Första barnet

Det här är ju ett sådant tillfälle där det är den som faktiskt ska föda som måste få göra valet. Om din barnmorska och läkare dessutom stöttar dig i detta så ser jag inte varför din mans preferens ska få företräde? Vad har han för skäl att önska vaginal förlossning? 

Jag födde med akut kejsarsnitt och jag tänker ofta att jag är sååå nöjd. Har noll och inga problem med urinläckage, som ju de flesta kvinnor i min ålder har (är medelålders). Ärret är knappt synbart och jag hade aldrig några komplikationer. 

De som talar om att det är en "stor operation" har aldrig gjort en stor operation. Jag har gjort några stora operationer efter kejsarsnittet och det går inte ens att jämföra. Med kejsarsnitt är du uppe och mår toppen efter bara någon dag eller t om samma dag. 

Det är inte din mans beslut. Det är din kropp. 

Jag var livrädd för att föda när jag var gravid med mitt första barn. Jag och maken fick gå på aurora samtal på BB och det hjälpte mig jättemycket att komma över min rädsla. 
Jag skriver inte det till dig för att jag vill att du ska ändra ditt beslut utan för att du ska veta att det finns stöd att få så att du känner dig trygg. 

Vad gäller din man. Ta med honom till bm så att hon kan förklara för honom vem som bestämmer över vad. 

Du säger åt honom att när det är han som ska föda får han bestämma.

För att vara mer seriös, ta med honom till BM och ha ett samtal om det, och hur viktigt det är att mamman känner att hon är trygg och har stöd.

Om du och vården är överens om kejsarsnitt så är det så. Visst är det din mans barn också, men din kropp, så du bestämmer. 

Det är ditt beslut inte din mans beslut? 

men jag kan säga att jag snittades med första barnet och fick en hemsk upplevelse. med andra födde jag vaginalt (trots stor förlossningsrädsla och jag ville ha snitt). Fick inte igenom snitt så jag födde vaginalt. Och det gick jättebra! Återhämtade mig kroppsligt väldigt fort men vid kejsarsnittet tog det flera veckor/ månader innan jag mådde som vanligt igen. Och mentalt var det tufft efter snittet, var inte alls så efter min vaginala förlossning.

något att tänka på :)

Vilket land bor du i? I Sverige finns inte valet kejsarsnitt bara för att man vill.

Bor du i Sverige: Tala pedagogiskt om för mannen den medicinska orsaken din läkare har för att bevilja kejsarsnitt. Han kommer sannolikt förstå.

Bor du inte i Sverige: Tala om för mannen att du bestämmer och väljer.

Hur du ska göra? 
Ja, det är du som ska föda och du som bestämmer om du ska föda vaginalt eller ta kejsarsnitt. 

Den dagen din man blir gravid så han välja förlossingssätt. 

Din man har inte med det att göra. Vad han tycker är en icke-fråga, det är ju din kropp!

Däremot undrar jag lite hur det kommer sig, att du så lätt fått med dig BM och en läkare på tåget? De brukar vara väldigt restriktiva, och så ska det vara också. Det måste finnas någon allvarlig orsak - men den kanske du inte vill berätta här? Är det bara förlossningsrädsla, så brukar man försöka först med Aurora-samtal, besök på en förlossningsavdelning, "förlossningskontrakt" - där kvinnan får ett löfte om att hon får avbryta förlossningen när hon vill, bli sövd och snittad. Detta brukar fungera väldigt bra, och det är ingen tvekan om att det är bäst för både mor och barn med en vanlig, normal förlossning.

Sedan ska du även vara medveten om, att du begränsar antalet barn du kan få på det här sättet. Man bör nämligen inte göra mer än två kejsarsnitt, en del läkare säger tre men då är riskerna redan stora. ETT kejsarsnitt går ofta bra och okomplicerat, men det är just vid kommande graviditeter/förlossningar/kejsarsnitt om problemen kan uppstå, på grund av ärrvävnaden i livmodern. T.ex. kan ärret gå upp när magen växer igen, och särskilt om förlossningsvärkar sätter in före tidpunkten för det planerade nya snittet. Och även vid ett nytt KS måste moderkakan också ut, och den kan ha ätit sig in i ärrvävnaden så att den inte går att lossa. För att nämna bara ett par risker.

"de flesta" medelålders kvinnor har definitivt inte urinläkage, inte bland dem som fött på normalt sätt heller...

Om jag minns rätt nu så har du bara ett barn, som du fick vid 40? I ett sådant fall kan man ju göra KS, för det blir första, sista och enda gången, och det är främst vid FRAMTIDA graviditeter/förlossningar/kejsarsnitt som komplikationerna uppstår. Inte vid det första kejsarsnittet.

En ung kvinna bör däremot inte begränsa sina möjligheter att föda flera/många barn, tycker jag. För mycket kan hända i livet (nya kärlekar som vill ha barn, de barn man har avlider...) och då vill man ha sin hela och oskadade livmoder kvar. 

Mitt kejsarsnitt var akut, urakut står det i journalen, men det blev ändå ett vanligt tvärsgående snitt och inte ett från naveln och nedåt. Det hade alltså inget med min ålder eller mina rädslor att göra, utan med barnets tillstånd. 

Om TS väljer att göra kejsarsnitt är det hennes personliga val. Man får fatta ett informerat beslut och noga fundera på alla för- och nackdelar. 

När det gäller urininkontinens så känner jag inte en enda kvinna (i min ålder) som har fött vaginalt som INTE har ett visst urinläckage (när de hostar, skrattar, hoppar etc), så nog är det rätt vanligt ändå. Även min 34-åriga väninna har det pga besvärliga förlossningar, men många väljer nog att inte dela just den här typen av information med sina vänner. Det är klart att det påverkar bäckenbotten om man har tryckt ut ett eller flera barn genom vagina eller inte. 

Jag är 44, har fött två barn vaginalt. Hade en jäkligt häftig upplevelse vid båda förlossningarna och jag kissar inte på mig!
Man måste göra knipövningar oavsett om man föder vaginalt eller inte. 
Sen finns det de som får skador som orsakar problem men de är inte i majoritet.

Jag och mina tjejkompisar har en öppen dialog om allt och ingen har problem med inkontinens besvär oavsett antal barn som de har fött

Ja, då hade du ju inget val. Tur att allt gick bra!

Jag närmar mig 60, har fött två barn och har inga problem med urinläckage än i alla fall. Däremot blir jag kissnödig vid mindre volym än tidigare, men detta beror antagligen på allmänt åldrande. Alla vävnader blir ju styvare, mindre elastiska med åren - urinblåsan också.

Jag gjorde inte ens knipövningar...   Tiden och orken fanns inte. Men det gick bra ändå!

Så bra att ni har sluppit det. Men det är ett faktum att det är betydligt vanligare med urininkontinens hos kvinnor som fött vaginalt jämfört med de som har fått kejsarsnitt. Det var bara en liten sidokommentar i mitt första inlägg för att visa att det faktiskt finns många fördelar med kejsarsnitt. Det finns självklart fördelar med att föda vaginalt också, men nu verkar inte TS vara inne på det. I och med att hennes läkare och barnmorska håller med henne, så finns det säkert goda skäl till detta. 

Det låter som att TS har ett eget fritt val kring detta och vill höra våra tankar om hur hon kommer överens med sin make som har en annan åsikt. Min tanke är att hon bestämmer själv. 

...ja inte är det MANNEN som ska bestämma det i alla fall.