• Anonym (En vän)

    Varför är alla så värdelösa på att ställa frågor?

    Jag måste bara få säga det: Varför är människor så otroligt dåliga på att ställa frågor? För mig är frågor grunden till att bygga en relation. De visar att du bryr dig, att du vill förstå, att du faktiskt ser den andra personen. Men i verkligheten verkar det som att folk hellre pratar om sig själva eller bestämmer sig för vem du är utan att ens fråga.


    Vad jag stör mig mest på är bristen på följdfrågor. Du berättar något som betyder mycket för dig, och istället för att ställa en enda fråga för att förstå mer, så kommer det antingen tystnad eller en färdig uppfattning som de kastar tillbaka på dig. Som om de redan vet exakt vad du tänker och känner, trots att de knappt lyssnat. Det känns så ytligt, som om det inte finns något intresse för att verkligen förstå den man pratar med.
    Är det bara jag som tycker så här? Är det så här för alla, eller har jag haft otur med människor omkring mig? Hur ser ni på det här med frågor i relationer ? tycker ni att folk är för dåliga på att fråga och lyssna, och hur påverkar det era relationer?
  • Svar på tråden Varför är alla så värdelösa på att ställa frågor?
  • Anonym (B)

    Jag tror att folk har blivit otroligt ofokuserade på grund av alla distraktioner som finns nu för tiden, tex mobiler, tv och andra skärmar. Omedvetet har man det i bakhuvudet vilket stänger av fokuset till viss del. 


    Så är det för mig ibland iallafall. Får ofta anstränga mig. Då går det bra.

  • Anonym (B)
    Anonym (Hmm) skrev 2024-12-02 15:16:31 följande:

    Jag misstänker att det är en del av det här vi ser att många unga har suttit online istället för att prata irl. Det ger inte samma sociala verktyg, även om man sitter och chattar och stället frågor. Man lär sig inte heller ironi eller att läsa av kroppsspråk på samma sätt.

    Sedan lever vi i en anda av egoism också där många inte bryr sig om andra. Det verkar vara något som bara finns där, inlärt att man ska tänka på sig själv och så.


    Det där är också en bra teori. Samhället har blivit otroligt trist 
  • Anonym (B)
    beli skrev 2024-12-02 12:16:11 följande:

    Jag håller med TS. Jag har alltid varit en god lyssnare och gärna ställt frågor (och även berättat saker själv). Men sen stöter man på vissa människor som BARA pratar om sig själva. Som kommenterar t.ex. nyheten att jag ska resa till Centralamerika: 'Vad orättvist, där har ju aldrig JAG varit!' Eh. . . De människorna har jag sakta fasat ut ur mitt liv. Jag mår för dåligt av dem och det känns helt enkelt meningslöst när det inte finns nåt utbyte av tankar.

    Men sen känner jag många som faktiskt ställer frågor och följdfrågor och bygger vidare på det jag berättar, så att det uppstår ett samförstånd och en gemensam upplevelse där vi båda lär oss av varandra. Sånt är galet fint.


    Ibland kan man råka göra så utan att tänka på det. Som en vän är det ju viktigt att lyfta sånt. Jag brukar säga tex jo men nu handlade det ju om mig faktiskt, och jäklar vad de brukar skämmas då. Få verkar tänkt på det. Och de menar inte att vara sådana. Hur ska man kunna veta om ingen säger nåt, ingen är perfekt 
  • Anonym (O)

    Jag frågar ofta människor frågor.
    Till den grad att vissa kallar mig nyfiken, vissa menar det positivt. Men andra verkar tycka att jag lägger mig i. Det är ju inte heller så kul.  

  • Tyra myra

    Har reagerat på att till och med journalister i media blivit väldigt dåliga på att ställa frågor. 

