Psykolog som lägger över skuld/ansvar på mig

Det är bara en av männen hon haft en relation med. De övriga har hon inte valt. TS har blivit utsatt för brott. Hon bär ingen skuld i det. 

Det skulle vara intressant att få mer information om situationen. Att en kollega man jobbar med kysser en helt oväntat på halsen helt ur ingenstans måste ju vara ganska ovanligt ändå. Man liksom sitter på en stol och fikar och så kommer personen in genom dörren till fikarummet, säger hej och går fram till en och kysser en på halsen?

Det var i en "hej-då-situation" på jobbet. Jag var höggravid, skulle gå på föräldraledighet och hade just sagt hej då till alla kollegor i fikarummet. Bara jag och mannen kvar. Han går fram till mig och lutar sig fram, trodde en kort stund att han tänkte ge mig en puss på kinden, men han fortsatte neråt och det blev en blöt kyss på halsen. Jag blev helt paff. Fick inte heller fram ett ord men han gick ut från rummet direkt efter. Han sa vad jag minns ingenting. Eller så blev jag för chockad så jag inte minns. 

Kanske fel av mig som skriver detta; just den bekantskapen som jag har, så är jag säker på att män endast ''bryr'' sig om kvinnorna runt omkring ''om deras mående'', fast egentligen handlar allting om någonting annat.

Jag själv som man, ser och märker detta hur vissa män blir också ''vänliga'' på ett ''särskilt'' sätt gentemot mig eller mot någon annan när en kvinna är närvarande. Det är så dåligt och uppenbart.

Jag är inte direkt deras vän, men om man av en slump sitter tillsammans med de på ett bord och pratar och så kommer det en kvinna, så blir de som en helt annan person och ibland kan jag känna mig som om jag är en rekvisita för deras ego och självbild, vilket gör att jag mer och mer dragit och bakat undan.

Jag tror tyvärr delvis att när man blivit utsatt, så har man svårt att lita på, men jag tror också på att om man tyvärr just blivit utsatt, så har man lättare för att läsa av situationer och människor.

Så jag tycker din psykolog borde veta mer om detta.

Jag själv märker ju av detta ifrån min omgivning. Jag kan ju inte svara på ditt fall.

Jag har en person som är förlovad och han och jag går i samma kurs. Han tycker jag är genuin, men jag tror inte vi kan knappast kalla varandra för kompisar. Men jag hade gärna blivit hans vän.

Så med andra ord, så känner jag ju inte av opålitligheten överallt. Men den finns där och mest för män.

Du har nog rättare än vad du tror och vad din psykolog säger. Jag är ledsen om jag säger detta, eftersom jag går emot din terapeut/psykolog. Men jag hoppas du förstår!

Vad ska en kvinnojour kunna bistå mig med? 

Dom har bland annat stödgrupper för fler som hamnat i liknande situationer som dig.

Men oj, ja det var ju verkligen lustigt. Vad sa han nästa gång du träffade honom?

Kan det vara en kulturell sak, att i vissa kulturer är det en gest för visad vördnad eller något?

Ingen aning. Han var från Ungern. Träffade honom aldrig igen, han var inte kvar när jag kom tillbaka från föräldraledigheten. 

Har du varit med om strypgrepp och våld i en relation, borde du kunna få stöd där.

Jag skulle kanske vara försiktig med att tolka det som att din psykolog lägger skulle och ansvar på dig över dessa händelser. Kanske vill hen bara att du ska försöka reflektera över ditt beteende och om du gör något speciellt som de männen kan ha misstolkat som inviter.
hela resan hos en psykolog är att försöka lära sig sitt eget beteende och vad du kan förändra. att bara sitta och hålla med när du gråter ut om oförrätter förändrar inte kommande erfarenheter. Du behöver utvecklas och lära dig hur du ska hantera detta och då behöver du också förstå vad som kan ha triggat det. Det är inte att lägga skulden på dig.

Problemet måste vara att jag missar saker som sedan leder till katastrofer, sen står jag och känner mig dum och utnyttjad för att jag inte förstått och att jag borde förstått bättre. Resultatet har blivit att isolering är tryggast, jag kan ändå inte hantera människor omkring mig. Tror inte att jag ser mig som ett offer hela tiden och bara vill sitta och gråta ut. Men jag vet genuint inte vad jag gör eller inte gör som gör att allt blir fel hela tiden. Man kan inte prata eller vara vän med en man när man är kvinna? Min psykolog säger att jag är för välfungerande för att ha autism. Men mitt liv känns inte alls välfungerande. Jag har förvisso jobb, man och barn. Men verkar bara klara av arbete helt på distans. Vänner har jag inga alls.  

Jag tänker att sakerna som du har blivit utsatt för är helt separata och inte borde kunna utgöra ett mönster. Det första är våld i en nära relation, det andra är sexuellt ofredande av en kollega och det tredje är dålig/okänslig ledning på en arbetsplats. 

Vad är det för idiot till psykolog?

det är 3 olika händelser och du är inte den enda som är med om sådana här saker. Sånt händer tyvärr allt för ofta många. Det låter som du behöver hitta tekniker på hur du ska hantera oväntade situationer så att du sedan kan gå vidare. 

det du fastnar på är just dessa 3 händelser och blir rädd för alla manliga kollegor och drar dig undan. Tänk på alla andra sammanhang och situationer där du inte känt dig dum eller något konstigt hänt.
Sträck på dig, utmana dig att inte låta detta ta ifrån dig från sociala sammanhang på jobbet. säg till dig själv att nästa gång något sånt händer så ska jag skrika, säga ifrån eller anmäla till hr osv. Bena ut hur du hade velat reagera på situationerna och lär dig av det.

Vad menar du?

Känner igen mig 
för vissa av oss är det svårt att stå upp för oss själva, säg ifrån och sätta gränser, man kanske inte lärt sig som barn att man får ha gränser, lärt sig gå över sina gränser, inte fått en uppfostran med tillit till sig qjälv eller ens en känsla av ett själv utan andras behov går före dem egna ds. medberoende.
Va förlåtande mot dig själv.

Jag har själv gått många vänder i olika terapier, läst självhjälpsböcker, ändrat på mitt beteende o vanor men likt förbannat är gränssättning fortfarande svårt. jag  märker det försent när personen redan gått över gränsen flera gånger, det gått för lång tid och redan har påverkat mig innan jag sätter gränsen.
Jag tänker inte som dem som beter sig illa tänker jag på allt från sexuella, fysiska, verbala övergrepp, manipulation, deras behov eller agenda går först. Ibland är der enda som funkar att bryta helt, blokera, gå därifrån då det är många som inte accepterar att man säger ifrån eller säger nej utan fortsätter, det handlar om vad dem kan få ut av mig, dessa människor finns lite överallt dem kan spela snälla först, att de ser till dina behov för att sen visa sig göra det av en dold agenda.
Lägg inte all skuld på dig själv för du tänker att människor fungerar som dig och känner av eller tar hänsyn, vill göra gott, tyvärr fungerar inte alla så, det är svårt för man vill va öppen godhjärtad ge alla en chans, men endel utnyttjar detta.❤️