Förlorade min dotter, känner nu skuld..

Hej, detta är inte riktigt en tråd jag tänker att man måste svara på utan jag vill mer berätta lite om mitt liv och om hur min livssituation ser ut just nu.

Så när jag var 2 når insjuknade jag i diabetes typ 1, då tog ju mina föräldrar hand om det. Sen när jag var 6 år fick jag reda på att jag hade en cancertumör på levern, jag opererades flera gånger och bytte även lever, jag behandlades för min cancer i ca, 5 år. Sen kom jag upp i tonåren och jag levde ändå ett relativt bra tonårsliv, jag kände inte att min diabetes hindrade mig så mycket då jag levt med det så länge och då lärt mig leva med det, så jag tror jag hade det mycket bättre än de som faktiskt drabbas av diabetes i just tonåren. Jag växte även upp i en baptistfamilj, där jag ofta fick höra att alkohol och sex är synd. Det stoppade mig från att dricka jättemycket alkohol, vilket jag tror var bra för min diabetes. Sen när jag var 18 så träffade jag min nuvarande man, vi gifte oss när jag var 23, några år senare fick vi vårt första barn (född 2009) vi var väldigt glada för vårt barn och bestämde oss för att vi ville ha fler barn, sen 2013 kom vårt andra barn, sen 2017 kom vårt tredje, men bara några månader innan vårt tredje barn föddes blev vårt andra barn sjukt, det kom då fram att hon drabbats av cancer, på samma ställe som jag hade cancer när jag var ung, på levern. Detta var väldigt tufft för familjen men vi kämpade på och cancern försvann faktiskt och vi kunde återgå till våra normala liv. I början så märkte jag och min man att vi var gravida igen så vi väntade alltså vårt fjärde barn, på sommaren åkte vi till Cypern (där min mans familj kommer ifrån) och hade massa kul, men några dagar innan vi skulle åka hem så hade vårt tredje barn blivit sjukt, och blev lite oroliga. När vi kom hem från sverige så blev hon ännu sjukare och vi bestämde oss för att åka till sjukhuset, och som vi befruktat så hade cancern kommit tillbaka och nu inte bara i levern utan den hade spridit sig till andra organ. Hon behandlades ett tag men i september så sa läkarna att de inte kan göra något mer, cancern har spridit sig i hela kroppen, vår dotter kommer att dö. Hon var kvar på sjukhuset till den 11 oktober och sen tog vi hem henne, så att hon skulle få dö hemma. Hon slutade ävenatt behandlas när hon kom hem för att spara på hennes lidande gavs därför bara smärtstillande. Den  23 oktober så föddes vårt fjärde barn och exakt två veckor senare somnade vår älskade dotter in, den 6 november 2023. Som titeln säger så känner jag lite skuld för detta, då jag var sjuk som liten kan ha något med att vår dotter blev sjuk att göra. Det är i sådana fall mitt fel att min man förlorade sin dotter. Som om inte det var nog så fick vi för en vecka sedan veta att våran tre månaders bebis har typ 1 diabetes, vilken har med mig och göra, då diabetes kan vara en genetisk sjukdom. 
Men vad tykcer ni?? Borde jag känna skuld för detta? Jag har ju förstört min mans liv med en sådan sorg och att hans andra barn nu har diabetes.