han är lite mindre gullig än han varit innan och inte jätteintresserad av allt som har med graviditeten att göra men han vill gå med på kontroller på familjecentralen. Det är ju inte alla män som vill?
När jag frågade om han är glad över detta så sa han ju ja.
Kanske jag som är överdramatisk bara.