Flytta ihop med bonusfamilj.

Gå till en familjejurist tillsammans med din partner och prata om alla scenarier som kan uppstå.

Kontakta en advokat eller jurist och berätta hur ni vill ha det.

Det är ju inte bara du som ska ha det bra bra om något händer utan även han. Så länge ni inte är gifta så ärver ni inte varandra, så du kan nog räkna med att han vill stå på halva huset. 

Nej, är ni gifta ärver hans barn inte allt. Däremot har de rätt att få ut arvet direkt. 

Innan ni är gifta kan man skriva testamente. 

Ja, det är rimligt att han betalar mer men det beror ju på vad ni har för ekonomiskt överrenskommelse. 

Vem som ?står på huset? beror ju på ägarförhållandena såklart. samäger ni är det ju inte rimligt att det på pappret bara är ditt. 

Gå tillsammans till en jurist och få allting förklarat och där kan ni komma överens om vad som är bäst för alla inblandade och få hjälp att skriva samboavtal,  äktenskapsförord och testamente.  

Juristen har även koll på hur ni ska fördela er ekonomi. 

Du hade tänkt att ni skulle betala för huset gemensamt - han kanske mera till och med - men sedan skulle huset och dess värde endast tillhöra dig vid en separation? Det kan du inte begära! Och det skulle inte vara rätt mot hans barn, dom behöver ju också en trygghet om deras far går bort... samt att de har rätt till sitt arv naturligtvis.

Angående detta att endast hans barn ärver stämmer, men har du tänkt på giftorätten? Är ni gifta så får du ut hälften ur boet i form av giftorätt. Sedan ärver hans barn den andra halvan. Han KAN testamentera hälften av den andra halvan till dig också, om han vill, men det är inget du kan begära - och inte juste mot hans barn.

Man kan aldrig göra något åt att särkullsbarn har rätt till sin laglott direkt, medan gemensamma barn får vänta på sitt arv tills båda föräldrarna är döda. Men man kan minska ner deras arv till laglotten, och eventuellt (detta är valfritt) skriva in i testamentet att de får den andra halvan när styvföräldern också gått bort, samtidigt som deras halvsyskon får ut sitt arv.

Angående den löpande ekonomin, så ser olika styvfamiljer olika på det. Jag tycker att det är rimligt att den som har barn betalar mer för de av hushållets löpande kostnader som faktiskt blir större på grund av att barnen finns där. Typ mat, värme, vatten, el (ni får räkna på det). Om ni köper ett större hus än ni annars skulle ha gjort för att hans barn ska få plats där, så är det rimligt att han som är förälder även betalar mer för huset. Och naturligtvis ska den som är förälder (tillsammans med den andra biologiska föräldern) betala för barnets direkta kostnader som kläder, skor, sportutrustning, busskort, cykel, fickpengar, fritidsaktiviteter, mobilkostnader, skolutflykter, semesterkostnader...

Men sedan beror det på hur mycket var och en tjänar också. Om styvföräldern tjänar väldigt mycket mer än föräldern, så kanske han eller hon kan vara generös och föreslå gemensam ekonomi ändå. Men det är såklart frivilligt, inget din karl kan kräva om det skulle vara så att du tjänar mer, TS. Det finns också risk att styvföräldern i så fall känner sig väldigt utnyttjad senare, om förhållandet skulle ta slut.

Jag hade inte valt att köpa hus ihop med en man med särkullbarn där jag inte kommer att ha möjlighet att köpa ut barnen vid hans bortgång. Det hade känts väldigt otryggt att leva i vetskapen att skulle han gå bort kommer jag att få flytta ut med kort varsel. Jag hade nog krävt att köpa hus i en sådan prisklass där jag skulle ha möjlighet att köpa ut hans barn vid eventuellt dödsfall. Ett annat alternativ är att han tecknar en livförsäkring med dig som förmånstagare så att du genom den kan köpa ut särkullbarnen. Nackdelen med livförsäkring kan däremot vara att beloppen som betalas ut minskas med hans stigande ålder. 

Du pratar om det ekonomiska. Men är allt annat på banan? Utifrån inläggen på Familjeliv finns det en hel del mer att tänka på.

Lite off -topic men det känns ändå relevant - 
hur länge har ni varit tillsammans och hur gamla är barnen?
Ni har inte möjlighet att prova att bo tillsammans innan ni slår till - tex hyra ett hus eller liknande? 
Har flera bekanta som skilt sig, blivit ihop med en ny parter, köpt hus tillsammans, bara för att efter en kort period upptäcka att vissa av konstellationerna som inte fungerar alls. 
Till exempel styvmor - tonårsdotter sägs vara en av de svåraste relationerna att få till bra - det var bland annat just det som ställde till det i båda fallen jag känner till. 

