Att ta examen ganska sent ger mig ångest och kraftig depression!

År 2014 påbörjade jag en treårig ekonomiutbildning vid högskolan/universitetet. Under min första termin drabbades jag plötsligt av hälsoproblem, främst relaterade till hjärtat. Utredningar och diagnoser ledde till att jag också utvecklade hälsoångest och agorafobi.

Detta hindrade mig från att prestera i skolan, vilket resulterade i att jag inte kunde fullfölja mina kurser. Jag var tvungen att ta studieuppehåll och har sedan dess fått upprepa flera kurser. Det är viktigt att poängtera att mina problem inte uppstod på grund av oförmåga att klara tentor och kurser, utan snarare på grund av att jag inte ens kunde delta i dem.

Idag mår jag något bättre och kämpar för att slutföra min utbildning. Men jag lider fortfarande av djup skam och hat gentemot mig själv, samt en stark depression som ibland får mig att känna att jag inte vill leva. Jag har även förlorat all mitt självförtroende.

Jag har räknat ut att jag förhoppningsvis kommer att ta examen i juni 2026, då jag kommer att vara 34,5 år gammal. Det är en lång resa, 12 år totalt, för att nå mitt mål. Och jag som hade till och med även planerat att överväga en ettårig masterutbildning efter examen, men nu är jag osäker på om jag ens kommer att kunna göra det. Min bakgrund och mina studieresultat kommer att granskas noga, vilket också kommer att påverka mina möjligheter till jobb efter examen.

Innan mitt sista år på utbildningen, kommer jag att ha en åtta månaders lucka där jag inte har några planer. Jag funderar på att använda den tiden för att genomföra en kurs och få en certifiering inom området redovisningsekonom/controller/finans. Förhoppningsvis kommer detta att stärka mina chanser på arbetsmarknaden och visa att jag besitter de färdigheter som efterfrågas.

Min största mardröm är att när jag väl är färdig med min utbildning och söker jobb, kommer arbetsgivaren att granska mitt examensdiplom och ställa frågor om varför det har tagit så lång tid. Jag känner mig rädd och osäker inför den möjligheten, och det bidrar till min oro och ångest.

Från början hade jag planerat att fortsätta med en ettårig masterutbildning efter min grundutbildning. Men med tanke på de omständigheter jag nu befinner mig i, känner jag mig orolig över om universitetet eller arbetsgivarna kommer att överväga mig för detta. Denna oro ytterligare förstärks av min långa studietid och dess potentiella inverkan på min framtid.

En annan tanke som dyker upp är möjligheten att studera en ettårig master på deltid samtidigt som jag arbetar deltid inom ekonomirelaterade områden. Jag undrar om detta är en realistisk möjlighet för mig att balansera min utbildning med min ekonomiska situation. Att kunna arbeta deltid skulle vara en lättnad för mina ekonomiska bekymmer, men jag undrar om det kan påverka mina studieresultat(masterutbildning) och mina möjligheter på arbetsmarknaden.

Avslutningsvis är jag orolig över hur min nuvarande situation kommer att påverka min framtida jobbsökning. Kommer min långa studietid och de utmaningar jag har mött att leda till att jag blir förbisedd av potentiella arbetsgivare? Denna fråga plågar mig och förstärker min känsla av osäkerhet inför framtiden.

Dessutom känner jag att jag ligger efter i livet. Jag är singel och har varken fru, barn, flickvän eller ens en egen bostadsrätt. Ekonomiskt sett har jag inga pengar sparade, vilket lägger ytterligare press på mig när jag tänker på framtiden och mina möjligheter att etablera mig.