Maken har ingen lust

Då ska du få tips. 
-Fråga henne varför hon inte tagit vagitorierna, och försök ta reda på hur det känns för henne. Låt henne förstå att du i första hand vill att hon ska börja njuta mer av sex. 
-Använd glidmedel och låt henne runka dig så, för att skona henne. Om hon gillar att suga, så uppmuntra henne till det. Visa att du bryr dig om hennes underliv. Visa att du bryr dig om henne. 
-När ni vet vad problemet mer är kan ni prata om vad gynekologer sagt och ev ta reda på om det finns något annat, något mer att göra. 
-stimulera henne inuti med 1-2 fingrar i stället, när hon blivit kåt, använd mycket glidmedel. Värm upp med glidmedel, mun och tunga (om hon vill så klart)
-Ev använd någon sexleksak, som är mer skonsam mot hennes underliv. Låt henne förstå att du vill att hon ska njuta, och att det ska bygga på att hon vill. 

Du vet inte vad du pratar om, men du bara älgar på, dömande och utan någon medkänsla. Jag lägger ner det här nu.

Jag reagerar på hur du uttrycker dig. Det ett ett faktum.

Oavsett hur dömande jag är, och hur mycket du än blundar för mina inlägg, har du en kvinna där hemma som blir arg när du tar upp att hon borde ta östrogensuppar. Det är ett faktum. Du kanske borde fundera på varför.... 

Jag diskuterade inte hans fall specifikt utan ditt generella påstående att den som har mest lust har större ansvar för situationen än den med mindre lust.

Det svar du citerade baserades på hans inlägg, men ja, generellt tycker jag att den med mest lust har lite större ansvar att anpassa sig, och att hjälpa den med mindre lust/ den som har svårigheter. Det betyder dock inte att den med mindre lust inte har något ansvar, och det betyder inte att det alltid går att lösa heller. 

Jag tycker det är lika självklart, som att resa sig upp på bussen när någon som har det svårare kommer in. Det är lika självklart som att den som är starkare bär lite mer. 

Så skönt det måste vara att tänka så. Att den som har mer lust har ett större ansvar. Här refererar jag också till dina tidigare inlägg. Här är det mjukare. Jag tror att man omedvetet tar större ansvar för lusten i en relation för att balansera. 

Men för mig handlar det också om grundläggande behov, att vara sedd både fysiskt och psykiskt, att mina behov är viktiga. Något djupt mänskligt som man omöjligen kan jämföra med att den som är starkast bär mest. Så tänker jag.

Hej jag är 66 oxo och har högt blodtryck jag tänker på sex ofta o vill gärna ha 
Men har även sviktande erektion men äter cialis så det fungerar bra 
Så försök få din gubbe o prova de o få han o tänka mer på sex 
Kanske läsa erotiska noveller ihop 

Jag har aldrig någonsin skrivit ett enda ord om att den med mest lust, den som saknar sex, inte skulle kunna må dåligt. 
Jag förstår definitivt att man mår dåligt när partnern inte vill ha sex, när man inte blir sedd, åtråd, och/eller älskad,(och jag förstår tom att man kan vilka skiljas pga det) men när man ska lösa sexuell obalans, eller när den ena har svårigheter, tex prestationsångest, strålskador i underlivet, eller dåligt självförtroende, är det ändå den med mest lust som behöver anpassa sig mer och försöka möta den andres svårigheter, av den enkla anledningen att den med minst lust /eller svårigheter behöver stöd. Den med mest lust kan också vara den som behöver backa om det är så att det är själva frekvensen som är problemet/obalansen. 

I ditt fall har ju din man provat Viagra. Han har sökt för det både förr och nu. Hade han inte haft högt blodtryck hade han börjat för länge sedan. Hans stora problem är ju hans dåliga självförtroende. Du har skrivit att han vill ligga och mysa, men tar inte initiativ. Du har skrivit, ang att leka och mysa, att du (ni?) vill men att ni liksom inte kommer dit. I sådana fall är de mycket svårare för den med bristande lust/förmåga. Här, tycker jag, att den med mest lust har ett större ansvar. Du skriver att ni blivit lata båda två, och du skriver även att ni mer är som vänner. Ibland undrar jag om inte era problem är lite större ändå.... 

