Fortsätta eller dra mig ur…

Hej,

har haft ett långt äktenskap och ett par kortare förhållanden innan jag bestämde mig att ?hitta mig själv?. Jag upptäckte bl.a. att jag har en ambivalent anknytning och en bipolär II diagnos (+ ADHD). Har läkt, jobbat med mig själv och har rott ihop varannan vecka livet ganska väl. Vågade mig ut på dating i somras och hamnade i ganska många sexuella förbinder men ingen som ledde till något mer. Pausade, bytte datingapp och bytte taktik för att komma bort från de som bara vill ha KK-relationer. 
Nu dejtar (datar?) jag en person som själv säger sig ha exakt samma anknytningsmönster och som utreder sig för en ADHD. Det var väl jag som såg tecknen och hintade, varpå hen började söka för det. Hursomhelst (tappar den röda tråden här) bekräftar min date mig verbalt men jag känner det inte fysiskt. Hen vill gärna få oralsex men har aldrig givit. Hen vill inte ens röra mitt kön, men gärna att jag använder det. Vi rider på alla sätt och hen njuter högt. Gråter eller skrattar hysteriskt vid orgasm och är sedan avtänd på fortsättningen. Jo jag vet att man ansvarar för sin egen orgasm osv, men kom igen. Jag gick in med ett självförtroende och vetskap att jag är attraktiv för många men känner mig allt mer oattraktiv i hens närhet. Hen vill gärna sexta men skriver verkligen likadant som IRL; texten går ut på att jag oralt tillfredsställer hen. Som att hen förväntar sig att jag också ska gå igång helt på hens egen njutning. Nu har jag börjat fundera på det här med kyssarna också; har fått mycket komplimanger för mina kyssar av andra. Bryr mig alltid om att smaka gott och an vänder tex munskölj innan osv. Är alltid fräsch när jag är med någon. 

Äh, jag vet inte. Är rädd att jag engagerar mig för djupt i en relation som kanske inte är rätt för mig. Hen har ju även börjat uttrycka att det är så långt hem till mig, att jag borde skaffa bil, fast hen vet att jag inte har råd nu och det är jag som är mest begränsad av barnen. Jag får ett inkomstbortfall på ungefär 10% pga vab och har ganska lite att
röra mig med. Mina barn är små och hens är stora, så till de mikrotillfällen jag kan ordna under barnveckor är jag inte förmögen att åka ända hem till hens lägenhet. Jag har börjat ta pendeln till hens område när mina barn är på sina fritidsaktiviteter för att ge relationen utrymme, men hen säger att det blir stressigt.Varför? Varför är det stressigt för hen att gå några meter och ta en fika eller promenad med mig och på vilket sätt blir det bättre att jag köper en bil? Det är mest stress för mig att ha en gnagande ansvarskänsla när jag åker iväg från barnen och får sämre möjligheter att komma till dem snabbt ifall de gör illa sig. 

Har inte presenterat hen för barnen och jag känner att jag gör ett klokt val i det. Hen har smugit in mig i sina barns liv tidigt, fast jag kände tveksamhet. Där jobbar hen på att sälja in mig och få sina barns gillande. Jag blir inte klok på det här.