Baby blues eller förlossningsdepression?

Tredagarsgråten. Det är så vanligt att det har ett namn. Din kropp ställer om hormonerna och allt är huller-om-buller. 

Ta det så lugnt du kan. Ta stöd av nära och kära. Om det blir värre eller inte gått över efter två veckor ska du kontakta vården, annars låt andra ta hand om dig, var snäll mot dig själv och vänta ut eländet. För majoriteten släpper det efter en till två veckor. 

Och jättegrattis till lilla bebisen! :) 

Ja men vist!  jag känner igen mig. Detta var med mitt första barn. 
Jag hade inga anknytningsproblem till mitt barn. Men jag var tveksam till min relation till min man, det var tankar som jag aldrig hade tidigare.

En klen tröst är att det blir allt vanligare att förstagångsföräldrar blir äldre, särskilt i väst. Dessutom lever vi betydligt längre än generationen som levde för 100 år sedan. Sjukdomar som var en dödsdom då är inte en dödsdom idag.

Det finns en anledning till att länder höjer pensionsåldern då pensionssystemet blir urholkat;)
Det har till och med blivit ett problem att vi lever länge.

Men du förresten, menar du riktig ångest? I så fall tycker jag att du ska kontakta vården och få ett stödsamtal så att de kan kolla läget och du kan få råd. 

Ja det låter som baby blues/tredagarsgråt. När mitt ena barn var 3-4 dagar gammal började tårarna helt plötsligt rinna konstant för allt och inget och tankar, oro och ångest snurrade runt. Det är hormonellt och går över. Skulle det inte gå över inom ett par veckor kan du prata med bvc eller med mvc vid efterkontrollen.

Jag håller med föregående att det låter som baby blues. Men om du upplever att din ångest är för stark tycker jag att du ska kontakta vården ändå! Bara för att det är vanligt så ska man ju inte behöva ha allvarlig ångest. 

Och angående åldern så vet jag hur du känner, fick min son (första barnet) för 4 månader sen precis innan jag skulle fylla 33. Men det är så vanligt nu att vara >30 om förstföderska och faktiskt så tror jag ålder även för många fördelar med sig - mognad, livserfarenhet, självinsikt, självkänsla/förtroende och en tydligare bild av hur man vill att sitt föräldraskap ska vara. Givetvis kan man ha det även som yngre förälder men jag tror ändå att detta är saker som befästs mer ju äldre man blir 🌸

Du har så rätt! Min första barn fick jag när jag var 23 och mitt andra när jag var 31.

Jag kan villigt erkänna att jag inte alls var redo som 23 åring. Men det gick ändå. Ekonomin var betydligt tryggade när jag var 31. Jag var mer trygg och lugn i mig själv som 31 åring. Med det sagt spelar det också en viss roll om hur många barn du har, du bli alltid lite stadigare med barn nummer två ;)

Folk ska heller inte klandra sig själva med att man måste passera 30 för att bilda familj. Det är svårt att hitta bostad ,arbete och spara pengar som ung idag. Det är så många måsten du måste göra innan du ens har råd att bilda familj. Viktigt att ta hänsyn till detta också.

Jag fick ett kraftigt ångestpåslag då man egentligen brukar få baby blues. Mådde ganska risigt med ångest under hela perioden jag ammade men var under kontroll så jag gjorde inget åt det.