I bland blev jag stressad när jag inte fick orgasm med mitt ex. Han sa "va inte stressad", men jag kände inte att han menade det. När han sa så upplevde jag det bara som att det var fel /onödigt att jag blev stressad. Det låste sig totalt. Med min nuvarande blir det inte så, och orsakerna är att jag inte känner att han verkligen menar det, och jag Könner att det är helt okej om vi bara avbryter. Jag känner mig trygg och älskad oavsett. Mitt ex tyckte säkert att han visade förståelse, men jag kände inte det.

När det gäller din man har det blivit en enorm press runt hans erektion. (Mycket inifrån honom själv) Vad du än vill framstå som, så tror jag han starkt känner att du önskade att han fungerade bättre. 

I verkligheten är sådant här svårt, även om man vill väl kan det lätt bli fel. Här på familjeliv är det dock enkelt. Den som har mest lust har alltid gjort allt, och allrid allt helt rätt, Det finns aldrig några brister i kärlek och känslor, när man frågar. 

*Med min nuvarande blir det inte så, och orsakerna är att jag känner att han verkligen menar det, och jag Känner att det är helt okej om vi bara avbryter.*

Skulle det stå

Att resa sig för någon på bussen är en extremt liten anpassning jämfört med att leva i ett förhållande där ens egna behov ständigt får stå tillbaka för att ens partner har stora svårigheter på något område. Det kan i vissa fall leda till medberoende (googla det om du inte känner till det). Ts har redan gjort väldigt stora ansträngningar för att hjälpa sin man, så jag förstår inte varför du klankar ner på henne så mycket (som du gör när du t.ex. påstår att hon tycker att han är en loser).

En gång kanske det är din son eller dotter som kommer till dig och är förtvivlad för att han eller hon känner sig utbränd av att ta för mycket ansvar i sitt förhållande. Jag hoppas i så fall verkligen att du inte ger samma förminskande bemötande som i den här tråden.

?? I verkligheten är sådant här svårt, även om man vill väl kan det lätt bli fel. Här på familjeliv är det dock enkelt. Den som har mest lust har alltid gjort allt, och allrid allt helt rätt, Det finns aldrig några brister i kärlek och känslor, när man frågar. ??

Håller jag inte med om alls, att den som skriver och har mest lust alltid har gjort rätt. Ofta får vi ( talar för mig själv) känslan av att vi är hungriga sexmonster ( lätt överdrift) det gör att man söker bekräftelse på att man inte är ensam (talar för mig själv igen) genom att tala/skriva med andra. Ofta får jag och säkert många med mig känslan av att vi är fel på?t när gensvaret uteblir. Det tror jag händer de flesta människor när gensvaret uteblir sen beror det på hur man uttrycker sig men ingen vill väl skriva att man är en våt filt för att få ngn medkänsla eller?.

Sen jaaa det är klart att jag önskar att min man är annorlunda. Jag är tveksam till att det är verkliga relationer om man aldrig tycker något negativt om sin partner även om man accepterar hen som hen är.

Och New Dawn, jag har lyssnat på dina råd men det funkade inte. Att visa honom att det inte gör ngt om han är slak ( och det har jag gjort länge fö, denna tråden skapade jag för att få ytterligare input och kanske lite bekräftelse på att jag inte var helt fel ute) , att jag älskar honom (vilket jag gör men vi är också vänner vilket inte jag ser som ett problem - är väl snarare än framgångsfaktor i långa relationer..?)

Tack! Ja det stämmer. Jag sätter andras behov framför mina egna, jag har det i modersmjölken ( lång historia) men det är skälet till att jag gått i terapi i så många år. 

