Ingen uppskattning

Förmodligen vet din svärmors barn hur otacksam och krånglig hon är, och var därför inte så engagerade i tantens födelsedag. Och redan där borde du ju ha fattat galoppen, eller åtminstone frågat varför ingen av dem verkade bry sig om tantens födelsedag.

Sen bör du i fortsättningen skilja på vad du gör för att du själv vill, och vad du gör för att få uppskattning av andra. Och förstå att du inte kan göra oombedda saker och sen förvänta dig stående ovationer för nåt som ingen ville ha eller bad om.

Nu har du förhoppningsvis lärt dig läxan med svärmor, och nästa gång tanten fyller år så lägger du dig på samma nivå som hennes barn, som redan lärt sig den här läxan. Hade du frågat innan vad som var rimligt, så hade du sluppit lägga all tid och engagemang från början.

Resten av familjen kanske har försökt att fira henne tidigare år och insett att det inte är lönt, hon blir ändå inte glad och aldrig nöjd? 

Tack vare? På grund av, snarare. Och han slapp inte engagera sig utan kände sig kanske tvingad att delta i ett firande han aldrig ville skulle genomföras. Han har ju visat att han inte ville att du ordnade ett firande, men du stövlade på och gjorde som du ville, trots att det var hans mamma det gällde. 

Läste en intervju med en som varit utbränd delux som sa att ett varningstecken på att man har ett riskbeteende är att folk inte tackar en för det man gör. 

Du kan tyvärr inte förvänta dig något alls av andra människor. Du kan bara bestämma över ditt eget beteende, inte andras. Trist kanske, men så är det.

Sen kanske din man inte var tacksam, utan sur och trött över att du framhärdade i ett firande som ingen egentligen ville ha, och tvingade honom att ta del i det mot sin vilja. 

Nej, han har tidigare uttryckt att jag inte anstränger mej tillräckligt för hans mamma. så det vore motsägande  

Men även om det var så, så är han vuxen, o då får han helt enkelt säga som det är utan att fjanta sig. 

Ja, så är det. Men nu vet du hur det blir när du överanstränger dig, och då kan du svara din man om han har synpunkter framöver. 

håller inte med många utav er. Ett simpelt tack är inte mycket begärt och går inte att jämföra med stående ovationer. Det är grunderna i uppfostran. Detta är extra applicerbart när man tidigare klagat på bristen av firande. 

Jag skiter i om hon hatade presenterna och säljer dom sekunden hon kommer hem, men de flesta utav oss är nog ändå tillräckligt socialt kunniga för att fejka ett leende. 

Om någon i familjen inte tyckte det var en bra ide så har dom en mun att använda. Om det vore så att alla slutat fira henne pga otacksamhet så hade iaf dom haft förståelsen kvar för att visa den tacksamheten, speciellt min man. Men dom verkar vara lika på det sättet. 

Du har antagligen svaret på varför ingen bryr sig.

Otack är världens lön. Sen skiter man ju i det framöver. Så normalt folk reagerar på sådant.

Men den ansträngning du la ner har jag nog aldrig lagt på någon. Skulle jag göra det så vore det någon av ungarna.

Varför ska DU anstränga dig för hans mamma? Gör han något för din?
Han är hennes barn och då är det hans jobb att anstränga sig för sin mamma, inte ditt. 

Det är klart att man ska tacka och vara artig. Men problemet är att din svärmor inte är artig och tacksam, och att du ändå förväntar dig att hon ska vara det. Du kan förvänta dig det hur mycket som helst, det förändrar inget. Du kan aldrig bestämma hur någon annan beter sig.

Det du däremot kan bestämma är hur du beter dig. Du kan fortsätta att vara extremt givande och aldrig få ett tack, då följer ofta bitterhet. Eller så kan du bestämma att du anpassar din insats efter mottagarens respons. Och i det här faller kommer det att innebära att otacksamma svärmor får minimalt med engagemang. Då slipper du överanstränga dig för någon som är otacksam, och du slipper bli bitter över allt du gör utan att få det tack du tycker att du förtjänar. 

Men du har ju skrivit att din man haft anklagande ton och sura miner, så han har ju visat att han tyckte att det var en dålig idé. 

Du tog kanske i lite för mycket för den familjens smak. De andras oengagemang var förmodligen ett tecken på det, men som du skriver kunde de gott sagt det rakt ut. 

Jag tror inte att du har svarat på min fråga om hur den familjen brukar fira födelsedagar. 

Svärmor blev ledsen över att inte bli firad alls, men gissningsvis tycker hon att en blombukett eller att man ringer och grattar räcker. MEN det är ju i första hand din man som ska göra det. Det är ju hans mamma. Är det du som fixar presenter till hans syskon och syskonbarn också? 

Han tyckte det var kul fram tills hon åkte härifrån. När jag frågar varför säger han bara att han är stressad, när jag sen tog upp min besvikelse svarade han som han svarade. 

De brukar inte fira mer än någon annan, dock har min svärmor visat stort missnöje över detta o menat att detta avtagit med åren. Hon blir alltid besviken vid födelsedag och högtid om det inte är tillräckligt för henne. Hon visar detta genom att bli tjatig om planer, idéer Osv. Hon sa att hon grät vid vår sons födelsedag för att vi inte hade ätit middag tillsammans kl 10? på kvällen, trots att vi redan ätit tidig middag på platsen vi var på. 

Jag brukar inte engagera mig, jag har påmint min man att fixa blommor, ett presentkort nån gång och fixat en smörgåstårta ett år. Men tycker inte ens det jag gjorde var särskilt over the top heller. Många samlar hela släkten, bokar lokaler, har hög musik och fixar sig. Det var inget sånt galet, delvis pga budget, delvis pga ointresset av övriga att hålla på med sånt  

Jag köpte bara genomtänka presenter, planerade, lagade hennes favoritmat och bakade en kaka. Vilket jag tycker är rimligt för familjen, men med den energin var det mycket onödig tid slösad för mig.