Jag är en sk "människohatare" fråga mig vadsomhelst.

Tack för svar! Jag instämmer i att det är något som konstruerats av människan, och jag kan ana att du kanske resonerar som så: Ont finns då människor finns och har konstruerat detta, finns inte människor finns inte heller ondska. Dock är det inget som jag ska anta rakt av, då du kan ha helt andra bakomliggande funderingar och orsaker. Det här går att applicera på en mängd olika företeelser, men vi håller oss till det här. Etik och moral finns inom mänskligheten, där mänskligheten inte finns, finns det inte, vad vi vet. 

Hur tar sig din misantropi ut praktiken? Hur uppstod den, på grund av det lidande du har sett som mänskligheten orsakat?

Börjar själv bli en sådan person som dig. Är runt 30 men har redan tröttnat på människor i allmänhet. De flesta är bara rent onda 

Men hur känner du för människor som är allmänt snälla och inte dömmer andra på något sätt. De är ju typ som djur. Jag själv är en sådan som bara försöker ta mig igenom livet och är inte i vägen för någon. 

Ojojoj! Nedsnackad i första inlägget! Vilken slagkraft! Vilket djup! Så uttänkt jag-fick-dig-kommentar! Man riktigt känner din stolthet!

(Skärpning för fan ?)

Min misantropi påverkar inte min relation till individer. Hur den uppstod vet jag inte. Den har genom åren sakta vuxit fram i takt med att jag noterat hur mänskligheten som sådan beter sig. Jag har noterat att ingen variant av människan är bättre än de andra, de är i sin mänsklighet kopior av varandra oavsett kulturell bakgrund. Den kulturella fernissan som man blir inympad med genom uppväxten är inget annat än yta att visa upp för omvärlden.

Jag tror tyvärr att det är intelligenta personer som av någon anledning inte lyckats förvalta sin intelligens i framgång som blir just misantroper.

Man är tillräckligt smart för att se att mycket av det människan sysslar med är charader för att gynna sig själva och detta i kombination med att man inte har en egen tillfredsställande nivå i sitt liv blir frustrerande.

Vad tror du om min analys?

Jag menar inget illa mot dig som person, men du som individ är obetydlig i mänskligheten som helhet enligt min syn. Du kan vara hur "djurlig" och fantastisk medmänniska som helst, det är massans agerande som är problemet, inte individen. Massan agerar inte som individer. Och jag tror att det aldrig går att få massan att enas om någonting, se bara på det sk "miljöarbetet" som exempel runtom i världen som är ljusår ifrån tillräckligt, Oreras det inte om att klimatförändringen är "bluff" på det som förr hette twitter så pladdras det om "rättvisa" i medierna istället för faktiskt att göra någonting som har reell betydelse för att bromsa utvecklingen. I detta fallet med klimatet har jag fått lära mig att något måste göras omedelbart och globalt synkront för att det ska ske någon förbättring. Då funkar det inte med massa pladder om "bluff" och "rättvisa".

Jag ska inte ens gå in på alla krig mellan "folken".

Exemplet klimat baserar jag på de senaste 40 årens diskussioner om det. 

Du verkar tycka att ondska inte existerar bland djur. När katter leker med sitt byte, så att det plågas långsamt till döds, är det bara kattens instinkt att träna sina reflexer? Och bytesdjuret upplever inte heller att det utsätts för ondska, för det har inte förmågan att tänka i sådana begrepp?

Att minimera lidande när man ska döda en individ, t ex för att man ska äta den, eller för att den upplevs som ett hot mot ens egen säkerhet eller välstånd, läs krig, är väl en typ av kulturell fernissa, som människor ibland håller fast vid och ibland struntar i när omvärlden blundar. Dvs ibland beter sig människor som djur, men ofta försöker de kontrollera sina drifter och utöva dem på ett annat sätt än djuren. Ett humant sätt som de tycker är finare än det djuriska tillvägagångssättet.

Är det alltså människans förmåga att reflektera kring etik, som gör att du värderar människor lägre än djur?

Att filosofera är lätt. Att hålla sig till sina värderingar i varje enskild handling är skitsvårt, men ganska kul att försöka. Men oavsett hur högt jag strävar i mina värderingar, och säg att jag lyckas till 70%, så kommer jag alltid vara mindre älskvärd än en hund i dina ögon? 

Och jag fattar att ditt hat inte riktar sig mot enskilda individer, så jag argumenterar inte för att du ska göra ett undantag för mig. Eller Lisa, eller Pelle. Ingen i kollektivet människa uppnår 100%. Därför är människan som art att betrakta som ond och hatvärd?

Djur dödar dock ej av ondska. Utan för att kunna äta alternativt leker för att träna upp förmågan att jaga. När det gäller tamkatter så är det människan som har gjort dem tama och ger dem mat, men instinkterna finns ju kvar och därmed dödar de för att deras hjärna tror att det behövs för överlevnad även om det kanske ej är så. 

Människan är den enda varelse som startat fabriker för sina byten för att kunna döda mer strukturerat och därmed ökar lidandet för våran mat. Tex kycklingar lider ju hela deras liv i fabriken medan en mus som dödas av tex rovfågel lever ett fullt liv och dör på ca en minut. 

Så instinkter är inte ondska? Är inte våldtäktsmän onda? Eller handlar det om att man går på instinkt, men inte förstår att man gör någon illa? Om en efterbliven person våldtar, är det ondska?

