• Anonym (Ledsen)

    Förlorat jobbet - djupt deprimerad

    I höstas flyttade jag till en helt annan del av landet för ett nytt jobb. Att jag vågade göra det hängde på att jag fick tjänstledigt från mitt gamla jobb i ett halvår för att prova på den här nya tjänsten.

    Jag trivdes bra och trodde att jag gjorde ett bra jobb. Jag fick i alla fall höra många fina ord från mina kollegor och stämningen på jobbet var god. Däremot var det ett ganska utmanande jobb, med mycket att lära sig hela tiden. Jag hade aldrig haft en sådan position tidigare och det var tufft emellanåt, men kändes meningsfullt.

    På mitt medarbetarsamtal tog jag upp att jag trivdes bra men att det stundtals var svårt, och att jag kämpade med vissa saker.

    Chefen sade ett par veckor senare upp mig, och jag fick aldrig en riktig förklaring varför. Han tyckte att det faktum att jag tyckte att det var svårt ibland var ett tecken på att jag kanske inte skulle ha rollen. Både jag och mina kollegor var chockade. Jag hade aldrig sagt att jag vantrivdes, och ingen har klagat på min insats.

    Tyvärr var jag provanställd och då har jag inga rättigheter, så jag fick gå. Tack och lov har jag ju mitt gamla jobb kvar och där välkomnar de mig tillbaka med öppna armar. Men jag är helt knäckt av detta. Känner mig så otroligt misslyckad och jag mår så dåligt av att inte få veta varför de sa upp mig, varför jag inte dög. Mina vänner misstänker att det var nedskärningar på gång och att jag därför var först ut, men jag vet inte.

    Jag har haft panikångestattacker och blivit sjukskriven för depression. Det känns så hemskt att förlora jobbet, likaså att redan behöva flytta igen från staden jag precis börjat lära känna och tycka väldigt mycket om. Jag brottas med tankar på om jag faktiskt är helt värdelös på mitt jobb men ingen vågat säga det, om jag inte kommer att klara av mitt gamla jobb heller etc.

    Hur ska jag komma över detta?

  • Svar på tråden Förlorat jobbet - djupt deprimerad
  • Anonym (T)

    Du har ju ändå ett jobb där du är uppskattad...och t o m att de lät dig vara ledig för ett annat jobb. lite värre att vara arbetslös, helt utanför all trygghet och söka hur många jobb som helst och bara få nej hela tiden. Är nästan standard att arbetsgivare inte förklarar varför de gör som de gör.
    Eller de stackarna som cyklar runt med matbud, ihjälstressade och inte vet vilken inkomst de kommer ha nästa månad om de nu ens har jobb då. Du har nåt som många bara kan drömma om, tänk så istället.

  • RenLuft
    Anonym (Ledsen) skrev 2024-02-14 02:32:02 följande:
    Förlorat jobbet - djupt deprimerad

    I höstas flyttade jag till en helt annan del av landet för ett nytt jobb. Att jag vågade göra det hängde på att jag fick tjänstledigt från mitt gamla jobb i ett halvår för att prova på den här nya tjänsten.

    Jag trivdes bra och trodde att jag gjorde ett bra jobb. Jag fick i alla fall höra många fina ord från mina kollegor och stämningen på jobbet var god. Däremot var det ett ganska utmanande jobb, med mycket att lära sig hela tiden. Jag hade aldrig haft en sådan position tidigare och det var tufft emellanåt, men kändes meningsfullt.

    På mitt medarbetarsamtal tog jag upp att jag trivdes bra men att det stundtals var svårt, och att jag kämpade med vissa saker.

    Chefen sade ett par veckor senare upp mig, och jag fick aldrig en riktig förklaring varför. Han tyckte att det faktum att jag tyckte att det var svårt ibland var ett tecken på att jag kanske inte skulle ha rollen. Både jag och mina kollegor var chockade. Jag hade aldrig sagt att jag vantrivdes, och ingen har klagat på min insats.

