Vad tänker ni på när ni hör ordet Skog?

Jag tänker på mitt liv som kretsar kring skogen. Jobbar med skog och är ute i princip dagligen på fritiden också. Lever vid skogen. Skogen är magisk för mig. Den är livet. 

Va!? Menar du att du bor mitt i skogen utan något hus som du sover/bor i!? 
Är ditt liv bara djupa skogar så är det ju konstigt att du ens skriver här...
Du borde inte ens ha någon täckning!?
Om allt för dig är skog..Hur kan se vad jag skriver!?
Så du bor ju inte mer i skogen än oss andra. 

Skog är en större samling träd, planterade eller naturligt uppkomna. Något jag inte kan leva utan. Helst i olika storlekar, hyggen, plantskog, äldre skog, barr och  löv.

Tänker på höga granar, älgar och fästingar

Hur befinner man sig plötsligt i urskog? Den är ju extremt sällsynt.
Sen hade du nog otur också med urskogen du hamnade i. Jag har varit en hel del i naturskog och någon gång i urskog men den har aldrig varit ogenomtränglig. 

Bor vid skogen..Vet inte om du försökte svara på mitt inlägg men jag bor vid skogen ja. Om du behöver att jag skriver att jag bor i ett hus kan jag göra det, om det blir lättare för dig att förstå menar jag ;) 
Ja mitt liv kretsar kring naturen. Du låter som någon som längtar dit du med. Unna andra gott så mår du bättre själv, ett tips. 

Jag och min man definierar helt klart skog som två olika saker!

Min man (född i Västmanland) tänker på skog som (här är direktcitat:) "granar, trolska skogskärnar, mossbeklädda stenar, lavar och svamp, det speciella gyllene ljuset som lyser genom lövverket en höstkväll, som gör att det ser ut som att skogen brinner" och jag (född i Ystad) kan mycket väl kalla en träddunge vid en lekplats som "skogen." För mig är skogen bokskogen utanför Malmö, eller vresbokar som står vindpinade i ett naturreservat, eller glest utspridda tallar på en sandbank vid havet.

Beror nog på hur man definierar ogenomtränglig.  När man försöker springa så fort man kan frän en punkt till en annan och plötsligt befinner sig i en tät granskog med vindfällen, rötter, stenar och döda träd som ligger kors och tvärs, inser man att riktningen och vägvalet man gjorde inte är det bästa, det känns  ogenomträngligt.

Det är nog svårt att gå genom en naturskog som inte brukats på något sätt.  Har man tur kanske man hittar en älgstig att följa men lätt är det inte.  Tror inte någon som saknar skogsvana skulle känna sig bekväm där. 

Många gånger när jag hör personer tala om hur underbar skogen är funderar jag över vilken skog de talar om.  Söker man rekreation är det inte i urskogen, tror jag

Det är nog individuellt. Jag trivs som sagt mycket bättre i naturskog/urskog eftersom den är så mycket vackrare. Men tyvärr sällsynt.

Jag håller med om att många inte syftar på naturskog/urskog när de pratar om skog. Jag skulle tro att väldigt många aldrig har sett hur skog som får växa fritt ser ut utan de tror att planterad skog är naturlig. Artkunnigheten är också så låg att de flesta inte ser hur utarmad en skogsplantering kan vara. Är man van vid det tror man att det är normalt och bra. 

Jag har som sagt varit rätt mycket i naturskog och inte upplevt det som svårt att gå i. I de flesta naturskyddområden finns dessutom stigar. 

Och det är lite konstigt att du plötsligt hamnar i urskog när du orienterar eftersom såna områden ofta har regler som förbjuder orientering. 

Nu är det inte naturskyddsområden med planerade stigar jag syftar på när jag talar om urskog utan den urskog som faktiskt finns, företrädesvis i Norrland. Där finns inga stigar för att öka framkomligheten.  Vi norrlänningar kan njuta av urskogen vintertid, då det är möjligt att ta sig fram på skidor eller snöskor. 

Det kanske är annorlunda längre ner i Sverige.  Artrikedomen finns även i brukad skog förutsatt att den brukas på traditionellt sätt, utan stora hyggen. 

Den alla intressantaste skogen när det gäller artrikedom är i mitt tycke områden som tidigare bränts ner endera av skogsbrand eller planerade bränder. 

Ibland springer man åt fel håll.  Har aldrig varit någon stjärna i orientering men tycker att det är fantastiskt kul.

Urskog är inte vanliga i Södra Sverige, däremot finns många skogar som inte är brukade av någon anledning och de är inte lätta att ta sig igenom.

Den genomsnittlige skogsströvaren vill ha pelarsalar som är lätta att gå i och där man har sikt. Om de är "naturliga" eller planterade från början spelar ingen roll.

För mig är all skog naturskog eftersom den växer i naturen. Varför särskiljer vissa planterad skog från självföryngrad? Tycker de också att adopterade barn är mindre värda än biologiska?

Ja, det är ju som ni säger skillnad på södra och norra Sverige.

Naturskog innebär att skogen har varit orörd av människor så länge att den är urskogslik, men den uppfyller inte kriterierna för urskog. Det som skiljer den från en skog i skogsbruk är tex att döda träd är kvar och att träden har blandad ålder. Det gör att fler arter trivs där, i synnerhet finns de arter som lever i död ved som nästan helt saknas i skogsbrukets skogar - om skogen inte är brukad med stor medvetenhet om biologisk mångfald. 

Alltså kan en planterad skog bli en naturskog om man låter den stå orörd i, säg, 150 år. Om träden står i raka rader eller huller om buller bryr sig inte lavar eller skalbaggar om. :) 

Man kan likna en skogsplantering vid en åker och naturskogen vid en hed, så är det kanske lättare att förstå skillnaden. 

Då kanske jag gör bäst i att prata om naturskog istället för urskog i fortsättningen.