Han ville inte ha barn, nu är hans nya yngre kvinna gravid

Jag vet flera kvinnor som detta hänt, fick höra om dem i min ungdom.

Så jag ställde mot väggen och lämnade mitt ex efter sex år och förlovning, då han först sagt att han kunde tänka sig barn men det visade sig inte vara sant.

Män säger ibland sånt bara för att hålla kvar kvinnor, det måste man räkna med.
Nu lever jag med en annan man och vår son är 20 år.

Beklagar att du investerade din tid med fel man.  

Nej jag är inte bättre än någon annan. Men om man går runt och önskar andra olycka mår man ju sämre själv och man tjänar inget på det. Snarare tvärtom om man går runt och hatar och önskar olycka slösar man energi på sådant som man inte får ut något av. Bättre att fokusera på den framtid man har möjlighet att ha och göra det så bra för framtiden istället. Sorgligt om TS först lägger massa år på någon som inte vill ha barn, sen fortsätter lägga energi på det och pga det gå miste om bra saker i nuet och framtiden. 

Jag tänker att nog älskade dig trots allt. Och han ville nog leva med dig livet ut, utan barn. Men sen gjorde du slut, på grund av att han sa att han inte ville ha barn.

När han förlorade dig lärde han sig att det kan gå åt helvete om man nekar en kvinna barn. Därför sa han JA till nästa kvinna. Betyder det att han älskar henne mer? Betyder det att han verkligen vill bli pappa? Omöjligt att veta, men hans förändring är logisk.

Så kan det absolut vara men det kan även vara en oplanerad graviditet och tjejen inte vill göra abort. 

Så kan det mycket väl vara.

Eller hemska tanken.. med henne kändes det plötsligt rätt och självklart. Så jag höll bara en plats tills han hittade den rätta.. usch

Det kan också var varit dig han inte ville ha barn med av någon anledning. 

Fast det var ju inte han som ville avsluta ert förhållande.

Det är inte för sent att bli bonusmamma. Jag vet det är inte samma sak, men det är en sorts föräldraskap. 

Kvinnor som inte har egna barn är väldigt populära hos skilda män så jag tror inte det skall bli så svårt att hitta någon.

Fast nej det är inte samma sak. Inget fel att vara bonusförälder men skulle inte vilja det utan att ha egna barn också. Om jag skulle bli singel när jag är 100 på att jag är klar med barn (tror jag är det efter barnet jag väntar nu) eller för gammal för att få barn skulle jag inte ens vilja träffa någon som inte har egna barn för jag skulle inte vilja vara den som tar ifrån honom det. Min nuvarande partner hade inga barn sen innan men vi väntar vårt andra gemensamma nu. 

Jag tror inte TS har skrivit hur gammal hon är men isåfall är det bättre att försöka få barn själv , är hon under 45 ungefär så är det inte omöjligt. 

Eller var hon bättre på att driva igenom sin vilja. 

Min näste man skulle först inte gifta sig och inte ha barn, men jag sa att okej, du slipper gifta dig men vi ska ha ett barn.

Hans pappa var workoholic och han var rädd att själv bli en dålig pappa men då sa jag att "barnet har väl en mor också, så om om du inte tror att jag blir en dålig förälder så får du faktiskt lägga ner ditt nojande där".

Sen blev han glad för barnet och sen ville han gifta sig också. Män...

Fast så enkelt är det ju inte alltid och det är inte alltid bara att säga ?vi ska ha ett barn?. Det kanske blev bra för er men ett barn förtjänar att vara önskat. 

Tänk dig det omvända , en man säger till en kvinna som inte vill gifta sig eller ha barn: Ok, du slipper gifta dig men vi SKA ha ett barn. Annars vadå? Jag kan garantera att det hade räknats som psykisk misshandel. Tycker inte alls det låter hälsosamt och jag tycker inte ditt svar hjälper TS speciellt mycket. 

Blev arg när jag läste också. Så otroligt själviskt av honom. Kan ju vara så att hans nya tjej körde ett "hoppsan". Det är inte så ovanligt. Finns det fortfarande tid kvar kan du ju fundera på att åka utomlands och försöka?

Ingen aning om hur det ser ut med mediciner och saker som underlättar. Som alternativ om du vill ha en familj kan du ju försöka hitta en kille med barn?

Jag är ensamstående med tre barn på heltid. Jag hade inte haft något emot att träffa en kvinna som vill ha egna barn men inte fått det av någon anledning.

Jag kunde varit du. Så du får min fulla sympati och empati. Jag identifierar mig mycket med singelkvinnor utan barn.

Min första sambo gjorde slut när jag var 28. Han var otrogen. Satsade på en ny tjej som blev gravid. Det var en stor sorg. 

Jag var sedan singel i flera år. I början rätt deprimerad utan att förstå hur deprimerad jag egentligen var. Jag jobbade på i övrigt, men orkade inte dejta. Blev inte intresserad av någon.

När jag var 33 träffade jag till slut  en ny man, som jag tyckte väldigt mycket om. Kändes som att jag älskade honom. Han såg bra ut och var verkligen pålitlig och snäll. Några år äldre. Han sa att han kunde tänka sig barn, men först  senare, vilket var rimligt. Man ska ju lära känna varandra först. Vi förlovade oss. 

Tyvärr kraschade relationen några år senare. Jag ställde honom mot väggen till slut. Kände att det inte gick att dra ut på det mer. Då klämde han fram att han inte ville bli pappa. Psykologsamtal hjälpte inte. Han hade dock väldigt svårt att gå ifrån mig utan hängde kvar. Jag fick aktivt hjälpa honom att leta ny bostad.  Han flyttade - har dock fortfarande  inte skaffat barn, så hans besked var stabilt. Synd att han inte förstod det tidigare för då hade jag inte behövt ägna flera år åt att lära känna honom och bygga upp vår relation och plattform. 

Sommaren när jag var 37 var helt kaos. Jag träffade exet för att avsluta och för att det skulle fixas med våra flyttar. Jag fick också tips av en väninna om att en gemensam bekant, en man, var intresserad av mig sedan flera år. Vi började dejta och sen blev jag gravid och fick barn. Vi lever ihop fortfarande.

Jag och min partner har ett hyggligt bra liv ihop och han.är pålitlig. Men vi hann inte bygga upp ett eget liv innan barnen kom och jag får inte fatt i förälskekänslorna.  Det blir inget riktigt djup i vår relation.

I grund och botten är jag en riktig relations och "familjetjej" som gärna hade gift mig tidigt i livet. Men jag känner att jag blivit skadad på vägen. Singeltjejen som alltid hamnar fel kärleksdjungeln är jag. Men hade jag inte slängt mig in i relationen jag har idag - så hade jag varit singel och utan barn fortfarande. Jag hade säkert hamnat på psyket också. Därför är jag väldigt tacksam för mannen jag lever och har barn med.

Hur som helst jag förstår dig och känner igen mig.

En väninna till.mig levde +10 år med en "kanske-man".

Som ung bör man inte fastna med sådana "kanske- män" för länge. Det är ett gott råd.

TS - som världen ser ut idag, så vet jag knappt om jag vågat skaffa barn. Jag tycker du har all rätt i världen att leva ett gott liv alldeles för din egna skull. Satsa på vänner och intressen. Kanske dyker det upp en bra man på vägen och det kan finnas en familj som du också får tillhöra. Ta hand om dig.