Anonym (Anonym)

Thu 9 Jan 14:18

37 svar

Barn som är våldsamma i lågstadiet

I mitt barns klass går det ett barn med en/flera diagnoser. Barnet har det vad jag ser/hör jobbigt i skolan och har svårt att hantera sin ilska.

Barnet har under de 2 åren slagit klasskompisar i huvudet, tagit stryptag, slagits med pinnar, knuffats osv.

Mitt barn har bla blivit sparkat i magen, slagen i huvudet några gånger. Barnet blir arg och går på "första bästa" dvs den klasskompis som är närmast kan bli utsatt. Senast blev mitt barn slagen så hårt i huvudet att det gjorde ont hela em.

Skolar menar att de jobbar aktivt med detta. Men min undran är vad man kan man göra som förälder?. Helt införstådd i att barnet har det tufft. Jag vill ändå inte att mitt barn ska bli så pass slagen att det gör ont resten utav dagen. Eftersom det ofta är sparkar/slag i magen eller huvudet känns det sådär.

Anonym (Anonym) Trådstartaren

Fri 10 Jan 10:35

#21

Anonym (min) skrev 2025-01-10 10:07:06 följande:

Min son var det där våldsamma barnet. Han fick en ADHD-diagnos när han var sex år och fick då medicin.

Det var fruktansvärt att veta att han slogs, var våldsam, bråkade och skrämde de andra barnen på sin skola. Vi kände oss ofta maktlösa och med svåra skuldkänslor. Vi var ju inte på plats i skolan, men det var vårt barn, vi var ansvariga.

Han fick en egen resurs som vaktade honom, det gjorde väl att de andra barnen skyddades, men situationen var aldrig riktigt bra. Men med tiden så mognade han och blev mindre och mindre våldsam, framåt mellan- och högstadiet var han mer och mer lugn och som en vanlig pojke. Men stämpeln som bråkstake och den som ingen ville att deras barn skulle leka med fanns kvar under hela grundskolan. En enda kille "fick" umgås med honom och det var en räddning för hans psyke och utveckling (de är fortfarande kompisar). För trots att han var den bråkiga våldsamma killen så var han också en liten människa som var ledsen över att han inte kunde kontrollera sitt beteende och ledsen att han inte kunde ha några vänner.

Från och med gymnasiet så vände hela hans tillvaro. Han blev sedd som en bra person, en bra kompis, en smart elev. Han bråkade inte längre, var duktig på lektionerna, kunde äntligen vara sitt bästa jag och komma till sin rätt. Han kunde sluta ta medicin mot ADHD och gick ut gymnasiet med bra betyg. Idag är han 23 år gammal och läser till civilingenjör, har massor av kompisar som gillar honom och eventuellt en flickvän (vet inte säkert).

Jag mår fortfarande dåligt när jag tänker på hur han betedde sig som liten, och funderar ofta på om nåt hade kunnat göras annorlunda med honom. Det bästa hade nog varit om han fått gå i en specialklass när han var liten så att han kunde fått mer lugn och ro, och att resten av klassen inte behövt utstå hans beteende. Men det var inget som vi ens erbjöds, tror att det kanske finns mer sånt nu.

Hej! Jag är ledsen över eran situation. Måste vara så jobbigt och maktlöst. Fint att det blev bättre. Jag skrev ovan att mitt barn aldrig rört ett annat barn. Det förstår jag inte handlar om mig som förälder, att jag på något sätt ska klappa mig själv på axeln för det. Det är ett lotteri.

Jag vet inte om det framgått, men min sympati finns även för det här barnet. Jag vill att han ska få hjälp, för andras skull och sin egen. Barnen går i 1an och det är redan så tydligt. Barnet har inga vänner i klassen, blir retad, provocerad och utanför. Ju fler utbrott och våldsamma handlingar emot andra gör det bara värre. Andra elever kommer ju självklart ta avstånd och döma Barnet. Med rätt hjälp (vad vet jag inte?) Kanske barnets skolgång går att rädda. Barnet behöver ju få känna sig inkluderad. Och det är ju vuxnas ansvar. Såklart tar mitt barn avstånd när hen blivit slagen flera gånger, men om de vuxna kan förebygga utbrotten och få barnet att klara av det sociala samspelet med andra så kanske det inte behöver gå så långt och stämpeln som bråkstake kanske inte behöver följa med längre upp i skolåldern.

