Jag har ingen "riktig" hobby eller någon större umgängeskrets och det verkar leda till att mina relationer tar slut?

Det sociala blir ofta lite blaskigt under småbarnstiden. Om man i alla fall försöker ses några gånger per år så kan det mer frekventa komma tillbaka senare.

Det är jättebra att dra igång ett regelbundet träffande, t.ex bastukväll eller pubkväll för herrarna varje kvartal, då kan vänner som inte känner varandra bli mer bekanta och så märker man om några av dem verkar vilja ses mer.

Men det måste finnas minst en "motor" i gänget som sparkar på resten så de skärper sig och träffas. Kanske du kan bli den motorn ett tag?

Ett par timmars handlande på ica eller utomhus i trädgården fixande på huset t ex ger ju henne ensamtid inne, men sånt kanske hon inte tänker på.

Okej men hur menar du rent praktiskt? Ska TS tvinga sig iväg hemifrån bara för att sambon vill ha egentid hemma? Då blir han i princip utkörd från sitt hem. Att tvinga någon att skaffa sig en hobby utanför hemmet låter helt puckat och kan aldrig bli bra. Han kan förstås köra iväg och sitta och glo någonstans, Men då innebär det att han inte kan utöva sina intressen, de han har hemma.

Vad jag förstår får TS sitt sociala behov täckt av kontakt med kollegor på jobbet. Då är det förståeligt att man vill ta det lugnt hemma de flesta kvällar. Jag var likadan när jag gick i skolan och träffade folk hela dagen, då behövde jag vara ensam kvällar och helger. Visserligen inte hemma då jag var mycket ute i naturen men jag var inte sugen att umgås med andra. Sen när jag hade ett ensamjobb träffade jag gärna folk kvällar/helger.

Jag tror att detta med sambons bristande egentid hemma spelade en ganska liten roll för hennes beslut att lämna. Separerar man för en sån sak som kunde lösts med kommunikation värderar man inte relationen högt. Och TS skrev i sin trådstart att detta var "en av flera" anledningar som sambon framförde.

Jag tror att det var mest en förevändning.

Fast rent krasst är det ju precis det som Ts gjort. Tvingat ut sin sambo bland vänner och intressen i en slags bakvänd frihet i tron att han gör henne en tjänst som får umgås med sina vänner fast hon helst hade velat vara hemma själv som omväxling... hon kanske faktiskt också har behov att ladda batterierna i samma ensamhet som ts . 
Och när hon kommer hem full av intryck och behöver varva ner så är ts där och ska umgås...för då har han fått sitt ensamhetsbehov och är sällskapssjuk... utan att tänka på henne och ha kommunikation.. 

Men va är hon för vuxenbebis som inte kan öppna munnen och säga ikväll vill jag vara ifred!? 

Hur får du ihop att han tvingat henne? Han har givit henne möjligheten och vad är fel i det?
Om hon ville ha mer egentid hemma borde hon sagt det och de kunde kommit fram till en lösning. Han tränar ju och är väl iväg hemifrån t ex när han handlar eller hjälper föräldrar och vänner. Kombinerar man det blir det en relativt lång tid hemifrån.

Som sagt, jag tror inte på det skälet

Tror de flesta kvinnor drar sig undan från enstöringar. Hon verkar känt sig kvävd av dig om man nu ska analysera uppbrottet.

Ja det var tyvärr precis så. Jag har alltid uppfattat henne som introvert, varför det också förvånade mig hur mycket hon började umgås ute. Jag är själv introvert så för min del var det lätt att ge henne sådant space. Med facit i hand var det så klart helt feltolkat av mig samtidigt som vi båda inte riktigt kommunicerat detta.

Nej, du behöver inte ändra ditt liv. Däremot träffa en tjej som är mer kompatibel med dig.

Ber om ursäkt för möjligtvis drygt svar, men du verket sjukt svårt att leva med och irriterande. Känns som att du diskuterar för mycket och komplicerar saker och ting. Ge din tjej egentid herregud. Skaffa dig ett eget liv.

