Allt är bara katastrof just nu med barn och familj

Låter väldigt likt mitt barn, som har (grav) ADHD. Så kanske en bra idé kontakta BUP och ställa honom i kön för utredning och samtidigt läsa på om ADHD och testa om noi hittar strategier som underlättar lite.

Jag arbetar på fritids och känner igen beteendet.
Min erfarenhet med barn som ofta uttrycker att dom vill dö eller vill att någon ska döda dom eller skadar sig själva är att det ofta hänger ihop med någon form av diagnos. Mitt råd är att kontakta specialpedagog om det finns på skolan eller till BUP.
Ibland kan dom tycka att man bör vänta tills barnet är lite äldre? men ligg på. Man kan också söka och få göra utredningar privat.

Hur var relationen mellan pappan och mamman tidigare? Hur var relationen mellan pappan och barnet? Det kan påverka mycket. 

Andra barn får ibland liknande beteenden när föräldrarna separerar då de kan känna skuld eller ilska över situationen. 

Var är barnets far?

Tjenare,

 

ADD eller ADHD. Min son var likadan. Han är superintelligent och i just den åldern förstod han t.ex. matte direkt men kunde inte förklara hur han kunde komma fram till rätt svar. Helt omöjligt att få ned det på papper. Han fick också utbrott och ville dö osv. Efter utredning med diagnos och medicinering är han som förbytt.

Trådskaparen här. Hans biologiska far är nån som knarkar och var där vid födseln sen hälsade på 1 gång när han var 2 år nånting . Och när han hälsade på ville han röka grönt och leka med sitt barn men det fick han inte utan blev utkastad och ej välkommen tillbaka . Så har jag fått höra det.

Har modern också rökt på och orsakat barnet fosterskador?

Betydligt mer sällsynt. 

Men farsor med taskiga gener ger tyvärr sitt arv vidare, det gäller att välja noga.

Det är vanligt att det ligger en diagnos bakom beroendesjukdom. ADHD och Autism. Kan vara så, ren gissning, att barnets pappa självmedicinerar med droger för sitt mående om han inte fått rätt stöd och behandling. Drar sedan kopplingen till hur du beskriver pojken.

Han kan ha ärvt ADHD eller autism efter sin pappa. 

Hur går det för er, TS? Vilken tuff situation ni har! 

Det är mycket tydligt i din text att sonen inte mår bra och inte vill ställa till det och slåss. Hur är samarbetet med skolan? De har anmält till soc precis som de ska då ett barn säger att han blivit slagen. På vilka sätt hjälper och stöttar de killen? 

Vad bra att sonen går till sitt rum för att lugna sig och att det funkar för honom. Kan han i skolan ha ett ställe dit han går när han behöver lugna sig? Det finns ju sällan gott om rum, men någon vrå som kan bli hans tillflyktsort när det behövs. 

När sonen lugnat sig, går det då att prata om vad som hände? Du skrev om situation i badkaret och att han anklagar sig själv. Jag tänker att det vore viktigt att han får höra att ni (mamman, du, skolan och han) tillsammans kämpar för att det ska bli bra, att ni vet att han inte vill göra andra illa och att ni inte gillar det han gör då, men att ni gillar honom. Lära honom att hitta strategier och att förstå att han är värdefull ändå.

Du skriver att sonens problem började då många vuxna i förskolan slutade och att han har separationsångest. Jag funderar också på hur han påverkats av allt det nya hemma. Du skriver att du kom in för ett år sedan. Betyder det att mamman och du blev ett par då, att sonen och du träffades första gången då eller att ni bott tillsammans sedan dess? Nu ska sonen snart få ett småsyskon och även om det är så att det är ett år sedan du flyttade in, så är det kort tid för sonen att hinna vänja sig vid allt det nya. Att dela sin mamma med en annan person och snart också med en baby är stort för en liten som inte har det så lätt och som har grov separationsångest. Viktigt att han får höra ofta att han är viktig, att han fortsätter att vara viktigt och älskad också då det kommer en baby.

Försök att få in så många bra stunder som möjligt för sonen, stunder då ni har det bra ihop och han får känna sig glad och duktig. Han gillar att laga mat med er, kanske att baka också. Gör sånt ofta och gärna när ni har besök så att sonen får känna sig stolt när ni berättar om pastan eller muffinsarna han gjort. Mys ihop över en bok. Rita tillsammans eller spela PS4 ihop ibland. Så mycket positiv stunder som möjligt.