Hur göra med tonåring som mår dåligt i skolan?

Fortsätt försök få henne till vården. Ge inte upp! 

Prata med skolan igen och igen och igen om deras skyldigheter att anpassa. Om dottern får en vårdkontakt kan denna också prata med skolan.

Behöver hon verkligen gå på alla lektioner? Det låter som att hon har ganska lätt för skolämnena. Ni skulle kunna göra ett schema (tillsammans med skolan!) där hon går på en eller två lektioner per ämne i veckan. Förmodligen kommer hon att hänga med ändå. Om hon inte tvingas dit lika mycket kanske hon orkar med den tid hon måste vara där. Och det blir mer tydlighet och struktur i vardagen. Mitt eget barn har ett liknande upplägg och det funkar bra. 

Gå till vårdcentralen och kolla up barnets mage först o främst innan man tar det som psykiskt 

Skolan ligger bredvid där han bor.

Kraven kommer från henne själv och pappan, jag försöker gång på gång få henne att släppa lite på prestationsångesten, men det går inte.

En möjlighet är att du och pappan går till en psykolog och pratar ihop er om hur ni kan hjälpa ert barn. Vi har haft lång kontakt med BUP utan att de har träffat barnet. Det är ju inte optimalt, men mycket bättre än ingenting. Ert barn har tillgång till sin journal, får man komma ihåg i så fall. 

I min stad kan man vid behov få undervisning i mindre grupp för barn med särskilda behov. Rektor fattar beslut om detta. Borde väl vara så överallt i Sverige? Ta kontakt med rektor och elevhälsa. Har ni pratat med skolsyster? Skolsyster var min hjälp en gång när skolan inte ville hjälpa till på rätt sätt. Genom en remiss till en mottagning på sjukhuset gjordes en utredning som visade vilket stöd mitt barn behövde. Sen följde skolan detta. 

Kunskapsskolan har lösningar för barn som pga autism inte vill vara i skolan. Rekommenderar Kunskapsskolan, de är mycket duktiga på olika anpassningar. 

Hon står i kö, men det är över 200 före.

Det är inte säkert att alla tackar ja , många står ju i flera köer.

Men inför nian är det redan fullt, de gör ju inte nya klasser, så det är bara om någon slutar.

Flytta igen så hon får ny skola.

Tyvärr inte. I vår stad finns en friskola med inriktning på npf, men annars är det upp till varje skola att hitta lösningar. 

Ja, det är upp till varje skola och varje rektor. Så är det också i vår stad.

Kan hon inte gå tillbaka till sin förra skola om den fungerade?

För långt bort tyvärr.

Vad menar du med vårdkontakt? Om du menar psyk eller hab är det rätt lätt att förstå varför. 
Har du aldrig varit ung? När man är ung vill man vara som alla andra. 
När jag var tonåring, motsatte jag mig både BUP och sedan att utredas, men jag blev tvingad. Vem fan vill vara ett missfoster liksom? 

Självklart har jag varit ung. Var dessutom utfryst från sexan till nian samt mobbad av några äldre killar i högstadiet. Jag har aldrig passat in, inte ens som vuxen. Men till skillnad från "alla andra" så har jag aldrig velat vara som dem. Jag hade också ont i magen regelbundet pga situationen i skolan men till skillnad från TS dotter så ville jag dit ändå för att de andra inte skulle ha "vunnit" den dagen över mig. Att TS dotter är hemma och frånvarande gör henne inte "som alla andra" heller. 

Nu har jag två barn som för tillfället genomgår en jobbig tid (separation) och tack och lov så har de inte din inställning utan går till kuratorn och pratar av sig. Själv har jag börjat gå hos psykolog för att hantera det som skett samt reda ut mina egna problem som gjort att jag är där jag är. Sannolikt kommer det även att leda till en autismutredning av mig när allt lugnat ner sig. Det är inget jag medvetet sökt men det finns alldeles för mycket som pekar åt det hållet. 

Jag har varit i situationen med min äldsta. Hon började på en linje i gymnasiet som hon märkte ganska tidigt att den inte passade henne. Lite kvarvarande sorg från hemförhållanden i det andra hemmet gjorde att det blev för mycket. Hon kämpade på till årsskiftet, gick några gånger efter det men sen tog vi beslutet att hon skulle sluta och börja om nästkommande år med ny linje. Hon har inte några diagnoser eller behov av stöd men mådde riktigt dåligt under den här perioden. När kraven försvann, återkom hennes vanliga jag igen.

Jag förstår att din dotter kanske inte vill gå om men jag tänker hälsa i första hand för hon har många år kvar som hon ska orka. Med diagnoser som ställer krav på både anpassning och kanske särskilt stöd i skolan så har det helt enkelt blivit för mycket belastning. Fokusera på henne och hennes mående så att hon får stöd. Sök hjälp hos elevhälsan, BUH (barn- och ungdomshälsan) eller BUP för hennes del, snarast! 

Skolan är en väldigt stram organisation som inte lämnar så mycket utrymme för vila och återhämtning som kan behövas i perioder under terminerna.