• Anonym (anonym)

    Överdriver jag eller dricker han för mycket

    Jag lever sedan 25 år tillbaka med min sambo vi har 2 tonårsbarn, min sambo dricker nästan all sin lediga tid. Dom senaste 3 åren har det blivit mer och mer. När jag säger det till honom är jag löjlig och överdriver. Han kan aldrig köra barnen på helgerna vi bor på landet så dom kan inte gå till sina vänner.
    För 2 helger sedan drack han så han låg redlös när yngsta sonen fick hem kompisar så han höll på att skämas ihjäl oftast så frågar dom om dom kan ta hem kompisar eller är pappa full. Dessutom är han väldigt otrevlig mot mig, jag är ful, fet och han skäms att synas med mig, trots att jag vet att det inte är så så mår jag dåligt. Helgerna han är ledig är pest vi gör ingenting han dricker och jag ligger oftast i sovrummet och tittar på TV, för att slippa höra han kommentarer. Äldsta sonen har sagt ett par gånger att han vill att vi ska flytta.
    Men när han är nykter så är han bra. Vet inte hur jag ska göra, jag känner att jag är medberoende men kan inte ta mig härifrån. Jag älskar mitt hus och barn är det pga huset jag inte vill flytta. Vet att vi skulle få det bättre själva. När alla andra ser fram emot helgerna ser jag fram emot måndagen. Vårt sociala liv har helt försvunnit vet inte hur många gånger jag ringt och tackat nej till middagar med vänner i sista sekund skyllt på att yngsta sonen har migrän. Båda mina barn har börjat prestera sämre skolan har börjat fundera på om det kan ha med pappans drickande att göra. Har funderat på att söka psykolg för att ha någon att prata med som kan reda ut mina tankar. 
    Är det någon i samma situation ? Hur har ni löst det?

  • Svar på tråden Överdriver jag eller dricker han för mycket
  • Anonym (Mami)

    Barnens välmående måste ju vara mer värt än huset va,

  • Anonym (m)

    men gud TS, lämna mannen. För din och barnens skull. Även be honom gå i någon slags rehabilitering för sitt drickande. Han är alkoholist. 

    Du mår inte bra, det hör man på långa vägar. Jag tycker definitivt att du ska kika på att prata med en psykolog också för att kanske få prata av dig med någon och bolla idéer.

    Förstår att man kan älska ett hus, men det är viktigare att man älskar den personen man lever med. 

  • Anonym (Anna)

    Jag va i samma situation som du TS! LÄMNA!!! Om du visste hur mkt jag ångrar att jag inte insåg hur illa allt var och lämnade tidigare. Jag har än idag inte förlåtit mig själv för all tid jag gick o väntande på att allt skulle ordna sig. Ta dina barn därifrån. Det är jobbigt och fruktansvärt att lämna men du måste sätta dig själv och framförallt barnen först. Du måste prata med någon. Går du i detta utan att ha någon att prata med så blir du medberoende. Jag har inte saknat huset jag fick överge. Men vad jag ångrar att jag valde att låta mina barn leva i detta. 

  • Anonym (anonym)

    Ja nu kanske det lät fel, men jag trivs verkligen i mitt hem och tyvärr skulle ingen av oss ha råd att ha det kvar, så det skulle bli att ta barnen ifrån deras barndomshem. Klart jag inte älskar huset mer än barnen, det som är så tråkigt att dom få gångerna han är nykter är han bra. Men tyvärr så inser han inte att han har problem. Det gör mig mest ledsen för barnens skull. Och jag har ingen att prata med har döljt hans problem så bra att man nästan tror det själv, men tyvärr på bekostnad av mig själv eftersom hela mitt sociala liv har försvunnit.

  • Anonym (anonym)
    Anonym (Anna) skrev 2024-04-02 22:46:48 följande:

    Jag va i samma situation som du TS! LÄMNA!!! Om du visste hur mkt jag ångrar att jag inte insåg hur illa allt var och lämnade tidigare. Jag har än idag inte förlåtit mig själv för all tid jag gick o väntande på att allt skulle ordna sig. Ta dina barn därifrån. Det är jobbigt och fruktansvärt att lämna men du måste sätta dig själv och framförallt barnen först. Du måste prata med någon. Går du i detta utan att ha någon att prata med så blir du medberoende. Jag har inte saknat huset jag fick överge. Men vad jag ångrar att jag valde att låta mina barn leva i detta. 


    Hur gamla var dina barn? Känns som det blir svårare och svårare ju äldre dom blir.
  • Anonym (m)
    Anonym (anonym) skrev 2024-04-02 22:53:03 följande:

    Ja nu kanske det lät fel, men jag trivs verkligen i mitt hem och tyvärr skulle ingen av oss ha råd att ha det kvar, så det skulle bli att ta barnen ifrån deras barndomshem. Klart jag inte älskar huset mer än barnen, det som är så tråkigt att dom få gångerna han är nykter är han bra. Men tyvärr så inser han inte att han har problem. Det gör mig mest ledsen för barnens skull. Och jag har ingen att prata med har döljt hans problem så bra att man nästan tror det själv, men tyvärr på bekostnad av mig själv eftersom hela mitt sociala liv har försvunnit.