Anonym (min)

Fri 10 Jan 10:40

#22

Lavendel85 skrev 2025-01-10 10:24:39 följande:

Tycker det är jättefint att du visar förståelse för barnet som är aggressivt. Precis som personen ovan beskriver så är det ju tyvärr så att de här barnen ofta inte kan kontrollera sig i stunden för de har underutvecklad impulskontroll, och sen kan de må skit för vad de har gjort + utfrysning/brist på kompisar osv.

Sen är det såklart inte ert problem, och inte ert barns problem, och ert barn har ju rätt att kunna vara i en fungerande skolmiljö.

Jag skulle tänka såhär: om känslan är att skolan inte gör så mycket och framförallt inte gör tillräckligt, så är det nog bara bra om du verkligen säger till och gör en anmälan till skolinspektionen eller soc. Troligtvis skulle ju det utåtagerande barnet också må bättre av att ha mer stöd, och tyvärr så ser ju dagens skola ut som så att man får skrika väldigt, väldigt högt för att få stöd eftersom det är sån brist på pengar. Så gör det andra barnet en tjänst genom att verkligen trycka på problemet! Vad skolan än gör i dagsläget funkar uppenbarligen inte, varken för det aggressiva barnet eller för andra barn i närheten.

Det är tyvärr också så att skolan och föräldrarna delar på ansvaret. Så skolan kan inte kan göra så mycket om inte föräldrarna går med på det. Och där tänker ju föräldrar olika, en del vill inte alls se att deras barn har eller är problem.

I andra ändan finns en skola med ständigt bristande resurser, så även där alla vet att barnet har problem och vilket stöd som skulle behövas så tillsätts inte resurserna.

Vi hade turen att skolan hade en stark specialpedagog som ställde krav på skolan. Skolan anställde först resurser som var unga tjejer/killar helt utan erfarenhet som inte klarade av vår son och inte hade en susning om vad de skulle göra. Men när specialpedagogen fick bestämma så genomdrev hon att bättre resurspersoner anställdes och att en del andra anpassningar gjordes i klassrummet osv. Men specialpedagoger är dyra och få, resurspersoner är dyra, så då anställer man en 19-åring utan utbildning som inte kräver så mycket i lön.

Detta är ju nu ca 18 år sen min son började skolan, men det låter inte som att det är direkt bättre nu.

Anonym (min)

Fri 10 Jan 10:46

#23

Anonym (Anonym) skrev 2025-01-10 10:35:45 följande:

Hej! Jag är ledsen över eran situation. Måste vara så jobbigt och maktlöst. Fint att det blev bättre. Jag skrev ovan att mitt barn aldrig rört ett annat barn. Det förstår jag inte handlar om mig som förälder, att jag på något sätt ska klappa mig själv på axeln för det. Det är ett lotteri.

Jag vet inte om det framgått, men min sympati finns även för det här barnet. Jag vill att han ska få hjälp, för andras skull och sin egen. Barnen går i 1an och det är redan så tydligt. Barnet har inga vänner i klassen, blir retad, provocerad och utanför. Ju fler utbrott och våldsamma handlingar emot andra gör det bara värre. Andra elever kommer ju självklart ta avstånd och döma Barnet. Med rätt hjälp (vad vet jag inte?) Kanske barnets skolgång går att rädda. Barnet behöver ju få känna sig inkluderad. Och det är ju vuxnas ansvar. Såklart tar mitt barn avstånd när hen blivit slagen flera gånger, men om de vuxna kan förebygga utbrotten och få barnet att klara av det sociala samspelet med andra så kanske det inte behöver gå så långt och stämpeln som bråkstake kanske inte behöver följa med längre upp i skolåldern.

Lotteri är det kanske inte. Men barnets beteende behöver inte bero på varken bristande eller förträffligt föräldraskap.

Jo, jag förstår att du känner sympati med barnet som bråkar, det är fint av dig. Och jag tänker mig att det barnets föräldrar kanske också känner sympati med ditt barn som blir utsatt. men att de inte rår på problemet och inte har nån utväg ur det. barnet har ju skolplikt, och får inte det stöd som behövs. Situationen är ohållbar, men ingen lösning finns.

Det du ska kräva är ju att ditt barns skoldag ska vara bra och fri från våld. Och det ska också innebära att barnet som är våldsamt för det stöd hen behöver. Antingen i klassen, med en vettig resurs, eller någon annanstans. Det är skolans ansvar (som de tyvärr inte alltid tar eller kan ta av ekonomiska skäl).