 Så mitt tips är tänk igenom noga, och ha inte bråttom. Tänk inte med plånboken här, utan känn efter noga. Förståeligt om mannen pushar på, det ligger kanske mer i hans intresse att få den ekonomiska fördelen av att dela boendet med dig än tvärtom, gissningsvis. Men ha is i magen och använd både hjärta och hjärna i detta. 

Jo, oavsett om de är gifta eller ej, så ärver ha s barn allt som är hans (efter bodelning).

Ja, men det GÅR som sagt att dra ner det till hälften. Barnens laglott. Och sedan testamentera den andra hälften till TS. Då får hon tre fjärdedelar av boet (inklusive sin giftorätt alltså). Men då måste han vilja det förstås. Och det är inte juste mot hans barn.

Som sagt innan här, bra att ta det med en jurist.
Om ni köper hus och flyttar in i som sambos så spelar det ingen roll vem som står på kontraktet och med vilken andel, ni har båda rätt till hälften vid separation om ni inte har samboavtal.

Det känns ju rimligt att den som har barn betalar mer för mat och räkningar men långt ifrån alla bonusfamiljer som löser det så.

Om du vill kunna bo kvar så är mitt råd att ni köper ett hus du kan ha råd att lösa ut hans barn ur. Å andra sidan kanske du inte vill bo kvar själv i ett hus tänkt för en stor familj, så det kanske inte är något problem egentligen. 

Det finns något som heter orubbat bo, det kan ni gå igenom med jurister, man kan skriva att man vill att makan ska få bo kvar men det kommer även an på vad särkullbarnen tycker.

Tänk på att komma in som ny partner och få deras pappa att minska deras arv lätt leder till osämja. 

Det spelar dessutom ingen roll vad särkullsbarnen SÄGER att de tycker, medan deras far är i livet. De - eller ett av dem - kan efter hans död kräva ut sin laglott ändå (minst - om det inte står i testamentet att de bara ska ha laglotten, så kan de begära ut hela sin arvslott).

Inte ens om det skulle finnas ett skriftligt dokument, daterat före faderns död, där barnen yttrar att de avsäger sig sitt kommande arv, eller går med på att vänta tills styvmor också är död - så spelar detta någon roll efter hans död, om de har ångrat sig då. För laglottsrätten är så stark i Sverige. (Dessutom måste barnen ha fyllt 18 för att ens få skriva under något avtal.)

Det finns bara två saker man kan göra om man vill ta ifrån sina barn deras laglott (eller skjuta upp utbetalningen av den):

1. Skriva över tillgångarna, i detta fall ett hus, på sin make/maka, i detta fall TS. Då äger fadern inget på papperet, och då finns det heller inget för hans barn att ärva. Det verkar vara detta som TS är inne på också

2. Flytta till ett EU-land där begreppet laglott inte finns i lagen, t.ex. Storbritannien eller Spanien. Alla EU-medborgare, som flyttar inom EU, kan nämligen i sina testamenten välja vilken lag som ska tillämpas: landets lag som de bor i, eller landets lag som de är medborgare i. Jag känner faktiskt ett par som gjorde så: de flyttade till Spanien som pensionärer (inte bara därför) och skrev i testamentet att deras son inte skulle ha något när de dog. Detta för att de visste att pengarna bara skulle gå till knarkkalas, som skulle sluta med hans död i så fall. Då var det bättre att dottern som var en kämpande ensamstående mor, fick allting.

Men nr 1 kan göra makan återbetalningsskyldig om inte laglotten finns kvar efter gåvan, så det finns ett skydd för barnen där också, man kan inte ge bort allt och göra barnen arvlösa.

2 kände jag inte till, sneaky. 

Finns ju situationer såsom ditt exempel då man kan förstå att nån vill göra ett barn arvlöst men finns lagrummet för det så innebär det ju att det går att göra oavsett hur situationen ser ut. Är nog rätt vanligt att det kommer in en ny sambo/make som lurar till sig av det barnen skulle ha ärvt. Jag är själv rädd att min ena förälder träffat någon som försöker få till att få huset överskrivet på sig trots att hen inte betalar för det, och att min förälder är lite för naiv för äktenskapsförord och dyl.

Lite ot men, i vissa fall är det fullt begripligt att man vill göra en avkomma arvslös. Då tänker jag i första hand på "olyckor" som hänt med en tillfällig fling på fyllan och liknande.

Därför är jag 100% juridisk abort.

Så barnet ska straffas för att du var pantad nog att ligga utan gummi? 

Inte jag, mannen som gjorde det. Och kondom är inte 100% säkert.

Jag är inte ens man.