Ni som är barn till emotionellt omogna föräldrar på ett eller annat sätt, hur är er relation till dem? Hur är era barns relation till dem? Hur är erat eget känsloliv idag, kan ni reglera era känslor på ett sunt sätt och hur har er uppväxt påverkat era relationer till andra? Bär ni på ilska mot era föräldrar? Jag vänder mig enbart till er som vuxit upp otrygga. Maskrosbarn är också välkomna att svara.
Min relation till dom är bättre efter 10 år med terapi.
Min relation till dom är bättre efter 10 år med terapi.
Vår relation är väl okej men ytlig även om vi har regelbunden kontakt. Jag undviker att berätta sånt jag känner eller sånt som händer i mitt liv åt det känsliga hållet. Man kan garantera att hon får en att må sämre även om hon inte skulle mena så.
Insett att min mamma inte är typen som kommer jobba på sig själv eller med sina demoner. Det är locket på, mycket alkohol samt gjort jobbet till sitt liv.
Hon har blivit mildare med åren men det är nog för både jag och mitt syskon brutit med henne i perioder. Hon lärde sig att vi hade gränser, vilket hon haft svårt att acceptera även när vi blev vuxna.
Kan i efterhand se att hon under uppväxten var rejält störd. Våldsam, labil och genuint elak. Hon njöt av att trycka till oss och vi var väldigt rädda för henne.
Mitt känsloliv vacklar. Jag har växt och fått mycket stöd och tips genom andra jag träffat genom livet. Läkt mig så gott jag kunnat men min otrygga barndom har gett mig ett skört känsloliv och nära till ångest. Ändå haft några längre relationer, insett i efterhand de alla egentligen inte var bra. Alla män jag drogs till hade liknande drag. Tills nu, denna är lugn, trygg och snäll och jag tror att med en sådan person kan till och med vi kantstötta få en stabil närvaro.
Jag har byggt upp ett försvar , att inte ta in deras misär.
de tar fortfarande många dåliga beslut , men jag försöker inte rädda dem längre.
jag sätter mig själv först , även om det innebär färre telefonsamtal etc.
har mkt ångest fortfarande , men har börjat ta hand om mig själv mer. har Själv ett barn idag som de träffar ibland.
Har en känslomässig distans till de båda idag
de har aldrig hjälpt mig med något fick klara mig själv tidigt
Relationen är knepig, till en av mina föräldrar. Ständiga känslostormar och pendlande humör, konflikter och utskällningar?Gav mig ångest tidigt. Det har inte alltid varit enkelt, många gånger eftersom man omedvetet nog dras till människor som liknar det man är van vid och känner igen-Men jobbar på det.