    Det verkar också som om man generellt är rädda för att personen ska ta illa upp eller att man verkar nyfiken om man ställer en fråga.  Det är bara accepterat för särskilda yrkesgrupper att ställa frågor, vilket avspeglar sig i ett ökat behov av  terapeuter av olika slag. Vi ställer helt enkelt inte de frågor som vi skulle behöva ställa.

  • Anonym (Tystlåten)

    Det kan bero på att personen pratar oavbrutet, så man har inte en chans i världen att ställa några frågor. Eller annars har de pratat så mycket att det inte finns någonting att fråga om. Många förstår inte hur mycket de pratar om sig själva, eller hur länge. 

  • Anonym (En vän)
    Efter att ha läst alla era svar och reflekterat över det här ämnet känner jag att jag kanske behöver tänka om lite. Det har varit givande att läsa era tankar och se att så många känner igen sig, men samtidigt landar jag i att det nog är så här det ser ut i många fall. Och kanske är det något jag bara måste förhålla mig till på ett nytt sätt.
     
    Jag har alltid haft en förmåga att se och möta andra människor. Jag tycker om att lyssna, bekräfta och försöka förstå deras perspektiv. Det är något som känns naturligt för mig och som jag tycker är viktigt i alla relationer. Men jag börjar inse att det kanske inte är lika naturligt för alla. Många samtal blir ensidiga, och vissa relationer verkar helt enkelt sakna den ömsesidighet jag letar efter. Hur mycket energi jag än lägger på att försöka möta någon där de är, så leder det ibland ingenstans.
     
    Jag tycker fortfarande att det är tråkigt, men kanske handlar det om att acceptera att det är så här och istället fokusera på vad jag själv kan göra.
     
    En sak jag har börjat fundera på är att sätta gränser, inte bara för vilka relationer jag lägger energi på, utan också direkt i samtal som känns obalanserade. Jag tror det är okej att avbryta någon när deras monolog pågår för länge, särskilt om det börjar kännas som att de inte är intresserade av en dialog. Det kan låta så enkelt som: 'Jag hör vad du säger, men jag skulle också vilja dela något från min sida.' Eller: 'Jag tycker det här är intressant, men kan vi prata lite om det jag tog upp tidigare?'
     
    För mig handlar det om att inte bara sitta och vänta på att samtalet ska bli bättre av sig självt, utan att aktivt styra det i en riktning där jag också känner mig hörd. Jag tror att det är en viktig del av att skapa balans och undvika att samtal bara blir en envägskommunikation.
     
    Samtidigt måste jag nog acceptera att alla inte är intresserade av att ha djupa eller balanserade samtal, och att det är okej. Det handlar kanske inte om att försöka förändra andra, utan om att lägga min energi på de relationer där det finns ett ömsesidigt intresse att mötas.
     
    Det här är en process för mig, men jag börjar känna att jag kanske kan hitta ett sätt att förhålla mig till det här som känns bättre. Jag är nyfiken på hur ni tänker ? har ni också märkt att vissa samtal eller relationer inte går att förändra? Och hur gör ni för att sätta ramar och gränser som fungerar för er?
  • Anonym (Force)
    Anonym (En vän) skrev 2024-11-30 19:12:56 följande:
    Varför är alla så värdelösa på att ställa frågor?

    Jag måste bara få säga det: Varför är människor så otroligt dåliga på att ställa frågor? För mig är frågor grunden till att bygga en relation. De visar att du bryr dig, att du vill förstå, att du faktiskt ser den andra personen. Men i verkligheten verkar det som att folk hellre pratar om sig själva eller bestämmer sig för vem du är utan att ens fråga.


    Vad jag stör mig mest på är bristen på följdfrågor. Du berättar något som betyder mycket för dig, och istället för att ställa en enda fråga för att förstå mer, så kommer det antingen tystnad eller en färdig uppfattning som de kastar tillbaka på dig. Som om de redan vet exakt vad du tänker och känner, trots att de knappt lyssnat. Det känns så ytligt, som om det inte finns något intresse för att verkligen förstå den man pratar med.
    Är det bara jag som tycker så här? Är det så här för alla, eller har jag haft otur med människor omkring mig? Hur ser ni på det här med frågor i relationer ? tycker ni att folk är för dåliga på att fråga och lyssna, och hur påverkar det era relationer?
    Vänd på frågan.

