Han vill inte ta i mig

Tråkigt för er båda att det inte fungerar. Era känslor står emot varandra då han drar sig undan och du vill ha mer. Man kan inte tvinga på sig närhet, men jag har full förståelse för att du tappar känslor pga detta.

Förhoppningsvis är det bara tillfälligt och ni får igång samlivet efter denna period. Om det inte blir bättre så får ni ta ställning till detta då. Kanske prata med någon familjeterapeut tillsammans?

Jag tänker att kommunikation där du tydligt uttrycker behov och förhoppning är ett steg närmare att få det du behöver än att gå tyst och hoppas att han förstår av sig själv. 

Tror att det även kan vara läge att lägga fokus på kommunikationen från hans sida. Vad är det som gör att han drar sig undan? Om du inte vet är det svårt att känna förståelse och då lämnas du själv med känslan att känna dig ensam och övergiven.

Min man var likadan, eller vi har kanske aldrig varit så kramiga men jag hade behövt mer närhet under graviditeten. jag tog inte upp det med honom men var väldigt ledsen för det. När barnet kom och sömnbristen gjorde mig lättirriterad blev det en sak jag skällde på honom för. Det blev en djup klyfta mellan oss och vi har fortfarande problem trots att det nu gått några år. 

Prata med honom nu om det är något som stör dig. Låt det inte växa inom dig för det är otroligt viktigt att ni är ett team den första tiden med bebisen, för att ni ska orka. 

Lycka till!