Anonym (Sambo) skrev 2025-01-17 21:28:34 följande:
Du känner inte att du saknat något då? Alltså att veta om det skulle kännas annorlunda med någon annan? Där du kan känna allt du har med din man men även att ni klickar med varandra sexuellt?
Oj, jo, det har jag, men mest om jag har tittat på någon väldigt romantisk och gripande film, i synnerhet med någon skådespelare jag gillar. Men filmer är ju liksom bara filmer, och de känslorna var mer för kanske 15 år sedan då jag var yngre och hade högre förväntningar. Jag är inte så intresserad av det sexuella dock utan det har varit romantiken och att kunna se att partnern är ledsen utan att hon behöver uttrycka det som jag har saknat. Men allt han har gett mig väger upp så mycket.
Vet du vad som också stärkte mig? Det var när jag arbetade som vårdbiträde i hemtjänsten och hade flera fasta kunder som är/var födda på 20-talet. De som var skilda hade blivit slagna av sina makar så det är ju fullt förståeligt. Men de som var änkor hade levt med sina män sedan 40-talet och hade deras fotografier på väggen. Jag har svårt att föreställa mig att de låg och kysstes på soffan varje dag livet ut, men de är/var (alla lever inte nu) så härliga kvinnor som har skrattat, gråtit och LEVT. De har varit nöjda och tillfreds med det som livet gett dem, det blev en stor inspiration för mig.
Vi bråkade och tjafsade mer i början av äktenskapet vilket är vanligt i det landet där vi gifte oss, man ska helst inte bo ihop innan man gifter sig där. Så man växer ihop med tiden, och det kan bli gnissel och tjafs de första åren, och nu orkar man typ inte, för det är inte värt det, och man blir sura på varann ibland men det går alltid över.