Min man gör inga fel

TS, du skriver att han låter snäll och fin i övrigt. Jag tycker inte att han låter särskilt snäll och fin, när han håller på som du beskriver. 

Min man kan också göra sådär, men bara ibland. För det mesta kan han stå för sina misstag, eller inse att inte allt måste redas ut eller skuldbeläggas. Det är skillnaden.

Jag å min sida har ibland varit för snabb med att försöka släta över eller ta på mig skuld, vilket också kan komma från uppväxten. Hade bra uppväxt över lag, med kärleksfulla föräldrar, men jobbig skilsmässa i tidig barndom, samt att jag fick ta mycket ansvar som storasyster, har nog satt sina spår. Medan min man var den något bortskämda lillebrorsan, som sällan behövde stå till svars för något. (Vilket gör att han inte är van vid det, så det kan bli tvärtom också.)

Vi har pratat om detta och jobbat på de här sidorna, bland mycket annat. Oavsett vad som är orsaken till din mans beteende, måste han vara villig att förändras, om ni ska ha en framtid ihop.

Vägen framåt är att få honom att förstå det. Att ert förhållande hänger på att inte du får skulden för allt. I stället för att säga att han har fel, berätta hur hans beteende påverkar dig. Få honom att förstå att du inte mår bra av detta. Om han inser att han riskerar att förlora dig, kanske han åtminstone är villig att tala om saken? 

Hur menar du att han är  snäll och fin i övrigt? Han låter ju som ett as. Man ska döma sin relation efter den lägsta nivån, inte den högsta. Hur lågt sätter du ribban?

Ärligt talat tror jag att skilsmässa oftast är det bästa sättet att ta sig ur en sån situation. Terapi funkar bara om bägge inser problemet och vill förändra det. Om han hela tiden hävdar att allt är ditt fel låter det rätt osannolikt att han skulle ta till sig terapi, eller hur?

Jag tolkar TS som att det händer ofta. Händer det bara ibland är det knappast ett stort problem och man kan ha överseende. Särskilt om det gäller småsaker.

Men TS skriver att han ALLTID skyller ifrån sig eller ALDRIG kan se sin egen del. Då måste det ju gälla väldigt många situationer i livet, vilket blir ohållbart.

Min man har också svårt att erkänna när han gör fel, men det har blivit bättre. Och min man har aldrig varit typen som alltid ska ha rätt. Jag har aldrig känt mig skuldbelagd i tid och otid. Min man är mer av typen att släppa det, inte göra någon större grej av det, låda udda vara jämt. Vilket ofta är bra, men ibland blir jag frustrerad. Jag är verkligen inte den som tjafsar ofta eller måste reda ut allt. Tvärtom, jag slätar ofta över. Men det räcker inte alltid.

Min man får skulden för allt som sker hos hans föräldrar. Vi var där en gång och visade bilder från dator till tv via HDMI. En vecka senare slutade deras tv att fungera och de behövde leda om med nya kablar övrr hela huset. Min man får fortfarande skulden för det inträffade, trots att det var tv-boxen som brakat sönder. När jag lyckades ta sönder ett fat, och min svärmor ryckte på axlarna och uttryckte att ?en olycka händer så lätt?, var min man genuint chockad. Han hade fått så mycket skit för samma sak. 

Det är ju en förklaring, men fortsatt något HAN får arbeta med.