Varför kräver föräldrar att lärarna ska ge högre betyg?

Jag tror helt ärligt talat inte att föräldrar har koll på sina barns kompetenser, kunskaper och färdigheter. Eller i varje fall att få har den koll som man borde ha.

Man kanske "ser" den tid eller det arbete som barnet lägger på sina läxor hemma, upplever hen som duktig etc. Men man har dålig koll på utfallet.

Har man fått hem sina barns prov, sett frågorna och hur barnen svarat?

Har man suttit med och läst tre kapitel i barnets NO-bok, gått igenom stoffet tillsammans och sen i slutet svarat på frågor?
Eller har barnet anammat en studieteknik som går ut på att ta frågorna och sen bara "cherry-picka" svaret ur boken (eller via google...).

Så för mig är det skillnad på den som har koll och som upplever resultatet vara orättvist utifrån ställda krav och kunskapsmatriser. Där kan man absolut ta en kontakt med läraren och fråga hur hen ser på det barnet presterat och om det saknas bitar - fråga vad barnet kan stärka upp för att sätta det högre betyget.
Jämfört med att inte ha koll och bara komma och domdera och kräva.

Vet inte om det egentligen är så många föräldrar som kommer och domderar och kräver som det framställs. Det där med att föräldrar tar med jurister på utvecklingssamtal var ju inte så underbyggt precis. Tyvärr är den svenska skolan undermålig på flera håll. Att så mycket fokus läggs på elever med F på bekostnad  av elever som har c men skulle kunna så mycket mer är ju tragiskt. Visst ska föräldrarna anstränga sig de som kan men skolan är ändå ansvariga för undervisningen. Tyvärr är det ju inte den enskilda läraren som bär skulden oftast utan på hur man prioriterar i skolan generellt. Dvs skolpolitik. 

Så då spelar det roll även för en golvläggare och du ville mest få med din åsikt om yrket?

golvläggare kan du bli utan att ha A i svenska så då är det skitsamma. 

Har inget emot golvläggare. Det jag säger är att i majoriteten av exakt alla yrken så krävs det att man ska kunna prata inför folk, klarar man inte detta och det krävs för att få ett högre betyg så får man ju träna på detta. Inte försöka hitta anledningar som att man får panik då det inte är en rimlig orsak. Om det börjar brinna på jobbet måste du kunna ställa dig till arbetsgruppen och ropa att vi måste utrymme lokalen. Det kan handla om att tacka av en medarbetare under en fika. Det kan vara stort och smått och livsviktigt. 

Att hålla föredrag som tonåring framför sina lika gamla klasskamrater är ju inte bara en kunskaps fråga. Det är definitivt fler saker som påverkar den förmågan. Hur man har det i klassen t ex. Det är långt ifrån detsamma som att ropa att det brinner när det brinner i en lokal.

Du tror inte det finns något att göra åt saken och att det enbart är en åldersfråga då? 

Människor tenderar att bli bra på sånt dom tränar. 

Sant!

Och där tycker jag vi missar lite i Sverige.. faktiskt.
Det övas så lite att det till slut blir en väldigt mycket större sak "att redovisa" än vad det borde vara. 
Jag menar inte att man behöver införa retorik så pass brett som i USA för det slår nästan över lite åt andra hållet.
Men att redan från lågstadiet sitta i små grupper, prata om husdjur, smådjur, blommor eller vad det nu är, berätta med några ord vad man ritat , vilka färger man gillar osv. Och sen pö om pö utöka för bygga på förmågan. 
Den som har väldigt svårt och behöver trygghet kan ges möjlighet att redovisa i mindre grupper. 

Finns många förmågor där att öva på. Att våga stå i fokus när andra sitter tex, att förklara med ord vad man kanske redan levererat i text, att uttrycka saker med bilder eller filmsnuttar som komplement till vad man säger, att framföra argument på ett trovärdigt sätt. Det ska ju vara kul! Inte ångest inför att behöva ställa sig där igen.

Jo det kan man naturligtvis. Det jag menar är att du kan inte vara så tvärsäker på att det bara är att öva på det så blir man bra. Många elever mår inte bra i sina klasser och att tvinga dem att stå framför sina klasskamrater och föreläsa kommer inte göra dem bättre, det kommer göra dem sämre. Om man inte som lärare förstår hur man ska hjälpa dem. Och det gör de ofta inte. Och får man då inte som förälder påtala det så har man ett problem. Din utgångspunkt är ju att medelklass och överklass "kräver" högre betyg. Det kanske faktiskt inte är det de gör utan de vill att eleven ska få bättre hjälp och undervisning. Föräldern kan inte lära barnet att stå framför sina klasskamrater och föreläsa. Det hjälper inte att gå på teater om det är stämningen i klassrummet som är problemet.

