Är han helt omdömeslös eller överreagerar jag?

Sluta hacka på hur han är, klart han blir sur och avig då. . Föreslå att barnen är mer med dig

Jag hackar inte på hur han är, jag tar upp sånt barnen berättar vilket jag anser är min skyldighet.
Varför ska jag i första hand föreslå barnen är mer hos mig? Har vi inte lika ansvar över barnen vi valt att skaffa och se till att de har det bra hos oss båda?
Känns drastiskt att som ett första alternativ avlasta honom utan att han får en chans att skärpa till sig. Jag har det också tufft i perioder men jag prioriterar alltid barnen, vi har ju dessutom varannan vecka att återhämta oss, vilken jag gissar är viktig för oss båda. 
Skulle det fortsätta måste jag såklart ta tag i detta igen.

Kommer han ändra på sig?

Han har gjort det förut så jag hoppas han kan göra det nu också. 

Du tycker han är dålig för barnen, men vill inte ha barnen mer, för du orkar inte och tycker inte det är rättvist att avlasta honom. Blir mest anklagelser från din sida då, det är min känsla. Normalt sett har man barnen 24/7, inte varannan vecka, så det är väl inte så hemskt att ha barnen mer än vv om de mår sämre hos pappan. Du skaffade ju faktiskt barn med honom, så tänker jag, och gör en fel bör ju den andra göra rätt.

Lycka till! Funder också på vad som är bst för barnen och var du kan göra en skillnad för dem.

Det handlar inte om att inte orka, det handlar om att vi har ett barn som kräver extra, detta har vi fått bekräftat från skolan också och om en av oss ensam ska ha alla barnen utan avlastning från den andra är det nog lätt att man smäller i väggen. Snälla nån, det förstår väl de flesta? Det är stor skillnad på att bo tillsammans och ha sina barn på heltid, vilket jag ju haft förut, det var helt annat och inte alls lika uttröttande som att stå med allt ensam varannan vecka och detta har jag hört från fler föräldrar, speciellt om man har barn som kräver extra. Så självklart vill jag så långt det kan fungera att vi båda ansvarar för våra barn lika mycket, jag känner mest att han är slapp och inte orkar och gladeligen låter mig ta hela lasset. Och som sagt, självklart om barnen fortsätter misstrivas behöver jag ta dom, men det är väl knappast det första man gör efter en kort period av uttryckt missnöje?

Pappan fick besök av soc. Han flög först i taket med efter ungefär två månader (då var barnen hos mig på heltid) gick han sen frivilligt med på minskat umgänge. Han är ingen elak person men var utbränd och hade inte det tålamod som behövs. Han fick någon sorts stöd av soc och därefter en bättre behandling av vården. Det är tre år sedan nu, han mår bättre men vi har ännu inte 50/50 och det tror jag inte vi kommer gå tillbaka till. Ena sonen har adhd och det har nog pappan också så det finns inte bra förutsättningar för hans föräldraskap.

Jag är tacksam att jag slapp dra det till familjerätt eller domstol. 

Okej, vårt fall är inte såhär. Det jag tycker är mest oroväckande är pappas humör. Det finns liksom inget annat som via en anmälan tex hade gått att ta på. Barnen har kläder, bor fint osv. Det ser alltså bra ut utåt. Men jag dokumenterar sånt jag anser avviker eller inte känns okej..

Kommer du kunna ändra hans humör?

Kan förstå att det är krävande vv om barnet har extra behov men det är det säkert om man har ett sådant barn varje vecka också. Då ska man ju ha en fungerande kärleksrelation också, på det. Om det enbart är en kort period av uttryckt missnöje får du väl avvakta då?

Det kanske är olika beroende på hur man själv är men jag var aldrig utmattad när vi levde tillsammans, att dela vardagsrutinerna och allt med barnen var inte alls lika betungande som det är att vara själv, även om jag har varannan vecka ensam.
Jag hade föredragit min kärnfamilj alla dagar och att alltid leva med barnen om vår relation hade fungerat men nu gjorde den inte det.
Vår äldsta har klagat ganska länge men i och med han är i en ålder där man förstår lite mer är det mer sin pappas och sambons beteende överlag, sen har det eskalerat med konflikt mellan han och pappan och han är ju stor nog till att kunna välja själv. Ena barnet tror jag vill fortsätta växelvis och det med lite problem tror jag just nu vill vara hos mig men har alltid tidigare också velat vara hos pappan, därför jag inte vill göra något drastiskt utan avvakta. Min plan har ju varit att kontakta familjerätten igen om det skulle fortsätta med klagomål från barnen men det är kanske meningslöst, dock tyckte jag efter förra rundan för några år sen att han skärpte sig.

