TS, jag tycker att du gör helt rätt som tar din son till sitt andra hemland, och ser till att barnet lär känna sitt ursprung, språk och kultur. Det är många enkultursfamilljer som inte förstår hur viktigt det är för barnets identitet och trygghet, eller vilka stora ansträngningar det innebär att göra ett barn tvåspråkigt och tvåkulturellt.
Däremot är jag lite tveksam på hur du gör det. Hur mycket har ni varit i Turkiet fram tills nu? Hur mycket har ni jobbat med hans språkutveckling, tex tittat på turkiska barnprogram, sjungit turkiska barnsånger, umgåtts med turkisktalande barn? Har ni inte gjort detta så är det nog läge att börja lite mjukare. Det hade varit bra om ni hann vara i Turkiet åtminstone över sommarlovet första så barnet hinner vånja sig vid landet innan det är dags för skola. Då skulle han också hinna öva språket med pappa och släktingarna, barn som han leker med ute, böcker och film.
Finns det någon annan skola att välja på där ni bor? Vad jag har förstått så fungerar väl turkiska skolor så, men det kanske finns någon privatskola med lite mjukar förhållningssätt?
Om inte skolan har stöd till barn som inte kan turkiska så kanske ni kan ordna det själv med en privatlärare? Läraren kan jobba med barnet några timmar per dag efter skolan för att gå igenom vad de gjort i skolan. Eller om det inte alls går så kanske ni ska tu ut barnet ur skolan en eller några månader och bara ha en lärare som jobbar intensivt med språkträning och förberedelse för turkiska skolan, innan han får börja där. Jag antar att ni är utskrivna från Sverige så att han inte har skolplikt, så att hemskola honom med privatlärare några månader borde inte vara något problem.
Jag arbetar internationellt och det är väldigt vanligt att barn får flytta med sina föräldrar och gå i skolor där de inte kan språket. I min partners hemland är det också vanligt att sätta sina barn i utländska eller internationella skolor så att de ska bli flerspråkiga. Barn klarar det, precis som specialister har sagt till er. Men visst, de första månaderna kan vara väldigt tuffa. Du får försöka stödja ditt barn så mycket du någonsin kan, med uppmuntran, hjälp pch mycket belöningar. Jag tror dock att du ska vara tydlig med att det är här han ska gå i skolan nu, så att det inte är något alternativ att inte gå. Precis som i Sverige - du måste vara trygg i beslutet och överföra en positiv attityd till honom, samtidigt som du lyssnar på det som är jobbigt, ger råd och stöd, och fokuserar på de små framstegen.