    Hur gamla är dina barn? Kan du inte sätta dig ner och prata med dem? De är ju trots allt i tonåren - du borde kunna fråga de vad de känner och mår över detta. Var öppen med dem.
  • Anonym (Def)
    Anonym (anonym) skrev 2024-04-02 22:53:03 följande:

    Ja nu kanske det lät fel, men jag trivs verkligen i mitt hem och tyvärr skulle ingen av oss ha råd att ha det kvar, så det skulle bli att ta barnen ifrån deras barndomshem. Klart jag inte älskar huset mer än barnen, det som är så tråkigt att dom få gångerna han är nykter är han bra. Men tyvärr så inser han inte att han har problem. Det gör mig mest ledsen för barnens skull. Och jag har ingen att prata med har döljt hans problem så bra att man nästan tror det själv, men tyvärr på bekostnad av mig själv eftersom hela mitt sociala liv har försvunnit.


    Du kan ju gå på ett aa möte själv. Berätta om ditt medberoende och lyssna på råden.
  • Räkan77

    Ena sonen har ju tom sagt att han vill flytta, så för barnen verkar inte huset ha så stort värde. 

    Tänk på att när som helst kan någon göra en orosanmälan till socialtjänsten om att barnen far illa. Pappan kommer ju självklart bedömas som olämplig att ta hand om barnen. Men de kommer inte heller acceptera att du inte tar ditt föräldraransvar för att skydda barnen från denna skadlufa miljö. Bättre att du i så fall tar kontakt med socialtjänsten själv för att få stöd att lämna. 

  • Anonym (Lis)

    Men åh TS, du måste ta tag i detta direkt.
    Det finns ju stödlinje att ringa, ring dem direkt imorgon för tips och råd kring hjälp att få.
    Oavsett om du vill avsluta relationen och ta dig därifrån eller om du vill hjälpa honom så behöver ju nåt hända nu, helst igår. Hans drickande har verkligen gått för långt. Om han inte kan se det och är beredd att göra något åt det så behöver ni gå isär, för både din och barnens skull.
    Har han någonstans han kan bo så länge om han vägrar gå med på vård/terapi? Du kanske kan bo kvar i huset med barnen några månader och han flytta ut på prov så får ni se om det kan få honom att inse vad han håller på att förlora.

    Det är stor risk att era barn kommer hamna i samma sits som honom så ni behöver verkligen ta tag i detta direkt.

  • Anonym (Annica)

    Finns det några i er närhet som skulle kunna hjälpa honom? Typ hans föräldrar, syskon, någon kompis? Jag tänker att ni skulle kunna tvinga honom att lyssna och ställa ultimatum. Att bara du pratar med honom räcker ju inte - kanske behöver han att någon annan också reagerar.
    Han behöver bli nykter med en gång - annars måste ni flytta isär, både för din skull och barnens. 

  • Anonym (Annica)

    Finns det några i er närhet som skulle kunna hjälpa honom? Typ hans föräldrar, syskon, någon kompis? Jag tänker att ni skulle kunna tvinga honom att lyssna och ställa ultimatum. Att bara du pratar med honom räcker ju inte - kanske behöver han att någon annan också reagerar.
    Han behöver bli nykter med en gång - annars måste ni flytta isär, både för din skull och barnens. 

  • Agda90

    Din sambo är alkoholist. Inga tvivel om saken. 

    Lämna honom innan du och barnen far ännu mer illa!

  • Anonym (Kia)

    Tänk på barnen och deras mående !Det borde gå före huset .Stanna inte för länge för husets skull.Tänk .

  • Anonym (Stella)

    Du måste prioritera dina barn. Att du älskar huset är inte ett rimligt skäl att låta dina barn växa upp med den oron de känner nu. Du tycker att hans drickande är jobbigt och får dig att må dåligt men inser du inte att det är betydligt värre för dina barn? De är barn och beroende av er vuxna. Ni ska vara deras trygghet men det är ni inte nu. Du överväger psykolog till dig själv och det är bra men varför överväger du inte att ge barnen samma möjlighet? De behöver det minst lika mycket som du. 


    Du behöver vakna upp och inse att era barn håller på att få ärr för livet. Orkar du inte ta tag i situationen så gör en orosanmälan till soc så att barnen får hjälp. 

  • Anonym (cecilia)
    Anonym (anonym) skrev 2024-04-02 22:53:03 följande:

    Ja nu kanske det lät fel, men jag trivs verkligen i mitt hem och tyvärr skulle ingen av oss ha råd att ha det kvar, så det skulle bli att ta barnen ifrån deras barndomshem. Klart jag inte älskar huset mer än barnen, det som är så tråkigt att dom få gångerna han är nykter är han bra. Men tyvärr så inser han inte att han har problem. Det gör mig mest ledsen för barnens skull. Och jag har ingen att prata med har döljt hans problem så bra att man nästan tror det själv, men tyvärr på bekostnad av mig själv eftersom hela mitt sociala liv har försvunnit.


    Men lyssna. Deras barndom är förstörd. De kommer hata detta hus pga allt som huset representerar för dem. Antingen blir de alkisar själva eller så kommer de att klippa kontakten med sina föräldrar. 

    Du kan för övrigt också ta körkort och köra dina barn hitan och ditan på helgerna. Du behöver inte vänta på att din man ska nyktra till. 

    Flytta för guds skull! Det finns inget att vänta på.
Svar på tråden Överdriver jag eller dricker han för mycket