Jag tror jag förstår vad TS man menar med att erektion och lust hänger ihop, att det är svårare att känna lust om man inte får erektion. Eller omvänt: Erektionen ger mig lust, får mig att känna mig kåt och djurisk.

Jag är 60+ och äter två sorters blodtryckssänkande. Äter även Sildenafil (billigare men som Viagra) som jag har fått av läkaren, så han såg inga problem med att använda både och. Dock tycker jag att sexpillret också verkar sänka blodtrycket, så jag blir lite vimmelkantig om jag tar både och. Därför pausar jag blodrycksmedlen de dagar jag använder Sildenafil.

Erektionspiller är rent fysisk påverkande, men det vet väl TS. Man blir inte kåt av dem, man måste ändå ha lust för att få stånd. Men som jag skrev här ovan, så blir det en växelverkan - erektionen ger mig lust och tvärt om.

TS man har åtminstone börjat försöka göra något åt saken, det är hoppfullt. Jag vill mena att båda har ansvar för sexlivet, inte bara den som vill minst eller den som vill mest. Om han inte har lust ens för närhet så behöver ni nog jobba med hela relationen.

Hittills har du bara beskrivit att du gjort allt.Du har visat honom att det inte gör något att ha är slak, och du visar att du  vill att ha ska njuta utan att han ska känna att han behöver få stånd, och det går inte att göra bättre.
Du har visat kärlek uppskattning, och tålamod, och det delar du med majoriteten av personer som klagar på att deras partner inte har lust. Det är fantastiskt att alla ni som är i denna situation, eller liknande, alltid har gjort allt. Det går inte att göra bättre. 
Har inte läst ett ord om att du skulle gjort något fel, eller att du ens kan tror att det går att göra något annat/bättre. Han kanske känner det. 
Jag säger inte att det är fel av dig att känna så. Det är inte konstigt att känna så, men det är klart att det påverkar, hela atmosfären.

Det finns ju massor av olika relationer. Allt från att man faktiskt inte önskar att den andre vore annorlunda, till att det finns något lite, och ytterligare till att det är så stora problem att man mår dåligt, som ni. Det är egentligen väldigt irrelevant, hur andra har det på massor av olika sätt. Är det sant? Att du inte tycker det hör något att han är slak?Varför skrev du  att ni är mer som vänner då, om det bara är en del av sådan kärlek som du tycker är en framgångsfaktor? 
 

Självklart är det extremt stor skillnad. Det var grundtanken jag var ute efter. 
Låt säga att du lever med har ett handikapp, då måste den utan handikappet anpassa sig mer.

Jag har inte sagt att det är lätt, men generellt är det bästa sättet att lösa problem att möta den andre där den är, och försöka sätta sig in i dens situation, med en vilja att förstå.
När det gäller sex tycker jag att den med mer lust har ett större ansvar, att anpassa sig och hjälpa. 

Jag fattar inte vad du menar med medberoende i detta fall. 

TS har tagit upp flera saker maken inte klarar, eller gör dåligt när det gäller att ta tag i sin kropp, sitt liv och sin sexlust. Så ja, jag misstänkte att hon tyckte att han var en looser. 

Ts är helt övertygad om att det inte finns något mer hon kan göra, och att hon inte kan göra något på ett bättre sätt. Det är imponerande. Det må jag säga.
Det är jättesmå skillnader, i bemötande, i tonläge, i hur man gör, vad man gör, som gör skillnad. Att inte tro att det finns något annat sätt än det hon gjort tycker jag är anmärkningsvärt.

Om mina barn skulle komma till mig skulle jag ställa frågor, och utifrån svaren ge råd. 

I TS fall vill TS jobba på problemet och dom älskar varandra på ett sätt som kan kallas för ett framgångsrecept. Hon har ju redan gjort allt och därmed frågat om han vill jobba på deras sexliv. 

Jag skulle definitivt förstå TS om hon inte orkade leva kvar i relationen. 