Det var nog ingen som trott att saker var fel hos mina barns pappa heller. Men han kunde inte hantera barnen, främst inte sonen med adhd, och dagarna blev väldigt konfliktfyllda. Han kunde t.ex. slänga sonens middag om han inte dök upp till middagsbordet tillräckligt kvickt. Han orkade inte hjälpa till med läxor utan sa i stället att barnen var korkade osv.

Tycker det låter rätt likt ditt fall men du verkar inte vilja agera mot honom och ta hand om dina barn.

Tycker det är orättvist att du skriver jag inte vill ha hand om mina barn, det är vad jag gjort hela tiden genom att dra in Familjerätten då för några år sedan när det behövdes och även nu att jag tar upp problematiken med honom. Det har ju fungerat okej fram tills nu.
Du verkar resonera att det enda rätta sättet är att göra en socanmälan och behålla barnen hos mig? 

Du skriver ju att du inte orkar ta hand om dem mer än halvtid. Jag förstår inte vad du annars har för åtgärder att sätta in än att minska hans umgänge. Jag har aldrig varit i kontakt med familjerätten men det kanske också är ett alternativ. Men om dina barn far illa hos sin pappa är ditt ansvar att skydda dem.

Orka får jag ju göra om det kommer till det men jag är inställd på att det kommer bli tufft då som sagt vårt ena barn är överaktiv. 
Jag tror inte att barnen far illa på så sätt att han skulle slå dem eller inte ta hand om dem, däremot tycker jag utifrån vad barnen säger och vet sen innan att han har ett hetsigt humör, men bara det i sig är ju ingen grund att bara ta barnen. Speciellt då jag inte är där själv och vet hur saker är, jag tror också denna nya familjekonstellationen spär på barnens negativa bild.
Nu har jag tagit upp det med honom, får avvakta och hoppas det blir förändring annars får jag blanda in familjerätten igen eller om det skulle spåra ur ytterligare göra en anmälan. De hjälpte oss förra gången med samtal och råd och hade de tyckt någon av oss inte skötte sig, en del kom ändå fram där, så hade de själva anmält och fått oss utredda.

Hur kan man tolka nedanstående på annat sätt än att barnen far illa?

De berättar om att pappa blir arg, skäller för ingenting, slagit hål i väggen för några månader sen, konstant klagar på vår (väldigt lätta) tonåring för minsta lilla som helt verkar ha tappat respekten för sin pappa och vill vara mer hos mig. Även de mindre barnen har uttryckt en vilja att vilja vara hos mig mer

jag hör ju att han börjat tilltala vår äldsta på samma sätt(fula ord, svära mot honom osv). Barnet uttrycker också att sambon och pappan går ihop sig och skäller länge och tillsammans båda två för småsaker. Alla syskonen instämmer också i att de är extra stränga mot vårt yngsta barn som har problem med överaktivitet. 

Absolut att slå i väggen var totalt oacceptabelt och det jag vi tagit upp.
Min äldsta funderar på att bo hos mig men har inte bestämt sig ännu, det är ju främst han som hamnar i kläm med sin pappa. Och ja, att de är stränga mot yngsta.
Jag förstår att det är lätt för dig såhär på nätet att ge drastiska råd, det påverkar ju inte dig och ditt liv på något sätt, jag vill att det går rätt till utan att jag drar i högsta växeln och sen i efterhand det kanske framkommer att det inte var så dramatiskt i alla fall(förutom slaget i väggen) och att jag är den som gjort fel. 

Funder mindre på om du gör rätt eller fel och mer på vad som är bäst för barnen

Jag hade precis samma tankar som du till en början. Bortförklarade och tonade ned. Man blir blind för man vill inte tro att ens barn far illa. Nu är både jag, barnen och pappan i en mycket bättre sits för att jag vågade (efter uppmaning av soc) att dra i handbromsen.

Ring till soc och beskriv vad som sker hos pappan. Du behöver inte anmäla på en gång utan börja med att vara anonym.