Psykolog anmälningsplikt våldtäkt
Om man berättar om en våldtäkt mellan två vuxna för en psykolog som man blivit utsatt för. Psykologen vet vem som utfört gärningen är, finns det risk att psykologen bryter tystnadsplikten och upprättar en anmälan?
Om man berättar om en våldtäkt mellan två vuxna för en psykolog som man blivit utsatt för. Psykologen vet vem som utfört gärningen är, finns det risk att psykologen bryter tystnadsplikten och upprättar en anmälan?
Nej. Det är bara när det gäller barn de har en sån plikt.
Nej. Det är bara när det gäller barn de har en sån plikt.
Istället för att gissa kan man googla på vilka lagar, bestämmelser och eventuella undantag som gäller...
I vissa situationer finns, trots regler om sekretess och tystnadsplikt, en anmälnings- och rapporteringsskyldighet för hälso- och sjukvårdspersonal. Vissa bestämmelser gäller enbart inom vården, medan andra gäller för alla i samhället.
De som är verksamma inom hälso- och sjukvården är skyldiga att genast anmäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa, se 14 kap 1 § socialtjänstlagen. Man är också som hälso- och sjukvårdpersonal skyldig att till socialnämnden lämna alla uppgifter som kan vara av betydelse för utredning av ett barns behov av stöd och skydd.
Vårdgivare (den som bedriver verksamheten) ska till Inspektionen för vård och omsorg anmäla händelser som har medfört eller hade kunnat medföra en allvarlig vårdskada (lex Maria).
Om någon har drabbats av eller utsatts för risk att drabbas av annan allvarlig skada än vårdskada till följd av säkerhetsbrister i vården, ska vårdgivaren eller enheten snarast anmäla detta till Inspektionen för vård och omsorg.
Det finns också ett flertal anmälnings- och rapporteringsskyldigheter avseende missbruk, smittskydd, körkort med mera.
Alla medborgare har en lagreglerad skyldighet att avslöja/anmäla vissa allvarliga brott som är pågående eller förestående (Brottsbalken 23 kap. 6 §). Bestämmelsen avser endast de grövsta brotten som exempelvis mord, dråp, grov misshandel, rån och högförräderi. Om brottet redan har begåtts har man inte längre någon skyldighet att avslöja det.
Sekretess hindrar inte att uppgift lämnas från en myndighet inom hälso- och sjukvården till en annan myndighet inom hälso- och sjukvården eller socialtjänsten, om det behövs för att ge den enskilde nödvändig vård, behandling eller annat stöd.
Detta gäller i särskilt angivna situationer och oberoende av samtycke av den enskilde om den enskilde:
Sekretess hindrar inte heller att uppgifter som behövs för nödvändig vård, omsorg, behandling, eller annat stöd lämnas från den allmänna vården till annan, allmänt eller enskilt bedriven vård, eller socialtjänst i de situationer där den enskilde inte kan ge sitt samtycke på grund av sitt hälsotillstånd eller av andra skäl.
I några situationer får man (frivilligt) lämna ut uppgifter som omfattas av sekretess och tystnadsplikt till polis och åklagare. De situationer det kan vara fråga om är:
Om den som utsatts för brottet är underårig och det är fråga om ett brott som till exempel mord, dråp, misshandel, vållande till annans död, olaga frihetsberövande, olaga tvång, våldtäkt med mera, eller om det är fråga könsstympning. Observera att det ska vara fråga om ett begånget brott. I dessa situationer har man således inte någon skyldighet att anmäla till polis, däremot kan man ha skyldighet att anmäla till socialnämnden enligt 14 kap. 1 § socialtjänstlagen.
Om den som utsatts för brott är vuxen ska det vara fråga om ett begånget brott där lägsta straff är fängelse i ett år (till exempel grov misshandel, olaga frihetsberövande, mord, dråp, våldtäkt, mordbrand, rån). Man kan också lämna uppgifter om försök till brott där det inte är stadgat lindrigare straff än fängelse i två år (till exempel mord, dråp, människorov, våldtäkt).
Om det handlar om att förhindra förestående eller pågående rattfylleri.
Om det på grund av särskilda omständigheter finns risk för att den enskilde mot en närstående kommer att begå ett vålds-, frids- eller sexualbrott för vilket det inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i ett år. För att kunna lämna uppgifter krävs att uppgiften kan antas bidra till att förhindra brottet och att det med hänsyn till planerade eller pågående insatser för den enskilde eller för den närstående, eller av andra särskilda skäl inte är olämpligt att uppgiften lämnas ut.
Om man själv som vårdpersonal utsatts för ett brott.
Även om det råder tystnadsplikt och sekretess har man som hälso- och sjukvårdspersonal i vissa fall skyldighet att lämna upplysningar till olika myndigheter (6 kap. 15 § patientsäkerhetslagen ).
Detta gäller uppgifter om:
någon vistas på en sjukvårdsinrättning om uppgifterna i ett särskilt fall begärs av en domstol, en åklagarmyndighet, Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Kronofogdemyndigheten eller Skatteverket. Vid en förfrågan ska man motringa eller på annat sätt kontrollera vem det är som begär att uppgiften lämnas ut. Man ska bara svara ja eller nej på frågan om personen vistas på sjukvårdsinrättningen, någon annan information ska inte lämnas ut, det i ett enskilt fall begärs av Säkerhetspolisen i myndighetens verksamhet för personskydd för a) statschefen, tronföljaren, en annan medlem av kungahuset, en talman, en riksdagsledamot, statsministern, ett statsråd, en statssekreterare eller kabinettssekreteraren, b) en person vars personskydd Säkerhetspolisen ansvarar för i samband med statsbesök och liknande händelser, eller c) en person som Säkerhetspolisen i ett enskilt fall har beslutat om personskydd för, de behövs för en rättsmedicinsk undersökning, om Socialstyrelsens råd för vissa rättsliga, sociala och medicinska frågor behöver för sin verksamhet, som behövs för prövning av ett ärende om att avskilja en studerande från högskoleutbildning eller polisprogrammet, eller som behövs för prövning av någons lämplighet att ha körkort, traktorkort eller taxiförarlegitimation enligt taxitrafiklagen.
Det är inte straffbart att bryta mot lagen om det handlar om en nödsituation där det är nödvändigt att lämna ut uppgifter för att avvärja överhängande fara för liv, hälsa eller värdefull egendom, 24 kap. 4 § brottsbalken.