    Tyvärr var jag provanställd och då har jag inga rättigheter, så jag fick gå. Tack och lov har jag ju mitt gamla jobb kvar och där välkomnar de mig tillbaka med öppna armar. Men jag är helt knäckt av detta. Känner mig så otroligt misslyckad och jag mår så dåligt av att inte få veta varför de sa upp mig, varför jag inte dög. Mina vänner misstänker att det var nedskärningar på gång och att jag därför var först ut, men jag vet inte.

    Jag har haft panikångestattacker och blivit sjukskriven för depression. Det känns så hemskt att förlora jobbet, likaså att redan behöva flytta igen från staden jag precis börjat lära känna och tycka väldigt mycket om. Jag brottas med tankar på om jag faktiskt är helt värdelös på mitt jobb men ingen vågat säga det, om jag inte kommer att klara av mitt gamla jobb heller etc.

    Hur ska jag komma över detta?


    Godmorgon!

    Ditt inlägg fick mig minnas när jag var 20 år och började söka jobb. Jag hamnade på ett ställe och minns gott och väl där det pratades om att arbetsgivare/chefer kan säga upp folk eller inte anställa folk som de kan känna sig hotade för. De vill ha folk som kan jobba, men inte folk som är för bra.

    I ditt fall, låter det som om folk uppskattade lite för mycket. Så pass att folk kanske förr eller senare vilja ha dig som chef, istället för den nuvarande chefen. Att du blir den där ''extra chefen'' som blev chef ''automatiskt''. Att du skulle få förmågan att kunna ''föra talan vidare'' och alla lyssnar på dig.

    Så tolkar jag ditt inlägg. Dessutom med tanken på att alla blev chockade, så tror jag att jag skulle ha rätt i detta fall.

    Din chef såg som en perfekt ursäkt att säga: ''Eftersom du kämpar med massa saker, kan jag inte ha dig kvar.''. Låter bara som dålig ursäkt. Vem kämpar inte, när man är ny?

    Hursomhelst, så vet jag inte hur mycket detta hjälper dig, eftersom du förlorat jobbet. Men jag hoppas du inte känner dig misslyckad, för det skall du inte göra. Låter som på ditt inlägg att du smälte in väldigt fort. Det betyder att du har bra social förmågor. Det brukar inte bli så. Oftast tvärtom och oftast tar det tid tills man bli vän med folk på jobbet. Eftersom om man är den ende nye, så brukar folk bara vara ''trevliga'' och ''artiga'', men i ditt fall, verkade alla vara genuint trevliga, förstår du hur jag menar?

    Du skall inte känna dig misslyckad! Du har inte gjort något fel! Allt handlande om att chefen mest troligt kände att sin position blev hotad.

    Jag ser på ditt inlägg att du inte misslyckad!

    Hoppas du mår bättre snart!

    Guds Frid!

    Gud välsigne dig!

    Må väl!

    Med vänliga hälsningar,
    RenLuft
  • Anonym (D)

    Låt mig gissa...du är kvinna? 

    Sluta övertänka!

    Du uttryckte att det var kämpigt med vissa delar (jättemodigt och bra av dig!). En bra arbetsgivare hade lyssnat ocy utvärderat varför det är så. 

    Så du fick gå för att han såg att det kommer kosta pengar. 

  • Anonym (Kille)

    Jag vet inte vad det var för yrke eller företag men där jag jobbat så har man alltid fått feedback vid uppsägning för att veta varför man blev uppsagd och om det var pga ens prestation även negativ och positiv feedback kring det så man visste vad man gjort bra och vad man kunde göra bättre.

    Enda anledningen jag kan se att man inte säger varför man blivit uppsagd är om företaget gått dåligt och man tror att företaget kan ta skada av att informationen blir känd. 

  • Anonym (Frida)

    Status just nu är att du har ett jobb. Det är bra!
    Och under provanställning kan man bli avslutad helt utan anledning så gräv inte ner dig i det.
    Vänd istället på det och tänk vad sjukt jäkla modig du har varit! Det är få jag känner som skulle våga en sån sak. Och oavsett om det var svårt så gissar jag att du lärt dig massor.