    Varför måste vissa bli lyssnade på hela tiden? Kan de ok inte stärka sig så att folk slipper ställa massa frågor så att de ska känna sig bekräftade.
  • Anonym (psyk)
    Anonym (En vän) skrev 2024-12-02 21:48:06 följande:
    Efter att ha läst alla era svar och reflekterat över det här ämnet känner jag att jag kanske behöver tänka om lite. Det har varit givande att läsa era tankar och se att så många känner igen sig, men samtidigt landar jag i att det nog är så här det ser ut i många fall. Och kanske är det något jag bara måste förhålla mig till på ett nytt sätt.
     
    Jag har alltid haft en förmåga att se och möta andra människor. Jag tycker om att lyssna, bekräfta och försöka förstå deras perspektiv. Det är något som känns naturligt för mig och som jag tycker är viktigt i alla relationer. Men jag börjar inse att det kanske inte är lika naturligt för alla. Många samtal blir ensidiga, och vissa relationer verkar helt enkelt sakna den ömsesidighet jag letar efter. Hur mycket energi jag än lägger på att försöka möta någon där de är, så leder det ibland ingenstans.
     
    Jag tycker fortfarande att det är tråkigt, men kanske handlar det om att acceptera att det är så här och istället fokusera på vad jag själv kan göra.
     
    En sak jag har börjat fundera på är att sätta gränser, inte bara för vilka relationer jag lägger energi på, utan också direkt i samtal som känns obalanserade. Jag tror det är okej att avbryta någon när deras monolog pågår för länge, särskilt om det börjar kännas som att de inte är intresserade av en dialog. Det kan låta så enkelt som: 'Jag hör vad du säger, men jag skulle också vilja dela något från min sida.' Eller: 'Jag tycker det här är intressant, men kan vi prata lite om det jag tog upp tidigare?'
     
    För mig handlar det om att inte bara sitta och vänta på att samtalet ska bli bättre av sig självt, utan att aktivt styra det i en riktning där jag också känner mig hörd. Jag tror att det är en viktig del av att skapa balans och undvika att samtal bara blir en envägskommunikation.
     
    Samtidigt måste jag nog acceptera att alla inte är intresserade av att ha djupa eller balanserade samtal, och att det är okej. Det handlar kanske inte om att försöka förändra andra, utan om att lägga min energi på de relationer där det finns ett ömsesidigt intresse att mötas.
     
    Det här är en process för mig, men jag börjar känna att jag kanske kan hitta ett sätt att förhålla mig till det här som känns bättre. Jag är nyfiken på hur ni tänker ? har ni också märkt att vissa samtal eller relationer inte går att förändra? Och hur gör ni för att sätta ramar och gränser som fungerar för er?
    Jag tänker för min del att man kan ha människor omkring sig som man umgås med på lite olika sätt. Vissa personer tycker jag om att prata politik och samhällsfrågor med, andra är det roligt att prata om existentiella frågor och relationsfrågor med, och andra kanske jag spelar brädspel eller musicerar med. För att jag ska vilja vara nära vän med någon så gäller det att den personen också ställer frågor om mig, men jag behöver inte ha en nära vänskap med alla.
  • Anonym (J)
    Anonym (Force) skrev 2024-12-02 21:52:16 följande:
    Vänd på frågan.

    Varför måste vissa bli lyssnade på hela tiden? Kan de ok inte stärka sig så att folk slipper ställa massa frågor så att de ska känna sig bekräftade.

