Kan passion komma med tiden?

Attraktion behöver ju finnas, antingen går jag igång på dig eller så gör jag det inte. Men passion tänker jag absolut att den kan komma och växa med tiden.
När relationen inleds och vi börjar lära känna varandra så finns det säkert delar av dig som jag inte stött på än eller har haft tid att uppskatta eller möta liksom.
Passion är också olika saker för mig, den kan finnas i vardagen, det kan vara den extra hettan inför att vi blir intima eller under tiden vi är det.

Tack för intressanta reflektioner. Låt mig precisera frågan:

Om passionen 1-3 månader in i en ny relation är på, säg, 60% - går det då att bygga upp den till 90-100%? Eller är 60-70% så bra som det blir med den personen? Alla är som sagt inte passionerade som personer.

(I en långvarig relation är det ju mer troligt än inte att man i alla fall i perioder kommer dippa under de där initiala 60%, men frågan gäller inte hur man "tar sig tillbaka", utan om det går att bygga upp jämfört med start.)

Om det i ett tidigt skede i relationen går att boosta passionen, hur gör man? Vilka ingredienser behövs?

Vad menar du med passion?

Tänker på att sex kan ju bli bättre en bit in i relationen, och bra sex kan ju boosta passionen.

Ja, det tror jag i takt med att känslor ökar. Har upplevt det förut. blev en enorm passion till slut. Men då tog det inte jättelång tid heller.
Träffar en nu jag tycker väldigt mycket om men inte känner så stark passion till även om attraktion finns och jag tror det är för han inte tar på mig på ett sånt bestämt sätt som jag vanligtvis tycker om. Han leder i livet och vardagen men inte sexuellt. Tror jag behöver bli tagen på ett visst sätt liksom. Att han bara har för sig, lite hänsynslöst. Hoppas det kan komma med tiden. Oavsett jag nöjd då det är en fin person och sexet är bra ändå. Man kan inte få allt som de säger och den jag hade så stark passion med jag mig inte så mycket annat tyvärr.

Jag tror att den går att bygga upp och jag tror också som du att den varierar.
Och sen att det är olika från person till person hur mycket som är möjligt/rimligt.
Alla är inte lika passionerade som personer som du också skriver. Så det kanske inte går att vänta sig "max" i alla relationer och med alla individer?

Så tror jag med. Vissa är mer lagom som människor, inte så intensiva, den jag har nu tex är sån. Den förra var väldigt eldig i sin personlighet och då faller det sig nog naturligt att man får den passionen. Men han här kan jag tänka mig spendera mitt liv med. Som sagt, man kan inte få allt verkar det som. 

Så är det nog generellt med relationer. Och när man inser det kanske man inte går runt med samma känsla av "what if" och fomo i tron att det finns någon som är mer optimal och verkligen checkar alla boxar...

Jag hade en sån kris några år in i min nuvarande relation. Men landade sen i att är det min kulturella ådra jag vill odla så får det bli med likasinnade genom teaterbesök eller så, sånt som min partner inte är ett dugg intresserad av. Och politik får jag diskutera på jobbet eller med någon annan kompis som är insatt. Medan vi har många andra saker där vi matchar som jag är otroligt attraherad av och glad att få i honom som person. 

Skulle jag hitta en man som vill gå på museum med mig eller prata politik med så kanske han vore en usel förälder, har taskigt ölsinne eller är dålig i sängen

Passion kommer om BÅDA ger sin själ till förhållandet. Passion går inte att hitta eller sätta igång bara för det är fredag.. om bara en ger allt sitt så finns det ingen Passion. 

Kan motsvaras med om 2 energier går i fart mot varann så krockar dom i mitten o exploderar i en harmoni..

Är det bara en energi som kommer farandes så dör det ut på stranden

Nja jag tror inte det.. Åtminstone känns det inte värt att lägga ner massa tid för att kanske bygga upp något, istället för att träffa någon som det bara klickar med direkt.

Min erfarenhet är att om hon inte är kåt och vill ligga nu så kommer hon inte vara så himla intresserad av det sen heller, oavsett vad och hur mycket man gör.
Så jag träffar hellre någon som är kåt på mig på en gång så vet man att det finns passion.

Möjligen om personen är väldigt oattraktiv först men senare gör sig finare, t.ex. genom att gå ner i vikt och vårda sitt yttre i övrigt också. 

En person som däremot har en trist eller dålig personlighet som han plötsligt försöker ändra i syfte att göra sig attraktiv för kvinnor - nej - sådant tror jag att de flesta kvinnor är kloka nog att se rakt igenom faktiskt. 

Ja, man får inte alltid det man vill, men har man tur så får man det man behöver.

Min fru och jag växte ihop långsamt, det tog ett halvår innan vi sa att vi älskade varandra. 

Jag var fysiskt attraherad redan från början, och vi hade skönt ihop. Jag tyckte dock att hon var fel sorts person för mig, ungefär som det där Ida beskriver om kulturellt intresse. Men man kan inte kräva att få allt man önskar av samma person. Det är inte heller nödvändigt. 

Passionen kommer och går (ännu efter 25 år) och måste skötas och pysslas med. Samtal, uppmärksamhet, bekräftelse, uppvaktning, ömsesidighet...

För mig finns passionen där eller inte.  Har aldrig känt passion om den inte varit ömsesidig.  Det har bara hänt mig en gång i livet men jag lever fortfarande på minnet av den.  

Nu var det inte möjligt för oss att fortsätta tillsammans så jag vet inte om den skulle ha fortsatt men jag skulle inte ha kunnat känna mera för en människa än just då, 

I mitt nuvarande äktenskap har jag aldrig känt den där passionen men vi har en väldigy varm gemenskap och känner kärlek till varandra, något som nog vinner i längden-