Jag duger inte

Det är ofta någon som skriver elaka saker. det bästa är att bara ignorera det.
Vi andra, som vill dig väl, finns här också, men det är inte alltid som vi skriver något.

Jo, jag förstår att det är ett troll men eftersom jag håller på med självhat spann jag vidare på det. Destruktivt beteende är bara förnamnet. 

Vad kass du är på Spot the dragon.
Det finns ju ingenting i ts som tyder på att det är den som du tror.

TS:
Frågetecknet har fått för sig att du är Kaffedraken, trots att ingenting i ditt sätt att skriva tyder på detta.

Tack. 
Det känns bara som att tiden rinner från mig. 
Jag har en ganska knackig relation med min familj, det har pågått ett tag och jag har inte kraft nog att göra något åt. Som sagt är jag en people pleaser, jag avskyr konflikter och för att reda i det här hade jag behövt säga ifrån och det kommer inte att tas emot väl. Det kommer inte finnas en lösning där vi kan gå enade ut utan vi kommer få klippa och jag kommer bli syndabocken. 
Jag har haft planer på att faktiskt göra det men det skulle betyda att jag förstör även för dem och dels vill jag inte det, dels kanske jag förtjänar att må såhär? Eller, jag har inget att vara ledsen för. Mina känslor är aldrig rätt. 

Och vad gäller kärleksrelationer, varför skulle någon vilja ha mig? Det är så mycket med mig som är fel. Dålig självkänsla, trasig i själen, trassliga familjekontakter, för gammal, för högt body count. Jag är inte ful men det är verkligen inget speciellt med mig. Det finns massor av människor som är sötare/snyggare/sexigare/smartare. Det finns ingen anledning att välja mig. 

Mitt huvud är inte snällt med mig, jag skulle behöva en paus från mig själv.

Igår fick jag ett meddelande från en som stått mig så otroligt nära. Jag vill att du ska vara lycklig stod det. Och det enda jag kände var, varför skulle jag förtjäna att vara det, varför skulle den här personen önska mig lycka när hen faktiskt är den som krossade mitt hjärta?
 

Du kan skapa din lycka inne i sig själv och som singel. Du behöver inte hänga upp hela din självkänsla och sk lycka på att duga för någon annan. Denna personen ville inte vara med dig, det betyder inte att du är fel, bara att ni var fel för varandra och det inte fungerade.

jobba på att bli bästis med dig själv och sluta vara självkritisk, kommer du tillslut hitta lugnet och harmonin. Prioritera dig själv först.

Jag fick den känslan.
Jag är inte Kaffedraken, men jag kan förstå att mitt ältande påminner om hans. Däremot skulle jag inte anklaga någon annan för min olycka, det är ju mig och mitt huvud det är fel på.

Jamen precis. TS, Kaffedraken är en mkt märklig man som använder FL istället för den terapi han skulle dra mkt nytta av. Han spammar sönder andras trådar och är en offerkofte-misogynist av rang.

Jo, till och med jag som inte hänger här så ofta känner till den användaren. Men det är inte jag, jag är bara trasig och förvirrad och olycklig just nu.
Och jag vet inte hur jag ska ta mig ur det. För att lyckas måste måste jag ta ganska stora beslut angående mig och mina relationer och måste såra andra på vägen. Vet inte om jag klarar det, är kanske hellre olycklig själv istället. 

Hur gammal är du TS?

Om inte döden står och knackar på dörren om några timmar är det aldrig för sent 

37. Så jag är inte lastgammal, det bara känns som att det är för sent för allt. För sent att bilda familj, för sent att göra något av livet.
I min ålder har många redan partner, barn, vettig karriär.
Vad har jag gjort? Jobbat. Och jag har inte ens tjänat pengar ordentligt på det. Jag har jobbat med sånt jag tycker är roligt och jag är bra på mitt yrke, men man blir inte rik. Nu går jag +/- noll varje månad, ofta lite minus, men jag tänkte vad ska jag göra med mina sparade pengar? Vad ska jag ha dem till i framtiden? Det är ju bara jag och när jag sen står där själv, inte har någon annan så får jag väl ta den smällen då att pengarna är slut.

Jag kommer inte längre nu, om jag inte tar den där stora fighten med de i min närhet. Klipper banden, säger ifrån. Men jag har inte den kraften.

Och det är bara så hopplöst allting, jag känner mig verkligen värdelös. 