Anonym (J)

Fri 10 Jan 10:46

#24

Anonym (Anonym) skrev 2025-01-10 08:36:41 följande:

Får till svar att skolan är emot våld och att de arbetar aktivt med alla barn om detta. Sa då rakt ut att " va bra! Men just det här barnet behöver ju hjälp". Fick inget svar.
Mitt barn har aldrig rört ett annat barn varken sina år på förskolan eller nu i skolan, då menar jag aldrig. Jag anser då inte att de behöver arbetas lika mycket med mitt barn som det andra barnet. Självklart ska skolan ta upp noll nolerans emot våld med alla och självklart är vi tydliga hemma om sådant.

Någon dag kanske barnet håller i en sax eller sten och råkar bli arg, då ska första närmsta barn få en sax i magen?. Kanske extremt men det har hänt incidenter innan där en lärare var precis bredvid och ändå fick mitt barn en spark i ryggen och slag i magen utav barnet.

Ja alltså det jag menar är att ditt barn behöver hjälp med/har rätt att slippa våld på sin skola/arbetsplats och det är skolans skyldighet att se till det.

Anonym (Lovi)

Fri 10 Jan 10:53

#25

Anonym (min) skrev 2025-01-10 10:32:14 följande:

Ja, det fungerar inte så som det är nu. klasserna är för stora generellt, så fler barn får jobbigt att hantera skolmiljön. Och de barn som verkligen inte fungerar i skolan får inget stöd och förstör både för sig själva och de andra.

Man borde ha resursklasser i alla skolor, kanske mer olika inriktning beroende på hur problematiken ser ut. Och för vissa barn kan de vara kopplade till sin vanliga klass och återgå dit om/när det fungerar, eller vid vissa tillfällen.

Ledsen att höra om ditt barn. Har hen det bättre nu eller är ni mitt i eländet?

Tack! Vi är mitt i det. Är tillbaka på deltid i skolan, men orkar inte alla dagar. Är, precis som ditt barn verkar vara, studiebegåvad, men klarar inte skolmiljön. Har streck i ämnen hen hade kunnat få A i, i rätt miljö.

Jättegott att höra att det går bra för din son nu! Det ger hopp! Känns så sorgligt bara att vi har ett skolsystem som vissa barn behöver medicin för att över huvudet taget överleva.

Anonym (min)

Fri 10 Jan 10:58

#26

Anonym (Lovi) skrev 2025-01-10 10:53:28 följande:

Tack! Vi är mitt i det. Är tillbaka på deltid i skolan, men orkar inte alla dagar. Är, precis som ditt barn verkar vara, studiebegåvad, men klarar inte skolmiljön. Har streck i ämnen hen hade kunnat få A i, i rätt miljö.

Jättegott att höra att det går bra för din son nu! Det ger hopp! Känns så sorgligt bara att vi har ett skolsystem som vissa barn behöver medicin för att över huvudet taget överleva.

Ja, hela skolmiljön behöver ses över. Så att färre barn faller ut och behöver specialklasser eller mediciner för att orka vara i skolan.

Hoppas det ordnar sig för ditt barn och att livet efter skolan kan bli bättre.

Anonym (Lovi)

Fri 10 Jan 11:05

#27

Anonym (min) skrev 2025-01-10 10:58:19 följande:

Ja, hela skolmiljön behöver ses över. Så att färre barn faller ut och behöver specialklasser eller mediciner för att orka vara i skolan.

Hoppas det ordnar sig för ditt barn och att livet efter skolan kan bli bättre.

Tack!

Anonym (Tvillingmorsan)

Fri 10 Jan 11:35

#28

TS, som flera redan har skrivit: Tyvärr måste man vara envis och ibland slå näven i bordet om något ska hända. Fokusera på att ditt barn ska kunna känna sig tryggt i skolan och inte behöva utsättas för våld. Gå högre upp om du behöver. Prata med andra föräldrar, deras barn är ju också utsatta?

Indirekt hjälper detta även det våldsamma barnet. H*n behöver uppenbarligen mer stöd och resurser. Men det är skolans ansvar, och till viss del även föräldrarnas.

I dagens skolmiljö förstår jag varför många barn blir stressade och en del blir aggressiva, fast de kanske inte hade varit det i en lugnare miljö. Men i dags skola är det ofta stimmigt och stökigt, det är för stora klasser och för få vuxna. Konstanta nedskärningar de senaste 20 åren har tyvärr lett till detta, plus idén om att "alla" ska gå i vanlig skola och vanlig klass, fast de inte klarar det. Inkludering är bra, men inte till varje pris.

Jag tycker inte alls att det är konstigt att fler barn blir hemmasittare, medan andra kanske blir utagerande i stället.

Våra barn har alltid varit ganska "lätta". Slåss inte, bråkar sällan, inga inlärningssvårigheter osv. Inga problem med det sociala.

