Skyldig att betala?

TS verkar från första början ha gått med på ett förhållande baserat på en ojämlik ekonomi. Repliken 'vi fixar det' kan ju inte betyda annat än att TS, om så nödvändigt, vill bidra ekonomiskt till att lösa problemet omkring reskostnader till föräldrarna (som antagligen inte bor i grannkommunen).

Nu, när det har kommit ett barn in i ekvationen, vill hon tydligen backa från detta löfte eftersom hon allmänt är trött på pojkvännens utnyttjande av denna ojämlika ekonomi. Det får hon ju självklart göra, men nog borde hon ha tänkt sig om lite bättre innan och insett att detta problem omkring en ojämlik ekonomi var inbyggt i premisserna för deras förhållande.

TS verkar från första början ha gått med på ett förhållande baserat på en ojämlik ekonomi. Repliken 'vi fixar det' kan ju inte betyda annat än att TS, om så nödvändigt, vill bidra ekonomiskt till att lösa problemet omkring reskostnader till föräldrarna (som antagligen inte bor i grannkommunen).

Nu, när det har kommit ett barn in i ekvationen, vill hon tydligen backa från detta löfte eftersom hon allmänt är trött på pojkvännens utnyttjande av denna ojämlika ekonomi. Det får hon ju självklart göra, men nog borde hon ha tänkt sig om lite bättre innan och insett att detta problem omkring en ojämlik ekonomi var inbyggt i premisserna för deras förhållande.

TS verkar från första början ha gått med på ett förhållande baserat på en ojämlik ekonomi. Repliken 'vi fixar det' kan ju inte betyda annat än att TS, om så nödvändigt, vill bidra ekonomiskt till att lösa problemet omkring reskostnader till föräldrarna (som antagligen inte bor i grannkommunen).

Nu, när det har kommit ett barn in i ekvationen, vill hon tydligen backa från detta löfte eftersom hon allmänt är trött på pojkvännens utnyttjande av denna ojämlika ekonomi. Det får hon ju självklart göra, men nog borde hon ha tänkt sig om lite bättre innan och insett att detta problem omkring en ojämlik ekonomi var inbyggt i premisserna för deras förhållande.

I början av relationen sa pojkvännen ofta att han inte har råd att hälsa på familjen etc och att han gärna vill det. Då sa jag nåt i stil med att "vi fixar det", underförstått att jag ska hjälpa till att betala. Det är två år sen och har inte pratats om sen dess, inte mer än att han några gånger till sagt att det är dyrt att åka dit och då har jag inte kommenterat det speciellt mycket, men någon gång frågat om inte de kan bidra etc.

Nu vill han dit med sitt barn (och gärna mig med, men jag vill inte av olika anledningar), och jag blev lite paff när han tog upp det där jag sa precis i början. Saker har förändrats sen dess och något jag kläckte ur mig när jag var nykär, har jag verkligen en skyldighet att betala det? Då visste jag öht inga summor, utan tänkte bara att det är självklart att jag vill hjälpa. Sen dess har han dragit stor nytta av min ekonomi och jag känner lite att jag fått nog av det...