Vad kan min mormor ha haft för diagnos?

Hon hade bra föräldrar enligt min mamma dock var de väl kristna och tyckte det var ska skamligt med kramar och dylikt. Glömmer aldrig att jag frågade henne vid ett tillfälle om jag fick en kram men det ville hon inte.

Tror inte att det nödvändigtvis handlar om en diagnos. Du kanske har mer information? Nu vet jag inte vilken generation hon tillhörde men är det en mycket äldre generation så var kramar eller visa kärlek för barn inte så vanliga, barn fick inte leka på söndagar eller i övrigt vara barn s a s. 

Det som hör till ovanligheterna är väl stökigt hem och misshandeln via maten.

Fast då var det väl så hon lärde sig att det skulle vara. Och måste ju vara svårt för din mamma att vet hur hennes mammas föräldrar var, det kan hon ju omöjligt veta annat än andrahandsinfo. 

Att ha föräldrar som ser kramar och känsloyttringar som skamligt låter inte som bra föräldrar i mina ögon. Och det kan ju ha varit ett av många problemområden som säkert påverkat din mormor och hennes förmåga att ha och uttrycka känslor. 

Ja det har du rätt i. Samtidigt var det min mammas morföräldrar som tog hand om henne, gav henne mat och kläder 

Jag skulle faktiskt misstänka någon form av dolt missbruk som även hennes föräldrar försökte dölja/ täcka upp för.

Ho kunde bli så arg utan att man visste varför har mamma sagt. Och mitt barn är likadant:/

Hur gammalt är ditt barn?

Jag tror inte du ska applicera hur din mormor var på ditt barn.

8 år. Det är min mamma som insinuerat att hon är likadan i det avseendet och det känns inte alls bra. De hade ju hemsk relation. Och eftersom vi tror mormor hade en diagnos så är jag orolig att mitt barn ärvt den

Kanske kan vara intellektuell funktionsnedsättning och/eller autism? 

Surkärring skulle man kalla det.

Ts jag tycker det är en rimlig tanke. Eftersom att ni gör en utredning så är det väl något hos ditt barn som fungerar mindre bra. Antagligen kommer de under utredningen fråga om avvikande beteenden, eller diagnoser i familjen. Många diagnoser förklaras till stor del av arv tex NPF diagnoser.

Mer relevant är nog vad du kan ha för diagnos

Dåligt självförtroende, en personlighet som var sån, brydde sig inte, skaffade barn fast hon egentligen inte hade något intresse av det osv. Det behöver inte finnas en diagnos. Det finns människor som inte ska bli föräldrar. Människor som är för självcentrerade för det. Alla människor gillar inte att kramas. Det kan finnas många anledningar till det. Allt är inte grundat i en diagnos. Det kan vara att man faktiskt inte är lämpad till olika saker. 

Jag tycker inte att du ska fundera mer på det. Du kommer aldrig få ett svar om en utredning aldrig har gjorts. 

Jag tror det är allt för lätt att sätta diagnoser på andra för att bearbeta sitt eget trauma. (Din mamma kanske gör det genom att insinuera det) så länge du inte har en diagnos på ditt eget barn så ska du inte anta något.

Lätt att bli ilsk över något kan alla barn bli. Då gäller det att du sätter gränser i stället. Dvs uppfostrar i stället för att agera eftergivet. T ex om ditt barn får ett utbrott för att den inte får något så ska du ändra dig och ge barnet det. (För att välja den enkla vägen ut som förälder) Sånt är direkt skadligt för barn.

Det är svårt att säga så här i efterhand om det fanns en diagnos.

Dessutom kan människor ha drag av flera diagnoser, exempelvis så behöver npf-symtomen inte vara så tydligt avgränsade från varandra. En person kan ha Asperger-drag och samtidigt ha drag av olika typer av ADHD, utan att fullt ut uppfylla alla kraven för någon av de två diagnoserna.

Dessutom kan det samtidig finnas psykologiska svårigheter, man kan ha en komplex problematik. 

Sociala aspekter kan också finnas, personen kanske inte ville ha barn o.s.v., som någon tidigare nämnde.

Långt tillbaka var många mer restriktiva med fysiska ömhetsbetygelser, men att aldrig kunna ge sitt barnbarn en kram är konstigt, även om man tar hänsyn till det. 

Känner du till något om andra släktingar, finns det någon som har/hade en diagnos eller tydliga drag av en sådan? Sådant kan vara en ledtråd.

Det ä väldigt obetänksamt av din mamma att göra den jämförelsen. Ditt barn är ett barn, och är i processen att lära sig att hantera känslor. Din mormor var en vuxen och borde ha haft den kollen redan, men hade av någon anledning inte utvecklats i det avseendet.

Man kan inte ställa samma krav på ett barn som på en vuxen, och därmed inte heller jämföra deras nivå av utveckling. 

Men om ditt barn ofta blir arg och har svårt att hantera sin ilska så kan ni som föräldrar hjälpa henne att utvecklas.

Adhd är det som finns som vi vet i familjen/ släkten

Ja det har du rätt i. Vi gör allt för att hjälpa henne men ingenting som verkar hjälpa