Hur reagerar du om ditt barn tar sönder kompis saker medvetet?

Hur lät diskussionen efter leksaken gått sönder?

Jag hade absolut ersatt leksaken.

Föräldern kvittrade något om att det där nog går att laga och att "XX:s pappa fixar nog det där". Barnet fick ingen direkt tillsägelse heller, det var vi som sa ifrån istället. Det var en liten skitsak egentligen, men jag studsade verkligen över att föräldern inte erbjöd sig att ersätta eller fixa. 

Hur gamla är barnen och vad var det för leksak? 

Barnen är fem år och det var en utklädningsmask av plast. 

Alltså jag håller med dig men kan bero på gästens situation. Om man har ett barn men agerar på detta sättet och inte har bra ekonomi kan man ju aldrig göra någonting. 

Sen kan det ju vara så att gästen tänker att nästa gång vi kommer över köper vi ett fint vin eller något som kompensation. 

Slängde gästen iaf bad om ursäkt och det var en engångsföreteelse så tänker jag att man får släppa det. 

Det var första gången gästen var hos oss och gästen kommer inte att vara välkommen tillbaka. Varken barnet eller föräldern bad om ursäkt, inte förrän vi flera gånger sa till barnet att hen skulle be om ursäkt klämde föräldern fram en. Jag ser faktiskt inte heller hur ett fint vin skulle kompensera min femåring. 

Det är inga personer med dålig ekonomi. 

Ja det var verkligen ett dåligt beteende ifrån gästerna, förstår att ni är irriterande över deras sätt.

Personligen hade jag nog gett de fler chanser, och jag hade ifrågasatt deras beteende.

Hade uttryckt mig ungefär såhär."Är ni seriösa? Varför säger ni inte till ert barn när han har sönder sakerna? Och varför erbjuder ni inte ersättning för skadan? Om ni fortsätter på det här viset kommer vi inte bjuder hem er något mer."

Givetvis behöver man inte vara lika rak som jag brukar vara,  att man sätter tydliga gränser vid dåligt beteende är generellt bra för relationer.

Ett av mina barn hade en period sönder det mesta i sin väg. Han visste inte hur stark hanvar och kastade det mesta när han lekt klart.
Så jag bad mina vänner plocka undan saker som deras barn var extra rädda om samt dyra saker, elternativt stänga dörren till deras rum.
Jag erbjöd mig alltid att betala för saker som gick sönder och passade på extra för att hinna stoppa innan det skedde.

Oftast bjöd jag hem dem till oss där det redanvar barnsäkrat. 

Leksaker går sönder ibland. Det hör liksom till och är något vi räknar med. Vi plockar undan saker som vi är rädda om innan barnen har kompisar över. Vi räknar med visst svinn och har aldrig bett om kompensation.

Det som står ut i händelsen är att barnet med vilje tog sönder leksaken. Just för att det var medvetet så hade jag som förälder till barnet tyckt att det var extra viktigt att laga, kompensera och försöka ställa till rätta. Helst genom att barnet själv är med och gör det eller i alla fall hjälper till, men, om det handlar om en speciellt trulig och svår dag, i alla fall får se på hur jag som förälder ställer till rätta och ber om ursäkt.

Det var precis det vi reagerade på. Visst går saker sönder ibland, men det här var ytterst medvetet. Dessutom hotade barnet med att ta sönder leksaken igen, när den var lagad. Återigen utan vidare kommentar från förälder.

Nej men efter denna ytterligare information så överdrivet du inte. Visst alla är olika och så men en förälder som är så pass obrydd är ju bara otacksamt och oartigt. 

Ja, märklig reaktion från förälderns sida. Eller brist på reaktion. Det hade varit lättare för dig om föräldern inte varit där för då hade du kunnat gå in och styra upp, som man ju gör med 5-åringar. Ska barnen leka igen hade jag föreslagit på lekplatsen ...

Mitt barn hade en kompis som tog sönder hans saker med flit. Föräldern var obenägen till uppfostran så barnet fick allt han ville ha, speciellt om han blev upprörd för att föräldern var obenägen till gränssättning och rädd för konflikter.

Det här är en av faktorerna som skapar en narcissistisk personlighet som äldre tyvärr.

Det är nog bra om ni minimerar kontakten, sånt här kommer att spilla över alltmer.

Om det verkligen var med flit och lite så där trotsigt som femåringar kan bli igen skulle ungen först  få en rejäl uppsträckning, och få be ordentligt on ursäkt. Eventuellt också få laga leksaken om det gick. En enkel limning klarar en femåring. Sedan skulle jag själv be om ursäkt och erbjuda mig att betala för en ny. 

Jag skulle säga till mitt barn på skarpen och, om möjligt, förhindra att han tar sönder leksaken. Tog han sönder den med flit skulle jag självklart säga till föräldrarna/barnet att vi kommer att ersätta den. Den ersättningen skulle sedan mitt barn behöver stå för.
Tar mitt barn sönder något ab misstag, skulle jag erbjuda att ersätta det.