Tredje misslyckade återföringen - känner mig helt förstörd inombords

Kan vara värt att göra era test, kolla upp om du har överaktivt immunförsvar samt göra mensblodstestet (man skickar sitt blod till aten).

Hej!
Jag och min sambo har försökt bli gravida i ca 3 år. Såhär ser vår IVF-historia ut hittills:

IVF 1:
Får ut 11 ägg
6 befruktas
2 ägg utvecklas normalt. 1 sätts in på dag 2 och en långtidsodlas till blastocyst dag 5.
1 ET - mensen kom innan TD och testat minus
1 FET - mensen kom innan TD och testat minus

IVF 2:
Får ut 10 ägg
7 befruktas
6 utvecklas normalt och blir blastocyster som fryses in
1 FET - mensen kom inte innan TD men har precis testat minus

Andra IVFen har alltså gått mycket bättre, där vi nu har 5 blastocyster kvar i frysen efter den senast misslyckade frysåterföringen och det känns ju bra, men jag känner mig samtidigt så himla ledsen över att det inte gick vägen denna gången heller, eftersom det var ett toppenembryo enligt läkaren, liksom de har sagt de tidigare gångerna också.

Hur ska man ta sig uppåt igen och våga tro att det kan gå nästa gång, när det enda jag ser på stickan bara är minus varje gång?? Och att mensen dessutom försenades med en vecka, vilket den inte tidigare gjort trots att jag tagit progesteron gjorde det ju nästan ännu värre eftersom hoppet var ännu högre att det skulle gå vägen denna gång, men då var det bara progesteronet som tydligen bromsade upp allt.

Det blir inte bättre av att typ alla man känner blir gravida medans man själv kämpar år efter år...

Jag har en känsla av att problemen egentligen inte ligger i äggkvaliteten utan snarare i min livmoder, att den stöter bort allt. Och jag har tydligen även väldigt varierande sköldkörtelvärden med ett TSH som pendlar från 0.02 till 4.0, men läkarna på IVF-kliniken tycker inte att det är ett problem... känner mig liksom fast och vill göra allt jag kan för att optimera chanserna för resterande embryon som jag har kvar i frysen, men jag känner inte att jag får den respons jag önskar från vården. Kan man söka hjälp utomlands med att kolla upp miljön i livmodern och ändå göra IVF i Sverige?

Från en som känner sig ganska vilse och ledsen just nu... :( 

Jag kör via landstinget. De anser nu att jag använt 1,5 försök vilket jag missuppfattat då jag trodde jag hade 3 hela cykler ivf oberoende av insättningar. Så nu blir det troligen en hel cykel med uttag och insättning och förhoppningsvis att jag får ett finansierat försök på en FET. 

att läsa andras resor har varit givande för mig och skänkt lite tröst att man inte är ensam. många har det tuffare och kanske inne på 7-8 försöket eller tom har gett upp efter många försök. att vara på tredje försök känns då inte längre lika hopplöst eller jävligt trots allt  

håller tummarna för oss båda. 

Blev så ledsen samt lättad när jag läste din tråd. Jag är i samma båt. Sitter just nu i solen och bara gråter och känner mig så liten. Andra återföringen gick sämre än första, där jag blev gravid men fick missfall precis innan v 7. Det som kom ut hade klarat sig till v 5 typ. Denna gång hann det knappt fästa innan min livmoder stötte ut allt. Trotts att det var ett jättefint embryo enligt läkaren. 

Jag bad min läkare att vi villat vad som är fel för mitt sista embryo kommer bara möta samma öde känns det som. Så Nu vill cliniken att jag ska göra en massa tester såklart börjar man googla direkt. Vad är emma alice osv. Jag är frisk lever sunt tränar osv men självklart ska jag väl ha något skit med livmodern?! JAG ÄR SÅ LESS JAG VET INTE VART JAG SKA TA VÄGEN. Kan man göra dessa tester någon annan stans än på eliva clinic? 

Och jag instämmer, förihelvete alla runtom en blir gravida. Och jag känner också att det är något med miljön i min livmoder som är off. Men vart vänder man sig? 

Du är inte ensam💖🍪🥛

Haft en hel vecka av besked av nära och kära som berättat att de är gravida. Min yngsta lillasyster är gravid med sitt andra barn. En av mina närmaste vänner gravid med sitt tredje och givetvis som toppen på berget en nära kollega gravid. Varannan dag har jag behövt hålla ihop mig och försöka visa glädje och gratulera när Jag mest vill bryta ihop på insidan. 

Jag är ju så klart glad för mina nära och kära men jag är mer ledsen för mig själv och på totalen vinner min egen sorg. 

Så väldigt trött på folks frågor och åsikter. Hamnade i djup diskussion i veckan med en av mina närmaste; att du får väl börja prioritera det på riktigt om det är viktigt för dig. Ivf osv. Förklarade att det är ju precis det jag gör Vilket hon vet! Vad fan betyder prioritera det på riktigt.? Är det inte på riktigt att försöka med ivf?. Har ändå varit på denna resan i två år. hon tyckte dock Att jag uppenbarligen inte försökt på allvar då jag inte är gravid och borde prova  annat och anstränga mig mer. Annan klinik, kanske utomlands  

tack för dina synpunkter jag vänder och vrider alla alternativ dagligen. jag tänker dagligen på kost hälsa träning undviken kaffe och alkohol osv osv.