De går i en bra skola, relativt sett. Inga större problem, elevunderlag med resursstarka föräldrar (till stor del). Det är helt enkelt lugnare än vad jag har förstått att det är på många andra ställen.

ÄNDÅ blir våra barn stressade av skolmiljön ibland, trötta och bråkiga osv. Har svårt att koncentrera sig.

Då undrar jag: Vilka barn är tänkta att orka med dagens svenska skola? Inte "normala" barn i alla fall. Och absolut inte barn med svårigheter.

Om inte ens våra barn alltid fixar det, hur ska barn med minsta svårighet fixa det?

Anonym (C)

Fri 10 Jan 14:10

#29

Har den här tråden något att göra med eleven som sparkade en gravid lärare i magen så att barnet dog?

Anonym (Anonym) Trådstartaren

Fri 10 Jan 14:36

#30

Anonym (C) skrev 2025-01-10 14:10:51 följande:

Har den här tråden något att göra med eleven som sparkade en gravid lärare i magen så att barnet dog?

Nej detta har ej hänt på skolan jag pratar om.

Anonym (Anonym) Trådstartaren

Fri 10 Jan 14:40

#31

Hej alla! Tacksam för era svar och fortsatt diskussioner om problemet.

Mitt barn har till och från klagat på huvudvärk sedan slaget i huvudet. Mitt barn har aldrig problem med huvudvärk. På kvällen grät hen av huvudvärk sedan var det bra dagen efter, för att komma tillbaka senare nästa dag.

Pågrund av slaget blir jag fundersam om det har med det att göra? Kan också bara vara en förkylning, då lillasyskonet är förkyld.

Någon som vet när man bör söka vård?

OlleSQ

Fri 10 Jan 14:45

#32

Lär ditt barn att försvara sig. Skolan kommer inte skydda ditt barn. Den dan ditt barn nitar den här ungen som kommer denne aldrig mer ge sig på ditt barn.

Anonym (Kl)

Fri 10 Jan 16:15

#33

Jag hade polisanmält varje gång.

Anonym (Anonym) Trådstartaren

Fri 10 Jan 16:51

#34

OlleSQ skrev 2025-01-10 14:45:49 följande:

Lär ditt barn att försvara sig. Skolan kommer inte skydda ditt barn. Den dan ditt barn nitar den här ungen som kommer denne aldrig mer ge sig på ditt barn.

Hade du rekommenderat samma om du visste att det skiljer 15-20 kg på ungarna i klassen?

Anonym (Lovi)

Fri 10 Jan 16:59

#35

Anonym (Anonym) skrev 2025-01-10 16:51:24 följande:

Hade du rekommenderat samma om du visste att det skiljer 15-20 kg på ungarna i klassen?

Tänkte detsamma. Den bråkiga pojken i mitt barns klass skulle jag uppskatta vägde ungefär dubbelt så mycket som mitt barn. 20 cm längre och omfångsrik.

OlleSQ

Fri 10 Jan 18:36

#36

Anonym (Anonym) skrev 2025-01-10 16:51:24 följande:

Hade du rekommenderat samma om du visste att det skiljer 15-20 kg på ungarna i klassen?

Jajemen. Det finns ju försvarstekniker som fungerar bra mot större motståndare och framförallt så handlar det ju om att undvika att själv bli träffad.

Jujutsu tex är just en sådan försvarskonst där man använder motståndarens kraft till att slå denne. Även Judo är användbart i sådana här sammanhang.

Sen har vi Krav Maga som vi själva skicka våra yngsta på och våra yngsta är inte stora vare sig i längd eller vikt.

Hellishen

Fri 10 Jan 22:18

#37

Låter som min dotters förra skola. Vi tjatade och var de jobbiga föräldrarna. Pratade med fritids och lärare, sedermera med rektor. Krävde förändringar och att de skulle kommunicera till oss om incidenter. Men fortsatte med att dottern kom hem och berättade det ena efter det andra.

Droppen kom när hennes klassföreståndare fortsatte hävda att hon och killen som tagit stryptag på henne, dödshotat henne, slagit till henne med en gren m.m. "var såååå goda vänner" och även tog liknelsen att "mina egna barn slåss ju ibland också" då ansökte vi om skolbyte och det är helt annorlunda på nya skolan, också kommunal. Visst finns det stök och tjafs och bråk där med, men personalen är inte så luttrade att de helt tappat känslan för vad ett barn ska behöva bli utsatt för i skolan...

Barn som är våldsamma i lågstadiet

INNEHÅLL