  • Anonym (V)

    Tycker du låter lite bortskämd. Alla har inte möjligheten att välja jobb.
    Kan du ej fråga chefen varför du blev uppsagd? Så slipper du älta det.

  • Mia448

    Man ska ej ta saker personligt när det gäller arbetslivet. Du säljer en arbetsprestation, ej din personlighet. 


    Tusentals blir avskedade varje dag, det fungerar ej om alla ska sjukskriva sig efteråt. 

  • Räkan77

    Har du fått någon samtalskontakt via vården? Eftersom du mår så dåligt att du blivit deprimerad och sjukskriven så behöver du professionell hjälp att komma vidare.

    Jag tror du kommer att komma ut starkare om du får bra hjälp, men du måste nog ställa in dig på att det blir en tuff period framöver. Ge dig inte tills du får träffa en bra samtalskontakt. Ibland behöver man prova några innan man hittar rätt, personkemin är viktig. 

  • Hjelm

    Vilken tråkig situation! Jag förstår verkligen att du är ledsen, speciellt när du har flyttat så långt för ett jobb.

    Varför du blev uppsagd får du kanske inte svar på. Men oavsett vilket låter det oseriöst hanterat av arbetsgivaren. Det är både modigt och rätt att berätta att man tycker att delar av jobbet är svåra. Det borde en bra chef se som en styrka och som att man tar sitt uppdrag seriöst. Jag tror att dina kompisar har rätt i sina teorier om besparingar, att du var sist in först ut. Men det hade varit schysst av chefen att i så fall säga det, för att undvika att du skulle ifrågasätta din kompetens och din insats.

    Förhoppningsvis kommer det inte att bli några problem för dig att hitta en annan arbetsgivare som värdesätter dig mer.

  • Goneril

    Strategi. Du sa under medarbetarsamtalet att du tyckte att vissa saker var svåra, det skulle du inte gjort. Ärlighet varar inte längst. Så är det dessvärre,; du skulle ha sagt att just dessa moment intresserar dig allra mest. Nu hade du kanske ändå tvingats att gå om företaget är övertaligt, det hade inte kanske inte hjälpt.                                                                                                                                                                                          Jag har som chef hållit många så kallade utvecklingssamtal där medarbetarna trott att jag var var nån sorts psykolog eller terapeut;.många blev alltför personliga under samtalet. Det är företagets framtid som gäller, man ska formulera sig i den riktningen. Man ska komma väl förberedd och fundera på det klassiska: "Var i hierarkien befinner jag mig om fem år och vilka kurser behöver jag för att ta mig dit?"

  • Hjelm
    Goneril skrev 2024-02-14 10:16:32 följande:

    Strategi. Du sa under medarbetarsamtalet att du tyckte att vissa saker var svåra, det skulle du inte gjort. Ärlighet varar inte längst. Så är det dessvärre,; du skulle ha sagt att just dessa moment intresserar dig allra mest. Nu hade du kanske ändå tvingats att gå om företaget är övertaligt, det hade inte kanske inte hjälpt.                                                                                                                                                                                          Jag har som chef hållit många så kallade utvecklingssamtal där medarbetarna trott att jag var var nån sorts psykolog eller terapeut;.många blev alltför personliga under samtalet. Det är företagets framtid som gäller, man ska formulera sig i den riktningen. Man ska komma väl förberedd och fundera på det klassiska: "Var i hierarkien befinner jag mig om fem år och vilka kurser behöver jag för att ta mig dit?"


    Nåja, nu vet vi ju inte hur hela samtalet löd. Något kan ju vara svårt och utmanande OCH intressant och kul.

    Jag är också chef och håller inte med. Givetvis ska man motivera varför man vill jobba där och vad man tycker att man tillför företaget. Men jag hade inte sett det som en svaghet eller tecken på olämplighet om en medarbetare lyft att det fanns saker som denne kämpar med eller inte tycker fungerar så bra - tvärtom. Det tycker jag tyder på ansvarskänsla och ambitioner. Jag vill veta hur jag kan hjälpa min personal i deras jobb. 
Svar på tråden Förlorat jobbet - djupt deprimerad