Hög Igenkänningsfaktor på den. För mig kommer det ursprungligen från min mamma, som ägnade hela mitt liv till att isolera mig och tala om hur oduglig och oönskad jag var. Hon gick bort härom året och först nu i år är jag på en plats mentalt kan tänka tanken att det var fel, och att jag faktiskt är värd att  börja älska och bygga upp mig själv.

Just nu är det två steg frammmåt, tre tillbaka men jag jobbar på det ändå. Nästa gång jag ser mig själv i spegeln kanske jag kan hålla mig neutral och inte upprepa alla dåliga ord som ett mantra. 

Jag är ungefär lika gammal som du och känner igen mig.. jag har barn men har inte åstadkommit något annat. Bor i en hyresrätt i ett stökigt område , tog uppehåll från en utbildning när jag fick yngsta barnet och har bara skjutit upp att börja igen (ska iförsej faktiskt göra det till hösten), har inget ordentligt jobb och tjänar bara svarta pengar just nu så jag kan inte ta mig härifrån. Har skulder också men håller på att bli av med dom.

Har varit med om mycket jobbigt också, bland annat med min nuvarande som är pappa till yngsta och inte har varit så snäll mot mig och det krisar rejält i förhållandet men är livrädd för att bli ensamstående igen.. fast jag nästan är det redan för jag får inte mycket hjälp. Jag känner mig bara så totalt fast där jag är och så misslyckad när jag ser var andra i min ålder är, jag ångrar såklart absolut inte barnen men ångrar alla dåliga val jag har gjort. Ibland känns det väldigt hopplöst. 

Men det är inte för sent för dig. Vet inte om du har skrivit om du är man eller kvinna men oavsett vilket så är det inte för sent för barn eller familj , känner många som har fått första barnet efter din ålder (både män och kvinnor). När du inte har barn än har du ju dessutom fler möjligheter , om du skulle vilja skulle du ju till och med kunna börja om nån helt annanstans. Och om du verkligen går in för att försöka träffa nån tror jag att du kommer göra det. Det är ju iallafall positivt att du är bra på ditt yrke och tycker det är roligt , det betyder mycket.. 
Och så tycker jag du ska prata med nån t.ex psykolog om hur du känner. Jag har bokat tid hos en psykolog jag var hos förut nu i veckan .. Du förtjänar att må bättre och det tror jag du kommer kunna göra. 

Fint av dig att lyfta och inte döma.

Det är uppenbart vem du är, från den andra tråden. Du måste någon gång fatta, att om man söker en livspartner som ska älska en och respektera en, så går inte det till så att man deltar i gruppsex med främmande gifta män. Då händer det inte. Du måste söka någon annanstans, och inte låta den man du då träffar veta att du har gjort sådant.

Att den här mannen kunde vara gullig och gosig mot dig just när ni umgicks, betydde ju inte att han älskade och respekterade dig. Utan det var nog hans sätt mot varje kvinna som han var intim med för ögonblicket. Bara det att han hade ring på fingret borde ha varnat dig för vad han är för typ.

Vad har det där med det här att göra? 
Jag tänker inte förneka det jag har gjort men ärligt har ingen annan att göra med hur många sexpartners jag haft eller vilka fantasier jag levt ut. Skulle jag nu råka träffa någon (letar inte, orkar inte, vill inte) så tänker jag så klart inte berätta det.  Det är ingen hemlighet men jag tycker det är förkastligt att bli dömd för något som man har provat göra (EN gång) under en period som singel. Det är väl hur jag är i ett förhållande som är det viktiga om det nu är förhållande man vill ha?
Ja, jag är skitledsen att det blev som det blev då. Hade jag kunnat göra det ogjort så hade jag. Men jag är också ledsen över andra saker i livet, att det blev som det blev med självkänslan går så klart inte att beskylla denna människa för. Det är många saker som hänt i mitt liv under lång period och jag var inte stark nog att hantera att bli sårad bättre än så här. 
Men det var toppen på isberget, inte denna enskilda händelse som fick mig att tappa balansen. 

Och ja, jag skäms för att jag blev så ledsen och jag skäms för att jag kände nånting. Jag tycker inte att jag är värd att känna. 

Ingen aning om vad som hänt.

Skam och ånger är känslor som ska hjälpa oss att inte göra samma misstag igen så att vi inte blir utkickade från flocken.

Gör inte samma sak igen. Gå vidare. Hoppa upp på hästen igen. Dejta seriöst, du hinner nog hitta någon! Skit i gifta män!