Omodernt att gifta sig innan man flyttar ihop?

Oj, jo, det har jag, men mest om jag har tittat på någon väldigt romantisk och gripande film, i synnerhet med någon skådespelare jag gillar. Men filmer är ju liksom bara filmer, och de känslorna var mer för kanske 15 år sedan då jag var yngre och hade högre förväntningar. Jag är inte så intresserad av det sexuella dock utan det har varit romantiken och att kunna se att partnern är ledsen utan att hon behöver uttrycka det som jag har saknat. Men allt han har gett mig väger upp så mycket. 

Vet du vad som också stärkte mig? Det var när jag arbetade som vårdbiträde i hemtjänsten och hade flera fasta kunder som är/var födda på 20-talet. De som var skilda hade blivit slagna av sina makar så det är ju fullt förståeligt. Men de som var änkor hade levt med sina män sedan 40-talet och hade deras fotografier på väggen. Jag har svårt att föreställa mig att de låg och kysstes på soffan varje dag livet ut, men de är/var (alla lever inte nu) så härliga kvinnor som har skrattat, gråtit och LEVT. De har varit nöjda och tillfreds med det som livet gett dem, det blev en stor inspiration för mig.

Vi bråkade och tjafsade mer i början av äktenskapet vilket är vanligt i det landet där vi gifte oss, man ska helst inte bo ihop innan man gifter sig där. Så man växer ihop med tiden, och det kan bli gnissel och tjafs de första åren, och nu orkar man typ inte, för det är inte värt det, och man blir sura på varann ibland men det går alltid över. 

Precis
Det är fler än en gång jag har stått med väskan packad i dörren och tänkt att nu räcker det. Men man kämpar på under de tunga perioderna och njuter av de fina perioderna och vilar i de vardagliga. Livet går ju upp och ner.

Något som hjälpt mig är också att titta på bröllopsvideon då vi var så kära att vi tittade i kors och bara jollrade med varandra  :D  då kommer känslorna igen, så många minnen tillsammans och så mycket man delat.

Intressanta inlägg av Bits 1975 som på ett utmärkt sätt visar varför man ska bo ihop och lära känna varann väl innan man gifter sig. 

Så typiskt svenskt! Och vad vi i Sverige gör är förstås alltid det rätta. Är det fler skilsmässor i de länder där det inte är sed att bo ihop före bröllopet?

Jag och maken bodde inte ihop innan vi var gifta. Faktiskt inte första tiden som gifta heller. Vi bodde i olika städer och jag letade jobb i hans stad och först när jag fått det kunde vi flytta ihop på riktigt. Och vi är fortfarande gifta.

Men vi bodde förstås ihop under veckosluten.

Förmodligen inte eftersom det ofta hänger ihop med en negativ syn på skilsmässa. 

Precis. Bara för att det kanske är färre skilsmässor betyder ju inte att det också finns många lyckliga äktenskap direkt?  

Jag vill tillägga att vi gifte oss utan att ha bott ihop innan, men vi väntade fyra år efter det innan vi fick vårt första barn. Vi ville uppleva massor ihop innan det skedde, och i efterhand kan jag se att vi behövde den tiden för att mogna och växa tillsammans. 

Ingen gör väl detta nu,om man inte nu är starkt religiös.

Skulle tro att det still stor del är så.

Det hänger också ihop med att de som inte har något annat alternativ (i detta fallet att skiljas), har en mer långtgående motivation till att få äktenskapet att funka.

Nja, om man kallar rädsla eller uppgivenhet för motivation så är det kanske så. Det betyder inte att det är bra relationer, de har bara inget alternativ. Om man inte kan lämna en taskig partner så gör man allt för att vara hen till lags, inte för man vill, utan av rädsla. 

Jag tror att det är att göra det alldeles för enkelt för sig att avfärda alla som lever i kulturer där skilsmässa inte är ett alternativ, för rädda eller uppgivna. De finns säkert också, men det finns även de som varken är rädda eller uppgivna, och ändå anstränger sig för att förbättra sin relation.

Alla kulturer eller religiösa sammanhang (för jag håller med om att de flesta som inte anser att skilsmässa är ett alternativ nog är religiösa) som är emot skilsmässa, är inte heller likadana.

Konstigt, det gick ju bra för dig att dra alla över en kam. 

Jag tror inte att alla som inte kan skilja sig har motivation att få äktenskapet att funka. 

 

Jag citerade ditt inlägg och skrev att det också hänger ihop med, det vill säga att jag gav en anledning till, inte att anledningen du skrev var fel.

I Sverige är det väl ytterst få som gifter sig innan de varit tillsammans och bott ihop i några år. 

Med tanke på allt juridiskt som följer med ett giftermål, så känner väl jag att man verkligen måste vara säker på att allting klickar på alla plan och att man funkar ihop i vardagen. Det skulle kännas väldigt osäkert att inte först bott ihop en tid, se att allt fungerar och att kärleken djupnat. Men alla får göra det som känns bäst för dom. Sedan kan ju religion och kultur spela in.

Kan känna att det inte spelar någon roll om man bor ihop innan eller inte. Det kan finnas folk som bor i hop i 30 år gifter sig och sen skiljer sig inom ett år. Finns inga garantier.