För att i det här landet är vi tvingade att skicka våra barn till en skola där de inte lär sig ett skit. I och med skolplikt, istället för läroplikt till exempel, har föräldrarna inget val och med det är det skolans (och kommunens) ansvar att se till att barnen lär sig det de ska. Eleverna har dessutom rätt att få rätt extra hjälp och stöd om det behövs, en rätt som väldigt många elever inte får tillgodosedd. Föräldrar är, med all rätt, trötta på denna skitskola som bara kräver saker men ger noll utöver en högljudd, våldsam, stirrig, taskig, hård miljö och undermåliga kunskaper tillbaka. Fler föräldrar borde stå upp för sina barns rättigheter i skola . Det är pga folk som inte gör det som skolan kommit undan med att år efter år misslyckas med sitt uppdrag, både vad gäller att lära ut till barnen och skapa en trygg och bra miljö för dem. Högre krav bör ställas på skolorna eftersom vi alla är TVINGADE att skicka våra barn dit och alla barn är TVINGADE att gå dit hur dåligt de än mår och hur lite de än lär sig. Så här är det inte på de flesta håll utomlands.

Personligen tror jag inte att föräldrar med orimliga krav på skolan är något helt nytt, som dykt upp ut intet, utan en del av att skolan numera har en läroplan och ett betygssystem som ordentligt behöver förklaras.... Tillsammans med en samhällelig utveckling där vi arbetat bort hierarkier där folk inte längre bockar och tar emot. 

Jag tycker dock att det verkar vara konsekvent att det ändå alltid är föräldrarnas fel alla problem någon har. Förutom om det är alla andras fel... 

Personligen tycker jag att diskutera betyg inte är någon demokratisk process där jag som förälder är med, och jag ser det som väldigt rimligt att lärare förmedlar detta till eventuella medborgare som har synpunkter på individens betyg. 

Jag är en av de föräldrarna som kontaktade läraren efter jullovet nu för att prata om min son betyg.

Nu kan jag väl inte säga att jag krävde nånting, men jag tycker helt klart att det är märkligt att han gått från B till E, trots att alla prov han haft under terminen så har han skrivit mellan 98 och 100 %. 

Jag accepterar idag lärarens förklaring till varför han satt det betyget han satt, men jag tycker hans tankar kring det är väldigt märkliga, och att ett lärarbyte kan slå så hårt mot en elevs betyg. Hade han gått i nian hade jag nog faktiskt till och med bråkat lite... 

Förr kunde man ju inte överklaga betyg, men det kan man idag. 

Jag tror att vi alla känner någon eller kan gå tillbaka till en själv och tänka tillbaka på ett orättvist betyg. Själv hade jag  nära 100% närvaro i gymnasiet, men fick ändå en tvåa i gympa med förklaringen att jag hade varit borta så mycket. Hello? 

Den som hade varit borta var en annan tjej som jag ofta misstogs för. Förmodligen hade hon fyllt i hennes närvaro på min rad och tvärtom. Lite märkligt bara att inte känna igen sina egna elever efter tre års tid. 

Samma sak hände - nästan - i ett annat ämne. Jag skulle få veta mitt slutbetyg och läraren sa "tyvärr, *Anna, du får en tvåa". Jaha, sa jag, men nu heter jag inte *Anna. Jag fick en fyra. Det var förstås samma tjej som jag hade blandats ihop med.

Vi var inte ens ett enda dugg lika. Det enda vi hade gemensamt var att vi hade en utomeuropeisk förälder från två helt olika världsdelar. Hon hade sneda ögon och rakt hår, jag har brun hy och lockigt hår. Extremt lika... Jag var plugghästen nummer ett och började direkt på juristlinjen efter gymnasiet. 

Om detta hände mitt barn idag skulle jag definitivt protestera. 

Det går inte alls att överklaga ett betyg. Rektor har heller inget mandat att ändra eller påverka ett satt betyg, än mindre vårdnadshavare. 

www.skolverket.se/for-dig-som-.../elev-eller-foralder/betyg-och-nationella-prov/betyg-och-betygskriterier

Herregud, man baxnar! Kan berätta om två jag känner som hade samma gympalärare. Båda blev skadade och var frånvarande från idrotten en termin. Den ena gick till simhallen och rehabtränade varje idrottslektion. Den andra (som tränade fotboll i samma klubb som läraren) satt bara på en bänk och glodde under lektionerna. Den som simmade blev underkänd. Enligt läraren gick det inte att godkänna insatsen eftersom han inte var med i simhallen. Den andra fick högt betyg, för läraren sa att han ju visste vad han egentligen går för. 

Det här är 20 år sedan, men om lika idiotiska lärare fortfarande jobbar så kan jag förstå varför vissa föräldrar klagar. 

Min sons bästa vän fick E i idrott för att han inte kunde lära sig dansa, trots att han hade A eller B på ALLA andra idrottsaktiviteter.

Dagens betygssystem är helt sjukt demotiverande.