Jag är själv skild, och till en början ville jag försöka jobba på vår relation, men jag kunde inte. Så jag förstår definitivt inte om man inte kan eller orkar. TS verkar ju däremot ha så stark attraktion, stark kärlek och mycket sexlust till honom. Då kanske det kan vara värt att försöka tänka på om det finns något mer man kan göra.

Jag tycker att det är oerhört fräckt av dig att antyda att ts ljuger om vad hon har gjort bara för det inte stämmer med din generella bild av människor som saknar sex i sitt förhållande.

Att jämföra att som en stark och frisk person resa sig för äldre och gravida på bussen med att leva i ett förhållande där man förväntas fungera som någon slags vårdare och psykolog är fortfarande som att säga att någon som kan promenera i en halvtimme borde kunna springa ett maratonlopp. Jämförelsen är därför totalt irrelevant, oavsett grundtanke.

Medberoende brukar definieras som att man i extrem grad anpassar sig till en person som har problem och gör det till sin livsuppgift att ta hand om denna person och inte ha några egna behov. Det skulle i värsta fall kunna bli följden om man lever upp till ditt ideal, som verkar vara att man i princip ska vara någon typ av helgon som alltid ska visa sig perfekt och ska skuldbeläggas för minsta känsla av frustration.

Det handlar inte om lögner, det handlar om att tycka att man gjort allt, när det  handlar om att man kan göra saker på olika sätt. 
I början skrev hon att de kramades, men sällan hånglade eller myste. Senare skrev hon att hon ofta smeker honom. Svårt att se att det är det jag pratar om, eller vad dett ens handlar om. Hur man gör och hur man tar på varandra (smeker) är ju väldigt stor skillnad.

När jag frågade vad hon sa när han inte fick stånd, svarade hon. 

"Inte mycket ha ha, vi kommer inte så långt just nu. Men för mig är det inte ståndet det enda viktiga, det finns ju många andra sätt. Men då det var mer aktuellt sa jag alltid att jag kan pilla lite men så fått svaret att det funkar nog inte just nu

Samtidigt skriver hon att hon provat mina råd, men detta nefan är verkligen inte något jag menar. Förstår inte hennes "haha" heller. 

Fast nu pratade vi om vem skulle ta mest ansvar, och anpassa sig mer, i sexuella relationer/kärleksrelationer och ja, då tycker jag det är den med mest lust. Det helt och hållet självklart, för mig. 

Det betyder inte att man ska vara vårdare. Det är inte självklart. Det betyder inte att man ska vara som en psykolog. Det är verkligen inte självklart. Tvärtom är det onormalt i en relation.
(För TS' man kanske det, för övrigt, känns som att behöva springa ett maratonlopp, att få igång lust och funktion.)

Nu är du ute och cyklar. Jag tycker inte alls det är konstigt att TS är frustrerad, men mina råd syftar i första hand till vad hon kan göra och ja, med tanke på att han blir  jättestressad av att inte ståndet funkar, är det a och o försöka visa att det är okej, och få honom att känna att han duger. Jag tror att det är det bästa att göra när den andres problem främst är dåligt självförtroende, stress och prestationsångest. 
Sedan tror jag också att man bör fundera på detta med kärlek. Jag tror att många bristfälliga sexliv egentligen är brister i kärlek, men okej, nu verkar det inte riktigt så här. 

Hon har föreslagit att han ska onanera, att hon ska träffa andra, att de ska se på porr, att hon ska använda en sexleksak, och det kan kännas mer pressande.

Jag tycker att det låter som att han behöver få någon medicinsk hjälp och det är bra att hon stöttat hon i det. Vilket hon verkar lyckats med! (vet iofs inte riktigt vad man får för hjälp på en mansmottagning), men det skulle kunna bli motsatt effekt om man gjorde det på "fel sätt", som typ tog upp det ofta, så det kändes som en press. (typ tjatar om att söka vård) 

Men vilket evigt ältande! Det vet väl alla att fruntimmer tröttnar på sex! Det är naturens ordning helt enkelt. En kvinna som faktiskt vill ha sex efter två till tre barn och femton år ihop med samma kärl är inte riktigt frisk.