Svek o osunt beteende av exfru
Bakgrund.
Svek och beteende av min Exfru som gör mig ledsen och besviken.
Oavsett om jag var gift eller är nu skild utsätts jag uppreppade gånger för ett beteende som utsätter mig för att bli en person som är arg (enligt min exfrun) fast jag blir, trött, ledsen, besviken och tycker att jag blir orättvist behandlad.
Jag försöker aldrig hitta konflikter utan dessa kommer till mig. Jag bygger mitt nya liv med mina barn och siktar framåt. Tycker att jag är klar och tydlig med vad jag känner och hur det påverkar mig eller vår relation. Jag ber om ursäkt och vet om jag gjort fel.
1. När vi skilde oss så hade hon barnen mer i början och då var orsaken att jag skulle kunna komma i ordning i min lägenheten även jag ville ha dem vv från start.
Men efter 7 månader så får jag äntligen vv och som det är nu fungerar det bra kring överlämning, skola och körning till aktiviteter.
Var det rätt att hon hade hela barnbidraget under dessa månader och var det rätt att hon kunde även fråga om att jag skulle betala för kläder som hon köpt utan att detta var förankrat innan med mig . Hon tjänar dessutom 10.000 kr mer än mig per månad.
Under denna period betalade jag allt även för barnen utan att få en enda krona när de träffade mig de få dagar i månader som skulle vara
en vänja dem för vv. ////
2. Utspelades under min vecka och dagen före överlämning.
Min exfru har mycket kontakt med barnen även under den vecka som inte är hennes. Hon är bl a fotbollstränare för vår äldsta dotter, för den yngsta kör hon till och från för vissa träningar.
Jag är flexible och tycker det är okej att livspusslet inte går ihop på de veckor vi har så att hon har kontakt med barnen så länge detta hjälper och inte skadar min relation med barnen och gör så att jag inte får träffa mina barn under mina vecka.
Fråga: Är det rätt beteende av min exfru att fråga min äldsta dotter om hon vill med och storhandla sista dagen på min vecka och samtidigt säga till sin dotter att inte säga att det är hon (exfrun) som frågar. Dottern låtsas då som att hon frågar mig om hon kan följa ned och storhandla . Jag har hela tiden hört med egna ord att exfrun/mamman alltså uppmanat sitt barn att ljuga för sin pappa. Jag gillar inte att min exfru lär våra barn att ljuga för sin pappa för hon (exfrun) tror att jag skulle bli arg om hon (exfrun) själv hade frågat mig. Jag blir ledsen och besviken. Men är det rätt att jag tar upp detta med min exfru/mamman eller ska jag blunda för det? Jag hade hellre uppskattat att exfrun hade frågat mig först eller låtit bli och storhandat utan vår dotter då det är min vecka och överlämningen är dagen efter. Min chans att ha en sista kväll med döttrarna försvann pga storhandlingen.
Jag är rädd att hon uppfostrar och manipulerar och har ett osunt förhållningssätt till barnen att deras pappa blir arg för det minsta lilla och inte vågar säga som det är även om det är fel eller rätt. De ska kunna fråga mig och komma till mig för allt.
////
3. Relation med min bror och hans familj.
Sedan jag och min exfru skildes så har jag inte fått stöttning av min egen bror. Det är tabu att prata om sin skillmässa och han är själv skild men inte berättat orsaken varför han själv skilde sig. Mitt stöd är 1177 enligt honom.
Fråga: Nu har det framkomit att min bror och hans familj träffat min exfru två gånger med våra barn bakom min rygg.
Enligt honom är det ingen hemlighet och när jag tog upp detta med min exfru vid andra tillfället så säger hon inte vågar för då skulle jag bli arg.
Jag blir inte arg utan ledsen och besviken och dessutom har jag även önskat och uppskattat att hon låter min sida vara ifred ett tag så att jag skulle kunna få stöttning och kunna träffa min släkt.
Vid andra tillfället så valde min bror att träffa min exfru och involvera henne i vår mammas flytt från hus till lägenhet då jag var bortrest och de valde också denna dag. Efter samtal med min exfru så sa hon att min bror skulle ta på sig ansvaret för att alla träffas bakom min rygg.
Hade jag varit min exfru så hade jag inte ställt upp på detta för att värna om den relation jag har med henne så att det inte blir grus i maskineriet och samtidigt sagt att det är nog bäst att ni fokuserar på att ta hand om din bror och stötta honom i att vi skilt oss. Men jag vill inte bidra till att gå man dårar och går bakom någons rygg.
Tänker jag fel eller är min magkänsla rätt.
Ett mönster som ni märkt är att ?rädda att jag ska bli arg? innebär att jag blir ledsen och besviken och den andre är konflikträdd, ber aldrig om ursäkt eller ser vad som blev fel. Hon kommer aldrig säga vad som hon har bidragit till att vi skildes åt men ovan är mönster som är flera orsaker på att jag vill detta. Detta beteende har varit så i hela vårt äktenskap.
////
