Ska jag göra slut?
Jag och min sambo har varit tillsammans sen jag var 15 alltså 5 år i år. Vi har varit genom en hel del tragiska händelser tillsammans under vår relation bla mina föräldrars tuffa skilsmässa där mamma var otrogen mot pappa efter 20 år, hans pappa fick cancer besked. Och jag som varit väldigt upp och ner i perioder pga dåligt mående. När vi blev tillsammans var allt så bra och jag kände att det inte fanns någon annan jag hellre skulle vara med, han respekterade mig, tog hand om mig, gjorde i princip allt för mig utan att jag ens behövt fråga. Men under skilsmässan där så förändrades jag, jag blev en helt annan person än den jag var då och tog ut all min sorg på honom, och eftersom han är en känslig person tog det extremt hårt på honom och jag var inte alls snäll, anklagade honom för saker, kunde inte lita på honom, och vi började bråka mycket. Det var aldrig hans fel. Men aldrig kom det på tal att vi skulle göra slut. De tankarna kom inte förens året efter då vi pratade igenom allt som hänt och hur det fått honom att må, och när jag märkte att hans tålamod var slut. Han var inte längre samma ömma person jag en gång trott skulle göra allt för mig och alltid finnas där, jag tog kol på honom och jag har kämpat som en galning med både mitt mående och att försöka gottgöra allt jag förstört för honom under den tiden. Det har nu gått 3 år sen dess och det känns som att det aldrig kommer bli som förut igen, han lyssnar inte längre, respekterar inte mig, pratar inte om vad han känner, blir arg när jag frågar. Och nu i veckan för första gången någonsin så stod vi och skrek på varandra och kastade grejer jag slog handen i bänken och stukade mina fingrar, allt för att inte slå honom trots hur illa han fick mig känna. Jag blev rädd för första gången någonsin av hur vi beteende oss mot varandra. För vi brukade vara så kärleksfulla och som gjorda för varann men nu är jag rädd att det gått för långt. Jag har funderat i flera år på att göra slut, är det verkligen värt att kämpa för något sån, men alltid kommit fram till att nån gång kanske det blir som förr någonstans finns den killen jag en gång blev kär i bara jag håller ut lite till.. vi har inte heller sex längre och inte haft det heller särskilt mycket på 3 år, vi pussar inte varandra och jag försöker hela tiden prata om vår relation och har föreslagit nån terapi, vad som helst men inget blir av Och nu känns det så fel om jag skulle göra slut för vi har precis skaffat vår första bostadsrätt med hjälp av hans pappa och ska jag bara lämna de i skiten nu och låta han betala ett boende på 10k själv?.. Jag vet att jag är ung och att jag har livet framför mig men vill så gärna ha det med honom.. Hjälp?
