Anonym (Nyfiken) skrev 2024-06-22 18:54:04 följande:
Nyfiken - just åldern i sig, hade ni sagt samma om jag och mannens åldrar varit omkastade?
Eftersom skillnaden mellan 36 och 41 för mannen är så gott som helt utan relevans, medan den för kvinnan är
mycket relevant, när det gäller risken för down's etc och olika komplikationer både under graviditeten och vid förlossningen så gissar jag att de flesta inte hade sagt samma sak om åldersskillnaden var den omvända, nej.
Jag hör nog också till kategorin som skulle säga att du är (snudd på) för gammal, om jag ska vara ärlig... jag förstår er längtan och det där pirret man känner vid blotta tanken på ett barn till, men där är så många aspekter här som väger in:
1. Den kraftigt ökade risken både för olika typer av komplikationer och olika typer av missbildningar och sjukdomar. Bortsett från att ni måste veta att ni skulle klara av att hantera det (se punkt 3 nedan) så är ju frågan om ni vill riskera detta för
barnets skull.
2. Du säger att ni kan klara det praktiska (ekonomi etc) även om ni skaffar ett tredje barn, men att det kommer att kräva anpassningar och planering. Det är ju upp till er om ni anser att det är värt det, men det är också upp till de barn ni redan har. Har ni tänkt igenom allting från
deras perspektiv? Alltså hur ett tredje barn skulle påverka
dem, och vilka anpassningar de skulle behöva "stå ut" med? Kanske kommer ni fram till att de skulle ha mer att vinna än att förlora på det, men det är viktigt att ni faktiskt tänker igenom det, och inte bara utgår från vilka anpassningar och kompromisser ni måste göra för
egen del. Jag säger inte att ni inte redan har tänkt på detta; jag säger bara att det är viktigt
ifall ni inte har tänkt på det :)
3. Knyter an till föregående punkt: du säger att ni skulle klara ett tredje barn med viss ansträngning - vad händer om ni får tvillingar? Eller om ni får ett (svårt) sjukt barn? Eller ett barn med påtagliga funktionsnedsättningar av något slag? Denna risk finns så klart alltid, men det ändrar inte det faktum att man måste ha marginaler nog att kunna hantera det (både känslomässigt och praktiskt), oavsett om det gäller första eller femte barnet.
4. Bortsett från den ökade risken för komplikationer, missbildningar etc så påverkar din ålder även hur du kommer att vara som mamma när barnet växer upp. Jag har själv fyra barn (så jag förstår som sagt
helt din/er längtan), och jag kan ju säga att jag hade
aldrig orkat om jag fått min yngste när jag var 42 år gammal... Alltså, inte att jag inte hade orkat med honom
då, men att ha en tioåring nu, när jag är 52 - för att inte tala om en tonåring när jag är ännu äldre - jag hade verkligen aldrig i livet orkat det. Och då har jag ändå alltid varit frisk, vältränad, lite av en superkvinna enligt omgivningen. Med det händer nåt när man kommer i klimakteriet och därefter. Plötsligt orkar man inte alls som förr... Nu är detta ju naturligtvis också olika från person till person - jag bara menar att bara för att du känner dig full av energi och som att du orkar allt
nu, så har du ingen aning om hur din ork kommer att vara om tio år, och ännu längre fram.
Nu känner jag mig jättenegativ - jag förstår som sagt sååå väl din längtan, men om ni bestämmer er för att köra är det ju viktigt att ni verkligen, verkligen har tänkt igenom
allt.
Grodan294 skrev 2024-06-22 19:16:21 följande:
Blir lite nyfiken på vad ni som tycker ts är för gammal. Jag och min man är 35 år och 37 år. Är vi också för gamla för att skaffa ett tredje barn?
Nu kanske du inte tycker att 6 år är så mycket enbart sett till antalet år, men orkesmässigt är det en enorm skillnad. Inte nu (antagligen), men om 10 år.
Anonym (B) skrev 2024-06-22 23:06:49 följande:
Samma siffror, men i mitt yrke vet jag mer än du.
Anonym (B) skrev 2024-06-23 04:06:16 följande:
A lie is a lie due to the pretender?s belief, and yet by the end game of the one he trusts.
Haha, förlåt, men kunde inte låta bli att skratta när jag läste dessa inlägg! Snacka om att leva upp till fördomarna om socialt inte helt kompetenta vetenskapsnördar 😆