Min pojkvän har heller ingen sto umgängeskrets eller några riktiga hobbies egentligen (förutom dator/tv-spel) och jag har absolut inga problem med det då jag är likadan. Jag uppskattar att han vill vara hemma och mysa med mig istället för att var på gymmet eller ute med kompisar stup i kvarten.

Nej vännen nyckeln är inte att du ska gå i klarinettlektioner. du får helt enkelt skaffa dig mer balls och sätta gränser. Vad var hennes intressen? uppenbarligen inte många eftersom hon hade tid att klaga så mycket 

Eftersom kommunikationen har brustit kan jag tänka mig att hon faktiskt HAR uttryckt sig men att Ts inte uppfattat det på det sättet som var menat . Av det han skriver i sina svar verkar det som att han många gånger tolkat svaren till sin egen fördel istället för att fråga en gång till om det var rätt uppfattat. Det är ju ändå trots allt hon som lessnade och lämnade. 

Jag tänker att kvinnor och mäns förklaringar till den de gjort slut med säger så mycket om dem själva och om hur de står ut med att kommunicera sitt slut.

Jag vet faktiskt inte om man som man "ska ta på sig" att partnern tyckte den inte fick egen -tid om den överhuvudtaget inte pratat om det under förhållander. Tvärtom tror jag att du kommer få en bättre uppfattning om varför det tog slut om du tittar på årens gräl, era allmänna diskussioner om livet och det faktum att din tjej uppenbarligen inte klarade kommunicera med dig.

Att du saknar hobby, låter i min värld mer som. Jag vill inte ha barn med denne man, så nu vill jag gå vidare...

Som en person som , inte umgås speciellt mycket med människor överlag. Men som har hobbies och intressen. Att de ena behöver ju inte utesluta det andra. Eller allting som i ditt fall.

Om du t.ex. inte är så sugen på att umgås med vänner. Ta upp något eller några intressen du gillar. Någon sport, gå träna. Kanske lära dig att laga några nya rätter etc. De i sig kan ju även leda till att du träffar folk.

Är du säker på att det inte är någon depression som ligger och gror. För gör man ingenting. Då kan det ge skenet av att man är helt ointresserad av livet generellt och vad det kan ha att erbjuda.

Det gemensamt för de flesta människor, människor som är i och som behöver vara i relation. Är att de behöver någon att vända sig till. Förlita sig på, anförtro sig åt. Det är nog därför jag är dålig på den biten. För jag är inte en person som har ett behov att dela med mig av svårigheter. Eller prata problem. Jag har alltid löst det själv.

Jag har sett att det finns en kvinna, som skriver här och även på FB. Att hon verkar vara likadan
 Jag vet inte, men tydligen verkar det vara vanligt, för folk som inte är i relationer eller som gett upp relationer och dejtande , att det är vana att sköta saker på egen hand. Lite "one mans show"  Har aldrig haft det behovet. Jag har liksom läst grejor själv. Aldrig känt att jag måste dela det eller annat i mitt liv med någon.

Är du säker på att du är en relationsmänniska? Ibland känner andra av det. Alltså om man inte är det. Och då känner det ofta även att du inte behöver dom.  Då blir det att relationer tar slut automatiskt. Relation bygger ju på att behöva och vara behövd. 

Oavsett, tycker jag du ska se över om det finns något du skulle vilja göra och sen göra det .

God jul på dig.

Instämmer, det måste ligga betydligt mer bakom än att hon inte fått egentid hemma. Något som varken TS eller hans (ex)sambo vill ta i.

Om det är som TS skriver att bägge är introverta skulle det inte varit något problem att bägge gick hemma så länge var och en sysslade med sitt. Se inlägg #31.

Föräldrar, syskon, släkt. 

Jo, hon är nog allmänt fed up med honom.

Låter som om hon kände sig kvävd och nästan utnyttjad? Det är väldigt individuellt det du frågar om. Vissa vill ha mer space, andra inte. Jag tycker att du ska hitta någon som tänker precis som du och vara öppen med det redan i början av en relation. All lycka till!