    Jag tänker typ likadant som personen du citerade. Jag tror inte att han eller hon ställer frågor hela tiden utan även följdfrågor, typ som genuint intresse av vad den andre pratar om. Inte bara jaha ok. sen inget mer. 


    men jag hade som sagt en kompis som ville bli bekräftad hela tiden. Hon kunde ringa och sen vara helt tyst. Sånt får det att krypa i kroppen. Då blir det ju att man frågar nåt, alt berättar om nåt kul som hänt. Men där sa denna kompis aldrig nåt mer än typ "ok vad kul!" Sen tystnad igen. Däremot kunde hon glatt svara på frågorna om henne. så samtalen kom alltid att handla om henne. 


    nej fy vad hemskt det var, dessutom en chef till mig under en period och då är det svårt att vara ärlig och klippa banden med. Hon var väldigt ensam och ville jämt ses och prata i telefon. Tror jag det, få prata om sig själv  Det bästa hon visste. 

  • Anonym (Force)
    Anonym (J) skrev 2024-12-03 01:52:23 följande:

    Jag tänker typ likadant som personen du citerade. Jag tror inte att han eller hon ställer frågor hela tiden utan även följdfrågor, typ som genuint intresse av vad den andre pratar om. Inte bara jaha ok. sen inget mer. 


    men jag hade som sagt en kompis som ville bli bekräftad hela tiden. Hon kunde ringa och sen vara helt tyst. Sånt får det att krypa i kroppen. Då blir det ju att man frågar nåt, alt berättar om nåt kul som hänt. Men där sa denna kompis aldrig nåt mer än typ "ok vad kul!" Sen tystnad igen. Däremot kunde hon glatt svara på frågorna om henne. så samtalen kom alltid att handla om henne. 


    nej fy vad hemskt det var, dessutom en chef till mig under en period och då är det svårt att vara ärlig och klippa banden med. Hon var väldigt ensam och ville jämt ses och prata i telefon. Tror jag det, få prata om sig själv  Det bästa hon visste. 


    Sådana personer ska man verkligen inte ha i sitt liv. 

    Folk har fullt upp. Jag tänker som så att man i en relation strävar mot att prata om sådant båda vill prata om. Skulle för egen del inte uppskatta om mina vänner ställde massa frågor om vad jag åt till middag eller hur jag vaknar på morgonen bara för att. 
  • Anders1970
    Anonym (En vän) skrev 2024-12-02 21:48:06 följande:
     måste jag nog acceptera att alla inte är intresserade av att ha djupa eller balanserade samtal, och att det är okej. Det handlar kanske inte om att försöka förändra andra, utan om att lägga min energi på de relationer där det finns ett ömsesidigt intresse att mötas.
    Bra, det börjar gå upp för dig att du till merpart är en del av problemet.

    De som fortfarande lyssnar o ställer bra frågor osv. slå vakt om dem. De övriga (stora massan) får du hantera norm socialt (det är vad det är) 

    Trots allt är det ju du som upplever problem o du själv är den enda du kan justera.
  • Anonym (psyk)
    Anonym (Force) skrev 2024-12-03 06:49:20 följande:
    Sådana personer ska man verkligen inte ha i sitt liv. 

    Folk har fullt upp. Jag tänker som så att man i en relation strävar mot att prata om sådant båda vill prata om. Skulle för egen del inte uppskatta om mina vänner ställde massa frågor om vad jag åt till middag eller hur jag vaknar på morgonen bara för att. 
    Jag tror inte att du förstår vad tråden handlar om. Det handlar inte om att ställa, eller vilja få, meningslösa frågor om detaljer som ingen bryr sig om utan det handlar om att kunna konversera och att visa att man är intresserad av den andra personen.
  • Anonym (Force)
    Anonym (psyk) skrev 2024-12-03 07:17:28 följande:
    Jag tror inte att du förstår vad tråden handlar om. Det handlar inte om att ställa, eller vilja få, meningslösa frågor om detaljer som ingen bryr sig om utan det handlar om att kunna konversera och att visa att man är intresserad av den andra personen.
    Jag förstår faktiskt det.

