Hur hantera lömsk kollega?

Det första du ska göra är att sakligt och lugnt bemöta den där kollegan. Du säger X, hen säger "nähä!! YYYY!" och då svarar du antingen medgivande eller motsägande: "det stämmer dock bara till viss del, för X..." eller "Y kommer tyvärr att leda till.... så därför X". Ja, du vet väl själv hur du ska vända på det annars, det beror ju lite på vad det gäller. Du måste iaf stå upp för dig själv och inte låta dig bli överkörd.

Och skit i kritiken. Det är något som alla ser snett på, tyvärr. Bit ihop. Det blir väl deras problem om det går åt skogen.

Jag känner verkligen igen det du beskriver!
Det som gjorde det ännu knepigare i vårt fall (vi var ett par kollegor som faktiskt valde att lämna efter ett tag) var att den här kollegan blev väldigt bundis med chefen. Kompetensbrist och svagt ledarskap hos chef gjorde att de två fann varandra på något vis, vi förstod inte riktigt för de var väldigt olika.
Men det var ett antal tillfällen där man kände sig som nästan gaslightad efter gemensamma möten och liknande. Att SA de verkligen så? Har det här hänt eller inbillar jag mig?

Jag var också borta från den här gruppen under en tid pga jag studerade och sedan när jag återvände så var dynamiken helt förändrad och inte till det bättre. 
Den nya kollegan kom absolut in med viss kompetens som stärkte gruppen och vårt arbete i vissa fall men det fanns också brister, och direkt om någon av oss andra tog tag i det och utredde vidare för att få klart för oss om det verkligen var så, om det gick att applicera just i vår verksamhet etc. så var det stopp. Att sitter ni verkligen här och ifrågasätter vad XX lagt fram? När vi andra bara på ett väldigt ödmjukt sätt försökte vidga vyerna hos övriga litegrann för att kunna landa i vad som var bäst i verksamheten.

De här individerna tillsammans (kollega + chef) har lyckats skrämma bort ett antal personer från den här enheten nu, vi var två som gick samtidigt och sen så har fler sökt sig därifrån. Men jag kunde helt enkelt inte vara kvar för då var det underförstått som att man accepterade att det var så vi skulle arbeta och det ville inte jag.

Inte klokt ju!
Känner jag inte alls mår bra. Sen är jag inte oskyldig längre heller. Har definitivt vädrat mina känslor med några andra kollegor och det är kanske inte heller rätt. Samtidigt vet de hur hon är och jag vet flera som undviker att komma med ärenden till henne. 
Försökte bete mig som vanligt och våga ta plats igen och så märkte jag hon skulle höras ännu mer. Vill verkligen bara ifrån nu och vill inte behålla någon vänskap heller. Förstår ju nu varför hon inte har några vänner. Har ju skyllt på andra men tror hon betett sig såhär med folk förut så de drar sig undan. Tävlar på grund av sin egen osäkerhet.
Sen tror jag cheferna helst är neutrala då de förstått det är stört risk jag är den som slutar ändå. Hon har varit anställd väldigt längre och verkar inte ha några andra ambitioner.
Jobbsökandet kunde inte kännas trögare just nu.