Om en katt leker och sakta dödar en mus så är inte detta en ond handling? Eller är den ok för att den tränar sin förmåga att jaga?

Hur har din barndom sett ut? Hade du en trygg uppväxt med föräldrar som älskade och såg sig?

Hur har livet tett sig i övrigt? Har du fått kämpa dig genom livet eller upplever du att du har haft det ganska lätt för dig?

Hur har du det med relationer? Hur upplever du dig bli behandlad av människor i din omgivning? 

Tack Mx, dina frågor förtydligar det jag försökte få fram. Fabrikerna Mia skriver om har ju inte vuxit fram av ondska. Jag är visserligen vegetarian, men förstår ändå att köttindustrins syfte är att förse människor med mat samtidigt som tid frigörs så att människorna kan sysselsätta sig med annat.

Det pågår en omställning mot mer etiskt protein. När vi försöker hitta sätt att livnära oss utan att döda, ser jag det som att vi försöker minimera lidande. Vi kan det dels för att vårt matsmältningssystem skiljer sig från exempelvis vargens, men framförallt för att vi har förmågan att reflektera kring etik och moral.

Människans etik, samvete eller vad vi ska kalla det är verkligen inte i toppklass, men att vi skulle vara mindre värda eller mer onda än vargen bara för att vi har fått denna svårkontrollerade förmåga, kan jag inte hålla med om.

Jag hade en alkoholist till far, men i övrigt var den trygg. Inget misshandel eller så, vi hade mat på bordet varje dag. Vi flyttade runt mycket är väl det mest negativa så här retrospektivt. Antar att jag därför har svårt med anknytning till folk. Efter att jag blev vuxen har jag haft det lätt, särskilt efter jag gjort mig fri från skulder. Har alltid haft ett arbete, och med åren alltmer välbetalt, dock bara för att jag måste ha en inkomst.

Jag blir behandlad så som jag tillåter folk att behandla mig. Det bör väl inte komma som någon överraskning, men alltför intesiva relationer finner jag bara tråkiga och jobbiga. Vet inte om det är tråkigt för att det är jobbigt eller tvärtom. Har ett par vänner som förstår och är därför inte påträngade. Har 4 syskon men det går långt mellan varven där vi träffas, särskilt efter att mamma dog för några år sen, hon var liksom kittet. Men inte ens släktträffarna var särskilt behagliga mer än några timmar. Jag ogillar som sagt inte människorna omkring mig

Så, visst, min levnadssituation spelar säkert in på min avoghet mot det mäskliga släktet. Men å andra sidan har jag ju haft mer tid att reflektera över den på ett sätt som man kanske inte har när man är upptagen med det sociala livet och baserar sin syn på mänskligheten utefter de relationer man har med andra i sin omgivning.

Tar du mycket ansvar för dig själv och andra?

Intressant fråga, den om det är människans förmåga att reflektera kring etik som gör att jag inte känner detta "hat" mot djur. Har aldrig funderat ur den synvinkeln.

Nu när jag sitter och funderar, så ja, det kan vara en anledning. Just med tanke på att vi har den förmågan och ändå beter sig mänskligheten mångfallt värre än katten. Katten å sin sida har inte förmågan utan lever utefter sin natur. Nu vet ju ingen, men jag har svårt att föreställa mig att katten känner njutning och endast därför "leker" med bytet.

Vi ska väl inte glömma att katten är formad av människan genom sin avel, eller gör vilda, dvs av människan oformade djur, samma sak? Vet inte så mycket om naturliga vildkatter, men de stora vill ogärna slösa dyrbar energi på att leka utan dödar sitt byte så fort som möjligt.

 

Att djur mördar och våldtar är vanligt i naturen. Det borde väl anses som onda handlingar? Eller är man bara ond om man förstår att man är ond?

Människan har moral, etik, värdegrund och är väl den enda varelsen som faktiskt tänker på andra och inte bara går på drift eller instinkt. Det skulle i så fall betyda att människan är den absolut snällaste varelsen på jorden. Det finns inte många djur som låter bli att mörda och våldta för att man förstår vad det innebär.

Även om människan är den varelse som hjälper naturen mest, så är vi den art som även förstör mest eftersom vi är så många och så utspridda. Vår hjärna har gjort oss extremt framgångsrika som art.

Denna sagda hjärna har även gett is möjlighet att ljuga, dupera, fjäska eller mobba beroende på vad vi vill åstadkomma. Denna förmåga kan såklart anses vara riktigt tråkig gällande människosläktet.

Människan är som vilket djur som helst. Varken bättre eller sämre. Extremt utvecklad hjärna förvisso.

Där svarade du också på hur din misantropi uppstod: Genom värdering. Genom känslomässig värdering om man ska vara lite mer exakt. Misantropi innebär avsky, ur avsky växer mer avsky och ur det är det inte omöjligt att det växer fram mer lidande.

Det är just yta vi har möjlighet att visa upp, vi kan inte höra yta. Förvisso kan man känna på ytor, men inte på avstånd, vilket är lättare med främmande människor. Kultur är väl egentligen odling.

Jag får intrycket att det inte rör sig om äktat, grundad misantropi, förmodligen för att du inte nedtecknat mer ingående tankegångar eller härledningar kring det. Menar inte att det är så, det är bara ett intryck.