    Det jag menar är att jag inte bryr mig om mina vänner är intresserade av mig som person. Däremot vill jag att de vill mig väl.
  • Anonym (J)
    Anonym (Tystlåten) skrev 2024-12-02 20:55:21 följande:

    Det kan bero på att personen pratar oavbrutet, så man har inte en chans i världen att ställa några frågor. Eller annars har de pratat så mycket att det inte finns någonting att fråga om. Många förstår inte hur mycket de pratar om sig själva, eller hur länge. 


    Du kallar dock dock tystlåten. Kan nog tro att du skulle tycka att jag pratar för mkt för att jag har svårt för tystnad.vet att många håller med. Folk som är tysta tar sällan initiativ till samtalsämnen heller, då blir det ju att man pratar.  Däremot pratar jag inte om mig själv på ett överdrivet vis. Men dessa finns det tyvärr gott om. 
  • Anonym (J)
    Anonym (Force) skrev 2024-12-03 06:49:20 följande:
    Sådana personer ska man verkligen inte ha i sitt liv. 

    Folk har fullt upp. Jag tänker som så att man i en relation strävar mot att prata om sådant båda vill prata om. Skulle för egen del inte uppskatta om mina vänner ställde massa frågor om vad jag åt till middag eller hur jag vaknar på morgonen bara för att. 

    Ja så är det ju, och den personen jag pratade om ville bara prata om sitt och allt som kretsar runt henne. Men nej, meningslösa frågor skulle jag inte heller vilja ha bara för att lersonen inte står ut med tystnaden. Men det blir ju tillslut så med en person som inte bjuder in till samtalsämnen/diskussion eller ställer följdfrågor. Helt ointressant och därför lika bra att avsluta såna relationer. 

  • Anonym (J)
    Anonym (Force) skrev 2024-12-03 07:23:07 följande:
    Jag förstår faktiskt det.

    Det jag menar är att jag inte bryr mig om mina vänner är intresserade av mig som person. Däremot vill jag att de vill mig väl.

    Gör du inte? 


    Jag vet flera som har autism och flera av dessa har uttryckt samma sak. Kan det vara lite det som är grejen? För jag har alltid undrat hur dessa lever i relationer med andra när man inte bryr sig om andra Är intresserade av en. 


    Kan det vara så att du inte heller är intresserade av deras personer? För det verkar mer som att intresset och umgänget handlar om specifika saker som dom är intresserade av. Då kan det utbytas många tankar. 

    har märkt att min son med autism gärna pratar om vissa ämnen. 

    Har en granne med autism och hon har aldrig ställt en enda fråga till mig och min partner när vi sitter ute på gården och snackar. Hon tar upp ämnen hon är intresserad av och verkar faktiskt inte direkt bry sig om man är intresserad eller ej. Utan hon kör på bara. 


    tyvärr blir det tröttsamt i längden. 


     

  • Anonym (J)

    Kanske låter dryg när jag skriver men menar verkligen inte det. 

  • Anonym (psyk)
    Anonym (Force) skrev 2024-12-03 07:23:07 följande:
    Jag förstår faktiskt det.

    Det jag menar är att jag inte bryr mig om mina vänner är intresserade av mig som person. Däremot vill jag att de vill mig väl.
    Okej. Då är det väl så att vi är ganska olika. Du verkar inte bry dig om huruvida andra är intresserade av dig som person, och gissningsvis är du inte heller så intresserade av andra. Jag är själv väldig intresserad av andra och tycker därför att det blir ganska tråkigt när det intresset inte är ömsesidigt.
  • Anonym (Dom finns)

    Dom du träffar kanske inte är på din nivå. Kolla med lite andra människor. Sök dig till dom intressanta, dom finns jag lovar (även om dom tillhör rariteten) 🙂

Svar på tråden Varför är alla så värdelösa på att ställa frågor?