Börjar jag få en medelålderskris? Rädd för döden
Hej,
Är en man, 38 år. Har senaste månaderna grubblat mycket på livet och ens existens. Gått och blivit väldigt rädd för döden. Eller framförallt just biten med att sluta existera. Vårt medvetande skapas av vår hjärna, och när den slutar fungera tar det slut. När man läser om andra som är rädda för döden så är det absolut vanligaste svaret "Men du slutar existera så du kommer inte veta om att du är död ändå, du är bara borta". Men det är just det som skrämmer mig, att sluta existera. Jag är förälder, att bara vara borta helt plötsligt, utan någon vetskap om att jag eller mina barn ens existerat skrämmer mig. Och att det kan hända på tusentals olika sätt förutom den naturliga vägen. Läste om en pappa häromdagen som föll ihop och dog när han borstade tänderna med sin dotter. Plötslig blödning i hjärnan.
Dessutom är jag väldigt orolig för vad som skulle hända med mina barn om man plötsligt dog, i en olycka, hjärtattack eller liknande. Gått och tecknat ordentlig livförsäkring etc.
Tänker även mycket på vad fasen man gör med livet egentligen. Om man får leva till ålderns höst så har jag kanske 25-30 bra år kvar i livet. Och vad gör man? Man sitter fast i något ekorrhjul med några veckor ledigt om året.
Någon som känner igen sig? Är dessa tankar "normala"?